- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
713-714

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnea ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Linneit-Linneskaf

714

utan praktiskt resultat, bearbeta lin genom
s. k. cotlonisering, hvarvid detsamma efter
kokning i alkalier förvandlas till en kortfibrig
massa, som sedan bearbetas som bomull. - Glans,
varaktighet, styrka och angenäm svalka äro linnets
bästa egenskaper. An-vändt till klädesplagg, förmår
det i endast obetydlig mån utestänga köld och
kan t. o. m. vid svett-ning främja förkylningar,
cm det bäres närmast kroppen. Linnespånad är
äldst af all spånadsindu-stri. Som lämningar
i de schweiziska pålbyggnaderna intyga, fanns
den redan under stenåldern, då man tycks ha af
lingarn hufvudsakligen tillverkat rep samt jakt- och
fisknät. I det gamla Egypten buros linncdräktcr af
alla folkklasser; det var den enda tillåtna skruden
för prästerna, och man insvepte mumierna i fina
linnebindlar. I Babylonicn var (enl. Strabon) Borsippa
en hufvudort för linneindustri. Bruket af linne
spred sig öfver Grekland till Italien och Gallien
(i Ravenna och Vicnnc funnos linspinnerier under
uppsikt af romerska "procura-torcs linificiorum")
samt germanska, keltiska, slaviska och litauiska
stammar. Det egentliga linspin-ningsredskapet var
till en jämförelsevis sen tid den urgamla sländan;
därefter nyttjades spinnrocken, som i Europa
uppfanns 1530. Bruket af linne var så allmänt,
att äfven den fattigaste spann sitt lin och väfde
det själf. När i slutet af 1700-talet bomullen med
tillhörande maskinindustri uppträdde som öfvermäktig
medtäflare, sjönko linnets aktier fruk-tansvärdt. Det
blef svårare att tillämpa maskinväf-ningen på linet
än på den mjukare bomullen. Englands afspärrning
genom kontinentalsystemet gaf emellertid en kraftig
väckelse till denna industri inom öriket, och då
freden kom, kunde Storbritannien och Irland utskeppa
massor af lingarn och linncväf. Dessförinnan hade
fransmannen Ph. de Girard (se d. o.) uppsatt
maskiner för linspinning (sedan 1810). Högst
står linneindustrien i Belgien, därnäst på Irland
(i synnerhet i Ulster). Där, liksom i de flesta
andra länder, synes den dock aftaga. I Sverige är
linspånaden hemslöjd framför allt i de linodlande
landskapen Hälsingland och Ångermanland. I midten af
1700-talet började ångcrman-ländskor tillverka äfven
finare sorters linncväf, och samtidigt utfäste riksdag
o-h regering premier till denna slöjds uppmuntran. Det
ångermanlämlbka prc-miclärftct har ej numera kvar
sitt forna anseende, och linneväfningcn har, trots
energiska ansträngningar af hushållningssällskapen
och enskilda föreningar, nästan förlorat all
egentlig betydelse som hemslöjd. De största
mekaniska linnespinnerierna i Sverige äro Almcdals
och Jonsereds. Sveriges årliga tillverkningsvärde
af lin- och harnpgarn utgjorde 1909 omkr. 23/4
mill. kr. och af lin- och hampväf-nadcr omkr. 4
mill. kr. G. S-n.

Linneit, miner. Se Brandt, G., sp. 1478, och K o b
o 11 k i s.

Linnekammarduk. Se Kammarduk.

