- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
705-706

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lärda världens omdöme om C. Linnæi skrifter),
innehållande de många i högsta grad berömmande
loford, som han under de närmaste åren erhållit
af utländska naturforskare. En af dessa, professor
A. v. Haller i Göttingen, hade t. o. m. erbjudit
L. sin lärostol, emedan han själf ämnat återvända
till sitt hemland Schweiz.

L. kvarstod som universitetslärare till sin död eller
i mer än 36 år. Denna långa tid förflöt utan några
betydande växlingar, men under oafbrutet mödosamt
arbete och välsignelserik verksamhet på många olika
områden. L. blef en af de mest framstående lärare, som
Uppsala universitet egt. Han hade en oöfverträfflig
förmåga att fängsla med sina föreläsningar, såväl
genom innehållet som genom utförandet, genom det
högtidligaste språk och det ystraste skämt. Också voro
hans föreläsningar och demonstrationer under långa
tider ända till trängsel besökta. Särdeles omtyckta
af både de studerande och en större allmänhet voro
hans "herbationes" eller naturhistoriska utflykter
i Uppsala omnejd; de lockade deltagare äfven från
andra trakter, ja t. o. m. från utlandet infunno sig i
Uppsala äldre och yngre forskare för att åtnjuta L:s
undervisning. - Vid denna tid, frihetstidens midt,
rådde i vårt land inom vida kretsar en liflig åtrå
efter naturstudier för att därigenom kunna upptäcka
och tillvarataga landets naturliga tillgångar. L. har
ej blott genom sitt föredöme kraftigt lifvat och eldat
naturstudiet, han har också genom sitt exempel visat,
att vägen för en verklig naturforskning går genom
iakttagelser och undersökningar af naturen själf,
och än mera, han var just den man, som tiden i sina
praktiska sträfvanden behöfde, hans undervisning
i tal och skrift fann lätt gehör hos hög och låg,
han hade snabb blick för de vetenskapliga rönens
praktiska tillämpning, och han var besjälad af
oförtröttadt nit för landets och folkets förkofran
genom allmännare upplysning och särskildt genom
naturhistoriska kunskapers spridande; han ansåg
det för sin kallelse att nedbryta fördomarna, att
påvisa villkoren för ett sundt lefnadssätt, för
en god ekonomi, och han utöfvade därigenom mäktigt
inflytande på tidehvarfvet långt utanför de akademiska
lärosalarna. Med den nystiftade Vet. akad. stod
L. alltjämt i liflig beröring som själfskrifven
rådgifvare i hvarjehanda ärenden, framför allt vid
granskningen af till densamma insända afhandlingar
och rön, och själf har han i dess skrifter infört
52 uppsatser, många af allmännyttigt innehåll. Detta
rastlösa arbete i det allmännas tjänst, hvartill kom
en ständigt växande korrespondens, hindrade honom
lika litet som akademigöromålen att utveckla en
storartad vetenskaplig verksamhet inom naturhistorien
och medicinen. Den akademiska trädgården höjde L. inom
kort till en af de rikaste och anseddaste i Europa,
och till densamma sände t. o. m. kungliga personer
bidrag. Vetenskapliga samlingar sändes honom af
många resande, och ingen på den tiden förvärfvade
ett större herbarium än L. Naturstudierna fingo
allt flera idkare äfven bland allmänheten, flera af
rikets förnämsta män hängåfvo sig åt L:s vetenskaper,
anlade naturaliesamlingar och inhämtade hans råd;
t. o. m. konung Adolf Fredrik och drottning Lovisa
Ulrika hade sina museer, som L. kallades att ordna
och beskrifva. L:s viktigaste vetenskapliga arbeten
under professorstiden äro Flora suecica (1745, 2:a
uppl. 1755), Fauna suecica (1746, 1761), Philosophia
boianica (1751), Species plantarum (1753; 2:a
uppl. 1762-63), hvarjämte "Systema naturæ" och
"Genera plantarum" utkommo i många småningom tillökade
upplagor. Vidare utkommo Flora zeylanica (1747),
Hortus upsaliensis (1748), Materia medica (1749),
Museum regis Adolphi Friderici (1754), Museum reginæ
Ludovicæ Ulricæ (1764), Mantissa (l, 1767, 2, 1771)
m. fl. Härtill komma de akademiska disputationerna
under L:s presidium, hvilka till allra största delen
härflöto ur hans penna eller dikterades af honom; de
äro 186, hvaraf 106 botaniska, och äro dels af L.,
dels efter L:s död af tysken J. Ch. D. Schreber
samlade i 10 bd under den gemensamma titeln
Amænitates academicæ.

Genom sina framgångsrika resor i Lappland och
Dalarna hade L. gifvit ett kraftigt manande
föredöme, och han åtnjöt anseende som den i hela
landet lämpligaste för ett dylikt företag, hvari
forskning och allmännyttiga ändamål voro förenade. Han
fick därför af ständerna uppdrag att på statens
bekostnad utföra ytterligare tre dylika resor. Dessa
voro: den öländska och gottländska, 15 maj-28 aug,
(g. st.) 1741, västgötaresan, 12 juni-11 aug. 1746,
och skånska resan, 29 apr.-15 aug. 1749. öfver dem
alla har L. utgifvit resebeskrifningar, hans förnämsta
skrifter på svenska; genom sitt mångsidiga innehåll
och underhållande framställningssätt höra dessa
till vår litteraturs märkligaste alster. - L. hade
den lyckan att för de rent vetenskapliga studierna i
sina läroämnen och främst i botaniken vinna ett mycket
stort antal hängifna lärjungar. Bland dem utsände han
på forskningsresor till aflägsna länder ett 20-tal
unga, begåfvade män. Några af dessa dukade under i
främmande länder (Ternström, Hasselqvist, Löfling,
Forskål o. a.); af dem, som återkommo, blefvo flera
berömda vetenskapsmän (Kalm, Sparrman, Thunberg
m. fl.). Äfven af L:s utländska lärjungar, som hörde
honom i Uppsala (deras antal uppgick till omkr. 40),
blefvo de fleste namnkunniga inom naturhistorien.

Som naturforskare var L. besjälad af ett lidelsefullt
begär att iakttaga och granska naturföremålen. Han
är en af de förste i vårt land, som vetenskapligt
studerat naturlifvet och i stort egnat naturkropparna
en handgriplig undersökning. Han var född till
forskare, och konsten att se med egna ögon och
undersöka med egna händer hade ingen undervisning
bibragt honom. Sitt forskningsarbete skötte
han med en ihärdighet och en uthållighet, som
varit mycket få vetenskapsmän beskärda. Han såg
naturen icke blott med sin forskningsifver och sitt
lifliga verklighetssinne, utan också med estetisk
hänryckning och religiös vördnad, och äfven dessa
synpunkter ökade intensiteten af hans naturstudium,
ty som människans högsta förpliktelser ansåg han
dessa båda: religionen och naturstudiet. Naturens
majestät och underbara ordning prisar han särskildt i
afh. Oeconomia naturæ, Politia naturæ, Curiositns
naturalis, Cui bono? och Deliciæ naturæ (alla äfven
i "Amoeni-tates academicæ"), men högstämda uttryck
församma tankar finner man äfven i företalen till hans
rent vetenskapliga verk. - L:s vetenskapliga betydelse
är genomgripande och vidtomfattande. Blott några
hufvuddrag kunna här anföras. Utom det redan omtalade
sexualsystemet, som, ehuru blott af tillfälligt värde,
blef det första allmänt antagna växtsystemet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free