- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
703-704

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

703

Linné

704

stå begäret att söka få se några af Hollands
berömda trädgårdar och sammanträffa med dess
vetenskapsmän. Han närde därjämte en önskan att här
få en förläggare för sina böcker. Efter ett besök
hos professorn vid botaniska trädgården i Amsterdam
J. Burman begaf han sig till Leiden. Där gjorde
han bekantskap med flera af botanikens gynnare och
ut-öfvare, bland dem två förmögna män, rådsherren
med. doktor J. F. Gronovius och den lärde skotten
Isaac Lawson. För dessa visade L. sitt manuskript
till ett arbete af ringa omfång, kalladt Systema
natuæ sive regna tria naturæ systematice
proposita per classes, ordines, genera et species, och
fulla af förundran erbjödo de sig att bekosta dess
tryckning. Inom årets slut utkom detta märkliga arbete
(14 sid. stor folio), och därmed framlades för den
vetenskapliga världen ett verk, som i sin storslagna
plan, djärfva tankegång och säkra utförande ännu i dag
rättvist beundras som ett ordnande och lagstiftande
snilles alster. 1735 blef därigenom en vändpunkt
i L:s lif och ett af de viktigaste i vetenskapens
historia I Leiden lärde L. känna äfven den berömde
läkaren och naturforskaren Herm. Boerhaave. Dennes
bekantskap blef för L. af den största betydelse. Till
en början sände han L. till Burman som medarbetare vid
beskrifningen af en stor växtsamling från Ceylon. På
Boerhaaves rekommendation blef L. kort därefter
uppsökt af juris doktorn och bankiren G. Clifford,
som var en af Hollands förnämsta och rikaste män,
och då denne erbjöd L. plats som sin husläkare och
tillika föreståndare för den präktiga botaniska
trädgård, som han med ofantliga kostnader anlagt på
sitt gods Hartecamp (mellan Haarlem och Leiden),
tvekade L. ej att mottaga anbudet. Han fick nu en
anställning, där han hade fullt upp af lifvets goda,
en furstligt präktig bostad, rika naturaliesamlingar,
ett utmärkt bibliotek, och i detta öfverflöd framlefde
han 2 år (sept. 1735-okt. 1737). Clifford var en
frikostig mecenat; han lät L. inköpa de växter och
böcker, som han önskade, och sände honom 1736 till
England för att göra nya förvärf. L:s Hartecamp-tid
är den period af hans lefnad, då hans vetenskapliga
arbete varit mest intensivt och ostördt och hans
resultat mest storartade. Hans hufvuduppgift var
ett stort botaniskt verk öfver trädgården; detta
utkom 1737 under titeln Hortus Clifjortianus i öfver
400 foliosidor med 37 planscher. L. har under sina
senare år med full rätt därom yttrat: "denna bok,
som Linnseus skref på s/4 år, hade varit för en annan
tillräckligt arbete i 10". Men detta stora verk var
långt ifrån det enda under dessa år; några i hemlandet
påbörjade arbeten blefvo nu färdigskrifna och tryckta:
Fundamenta botanica och Bibliotheca botanica
1736, Genera plantarum, Flora lapponica, Critica
botanica, Methodus sexualis och ännu några andra
böcker 1737 samt Classes plantarum i början af 1738,
ett författarskap, som inom vetenskapernas historia
torde stå oupphunnet i anseende till omfattning,
hastig mognad och epokgörande betydelse. L:s namn
blef härigenom berömdt öfver hela Europa, vid Leidens
universitet förelästes öfver hans "Fundamenta",
medan han ännu vistades där, och hans vän professor
A. van Roy en därstädes gaf honom äretiteln
"botanikens furste". Genom sin oerhörda flit blef
dock L. slutligen försvagad till hälsan och lämnade
Hartecamp; i Leiden blef han häftigt sjuk i början