Linnell [li’nl], John, engelsk målare, f. 1792 i
London, d. 1882, blef 1805 lärjunge af John Varley,
utställde redan vid 15 års ålder och belönades
1807 och 1809 för landskapsmålningar. 1821 försökte
han sig äfven som porträttmålare. Han utmärkte sig
genom kraftig kolorit. Af hans porträtt må nämnas
Thomas Carlyle (1844), sir Robert Peel och lord
Lansdoicne. Efter 1840 återgick han till landskapet
och målade storartade natursccner, mä-

sterliga i ljus och luft, såsom Väderkvarn och
Skogsparti med trädfällning (bägge i Londons
national-gallcri), Aftonen före syndafloden (1848),
Odysseus^ återkomst (1849) m. fl. Ännu på 1870-talet
utförde han flera taflor, såsom Den annalkande
stormen, Höst (1877) och Heden (1878). Jfr monografi
af Story (2 dlr, 1892). - Äfven L:s tre söner, James
Thomas L., Thomas G. L. och William L., blefvo målare.
G-g N.

Linnemannska spaden, krigsv., en af den danske
infanterikaptencn M. J. B. L i n n e m a n n (f. 1830,
d. 1889) 1867 konstruerad, liten och lätt spade,
afscdd att bäras af infanteriet för att användas vid
i fält förekommande förskansningsarbeten. Spadens
hela längd är endast 1/2 m. och vikten blott 700
ä 750 gr. Spadbladet, som är något konkavt, har
en rektangulär form med afrundade hörn. Dess högra
kant har en hvass, härdad egg, för att tjäna som yxa;
dess vänstra är tandad, för att användas som såg. Den
är antagen i Danmark, Tyskland. Österrike, Frankrike
och Ryssland m. fl. länder som ett skanstyg, hvilket
ingår i infanteristens burna utrustning. I Sverige
är antagen en något större och starkare spadmodell,
som bättre motsvarar vår i allmänhet hårda och
stenbundna marks fordringar. Jfr B u r n a v e r k
t y g. O. A. B.*

Linnerhielm. Jonas Karl, landskapstecknare, f. 30
aug. 1758 å Elleholm i Blekinge, d. 12 febr. 1829,
blef student i Lund 1775, ingick i kansliet och blef
1783 protokollsekreterare vid krigscxpedi-tionen
och tog afsked 1796. 1789 reste han genom Tyskland,
Schweiz, Frankrike och Nederländerna. L. hade
studerat konst, särskildt landskapsteckning och
radering, för E. Martin. 1797 utgaf han Bref under
resor i Sverige, med 30 etsade utsikter. Trots
bristerna, i synnerhet i linearpcrspektivet, ega
dessa raderingar förtjänst genom det fina utförandet
och den älskvärda stämningen. I stilistiskt afseende
utmärkas dessa bref "genom sitt vårdade och mycket
bildade föredrag. Man kunde endast anmärka någon
tavtologi och en affekterad sentimentalitet i
beskrif-ningarna". Redan 1795 hade han utgifvit sin
första frus, Helena Maria E h renstråles (f. 1760,
d. 1800), Vitterhetsförsök, hållna i S. Gess-ners
anda, om hvilken äfven vinjetterna, fint, men något
osäkert raderade, erinra. 1806 utkom Bref under
nya resor i Sverige, där utsikterna äro utförda
i akvatinta. Här lyckas honom ljuseffekterna
ej sällan på ett öfverraskande sätt. Äfven åt
oljemålning egnade L. sig under dessa år. Han blef
1800 led. af konstakademien. 1809 nämndes han till
riksheraldiker och erhöll 1812 kansliråds titel. I
Bref under senare resor i Sverige (1816) försökte
han crayonmaneret för utsikterna, hvilka därigenom
framträda relativt mera skisserade. Han utförde äfven
en del utsikter i Martins maner. Senare delen af sitt
lif tillbragte han på sin stora egendom Ebbetorp, nära
Kalmar. Nationalmuseum eger ett antal etsningar af L.
- rn.*

Linneryd, socken i Kronobergs län, Konga härad. 18,778
har. ’2,912 inv. (1910). L. utgör ett konsist,
pastorat i Växjö stift, Konga kontrakt.

Linneröd, socken. Se Lindcröd.

Linnés Hammarby. Se Hammarby, sp. 1236-38.

Linneskaf, med. Se C h a r p i.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:26:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free