af 1738 och fick under tillfrisknandet ännu en tid
vistas hos Clifford som gäst, tills han i maj 1738
lämnade Holland. Han begaf sig nu till Paris på ett
kortare besök och gjorde bekantskap med de berömde
botanisterna A. och B. de Jussieu. Där, liksom förut
i Holland och England, erbjöd man L. att slå sig ned
i landet. Under vistelsen i Holland hade L. äfven
haft anbud att göra forskningsresor till Afrika
och Amerika. Nu dref honom hemlängtan tillbaka till
Sverige; färden gick till Rouen och sedan sjöledes
till Hälsingborg, hvarpå han skyndade till Stenbrohult
och Falun.

På sin blifvande svärfaders inrådan flyttade
L. i sept. 1738 till Stockholm som praktiserande
läkare. För detta kall var han rustad genom sina
medicinska studier hos Stobseus, Rudbeck och Roberg
och lika mycket genom själf studier samt iakttagelser
och praktik under sina resor; redan i sin dagbok öfver
lapska resan ger han prof på sin håg för läkaryrket,
sin fyndighet att finna sjukdomsorsakerna, och han
framhåller, att äfven på detta område intet går upp
emot iakttagelser. I Uppsala hade L. gifvit lektioner
äfven i hälsolära och uppvisat fördelarna af ett
naturenligt lefnadssätt, måttlighet, nykterhet och
enkla vanor. Under de första månaderna i Stockholm
lyckades L. ej få någon praktik, men genom några
tillfälligheter och helt säkert genom sin egen
tilldragande personlighet fick han ändtligen
några patienter, och vid årets slut var han en af
hufvudstadens mest eftersökta läkare. Vid slutet af

1738 blef han dessutom uppmärksammad af grefve
K. G. Tessin, som använde sitt inflytande som
landt-marskalk vid riksdagen till L:s förmån;
sålunda fick L. våren 1739 100 dukater om året af
Bergskollegiets medel för att under vintern föreläsa i
mineralogi och om sommaren i botanik; L. titulerades
därför vid denna tid "publicus docens" och "kunglig
botanicus". Genom Tessins inflytande blef L. i maj

1739 amiralitetsläkare i Stockholm. Tessin tog
honom t.o.m. till sig i sitt palats som
långvarig gäst. Också räknade L. honom under hela sin
lefnad för en af sina största välgörare. S.å.,
26 juni 1739, firade L. sitt bröllop. Han förblef
hufvudstadsbo ända till okt. 1741, då han
flyttade till Uppsala. - I början af sin vistelse i
Stockholm hade L. blifvit bekant med kaptenen vid
Fortifikationen Mårten Triewald, en ifrare för
naturvetenskapliga studier och experiment. Denne
umgicks med tanken på att stifta ett vetenskapligt
sällskap; han anförtrodde sin plan åt L., och sedan
dessa förenat med sig A. J. v. Höpken, S. K. Bielke
och kommerserådet ,T. Alströmer, sammanträdde dessa
herrar 2 juni 1739, och Vet. akad. blef då stiftad.
Genom lottning blef L. utsedd till dess förste preses.

De båda medicinska professurerna i Uppsala blefvo
lediga 1740. Den först lediga, efter Rudbeck,
besattes med den ofvan nämnde Rosén (adlad Rosén von
Rosenstein), och den andra, efter Roberg, tillföll L.,
som utnämndes till professor i praktisk medicin 5 maj
1741. I slutet af året bytte han tjänst med Rosén,
ocli L:s läroämnen blefvo därigenom natur-historia
(med prefekturen öfver botaniska trädgården), materia
medica (läkemedelslära), semiotik (om sjukdomars
igenkännande) och dietetik (hälsolära). Enär L:s
utnämning mött motstånd inom vissa akademiska kretsar,
utgaf L. anonymt 1741 broschyren Orbis eruditl
judicium de Car. Linnæi scriptis (Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free