- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
725-726

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lins ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

725

Linsapparat-Linschoten-öarna

726

tad mot den ena hufvudpunkten, går ut parallellt
med infallsriktningen och så, att den utgående
strålen, förlängd bakåt, träffar den andra
hufvudpunkten. Afstånden från brännpunkterna till
hufvud-punkterna äro lika stora. Hufvudplanen äro
vinkel-räta mot linsens hufvudaxel. En stråle, som
går in genom en punkt i första hufvudplanet, går ut
genom en punkt i andra hufvudplanet belägen midt för
inträdespunkten. Ett föremål i första hufvudplanet
motsvaras alltså af en lika stor rättvänd bild i
andra hufvudplanet. Konstruktion af bilden till

Fig. 15.

ett föremål (SSf; fig. 15) kan med användande
af hufvudpunktcr och hufvudplan ske på följande
sätt. Från S’ dragés en stråle S’K till den första
hufvudpunkten /{. Denna stråle kommer att efter
brytningen gå genom andra hufvudpunkten och vara
parallell med S’K. Man drar således K’Tr parallell med
S’K. Därpå dragés S’H parallell med hufvud-axeln. A f
sättes H’K1 = HK, så blir H’K’ bild af HK. Strålen går
efter brytningen genom H’ och brännpunkten F1’. Linjen
H’Ff:s skärningspunkt med linjen K’T’ bestämmer läget
föi bilden af S’.

Ofta sammansättas flera linser till ett
linssystem. Äfven för ett linssystem kan bildens
plats, storlek och ställning bestämmas genom
konstruktion eller beräkning. Om det af Zeiss
konstruerade linssystemet anamorfos se d. o. -
Linsen utgör den förnämsta beståndsdelen i de optiska
instrumenten.

2. Fysiol. I människans och de högre djurens
ögon finnes en kropp, som alldeles liknar en
vanlig bikonvex lins, hvars bakre yta dock är mera
kon-vex än den främre. Den är i friska tillståndet
och intill de senaro åren alldeles genomskinlig
och kallas därför äfven kristall-linsen. Den är
innesluten i en särskild, likaledes fullständigt
genomskinlig hinna, linskapseln. Denna är ytterligt
tunn och strukturlös. Endast på insidan af främre
väggen finnes ett lager af epitelceller. Linsen
själf har hos fullvuxna i medeltal 9 mm. diameter
och 3,6 mm. tjocklek. Den består af fibrer eller
trådar med en komplicerad anordning och befinner
sig tätt bakom iris. På sin framsida har den bakre
ögonkam-maren och den s. k. vattenvätskan. Med sin
bakre yta ligger den i en grop i glaskroppen. Den
är fäst med en särskild hinna (zonula Zinnii} vid
ciliarkrop-pen. Linsen hai två viktiga funktioner
i ögat. Först är den ett ljusbrytande medium. Jämte
hornhinnan och ögats vätskor, ehuru ej så mycket som
dessa, tjänar den att bryta de från fjärran kommande
ljusvågor, som träffa ögat, så att de kunna förenas
i en punkt på ögats näthinna och därigenom möjliggöra
ett tydligt seende. Men därjämte kan linsen förändra
sin gestalt, öka sin konvexitet, och därigenom göra
möjligt för ljusvågor, som komma från olika *f stånd,
att ändock förena sig på näthinnan. Linsen

är således organet för ögats ackommodation
(se d. o. 2). Med åren blir linsen allt mindre
genomskinlig, synncrligast dess kärna, och synen
följaktligen mera bristfällig. Verkliga fördun klingar
i densamma utgöra grå starr eller katarakt. Detsamma
inträffar, om linsen af någon orsak såras (traumatisk
katarakt). I optiskt hänseende intar linssubstansen
en särställning, i det den utgör det enda medium
med variabel brytningsindex, som förekommer i ett
instrument för optisk afbildning. Sedan på allra
sista tiden lagarna för den optiska afbildningen i
sådana medier blifvit upptäckta, har det visat sig,
att med en sådan linssubstans den för ackommoda-tionen
erforderliga formförändringen af linsen är mindre, än
om linssubstanscn vore homogen, så att linssubstansens
egenskap att vara ett heterogent medium fyller en
viktig funktion i ändamålsenlighetens tjänst.

3. Bot. Se Lens.

4. Graf v., linsformigt malmparti.

1. D. S-t. 2. Usr. (G-d.)

Linsapparat (Linsfyrapparat). Se Fyr, sp. 131.

Linschoten flins-chåten], Jan Huyghen van,
holländsk reseskildrare, f. omkr. 1563 i Haarlem,
d. 8 febr. 1611 som stadskassör i Enkhuizen, for
i unga år till Spanien, där två hans bröder voro
bosatta, och kom i tjänst hos biskopen af Goa, som
han 1583 följde till Indien. Där egnade han sig åt
handelsaffärer och gjorde vidlyftiga anteckningar om
land och folk, utgifna under titeln liinerario, voyage
of te schipvaert na er O ost- of Porlur/aels Indien
etc. (1595, många uppl.; öfv. till latin, franska,
engelska och tyska). Han återkom till hemlandet
1592 och följde som köpman (kommissarie) på det
ena af de två fartyg ("Zwaan" och "Mercu-rius"),
som 1594 deltogo i Barents’ expedition till Norra
ishafvet för att genom detta nå Kina och Indien. Man
seglade genom Gazorskij sjar in i Kara-hafvct, som
L. kallar Norra tatariska oceanen, fann ett vidsträckt
öppet haf och trodde sig \ara utanför Obs mynning
(men antagligen endast vid Karafloden) och vände då
om, antagande, att man därifrån lätt skulle kunna
kringsegla "Promontorium Tabin" och således nordöstra
vägen framkomma till Kina. L. var äfven med i 1595
års stora expedition med sju holländska fartyg,
som vid Staten eiland i Kara-hafvct af is tvangs
att återvända. Den förstnämnda resan skildrade L. i
Voyage of te scnipvaert van J. H. v. L. van by Nnorden
om långes Norwegen de Noortcaep, Laplant, Vinlant,
Ruslandt ... löt vonrby de reder Oby etc. (1601).
Wbg.

Linschoten-vereeniging [lins-chåten feréniching],
en för Holland på hösten 1908 i Haag bildad förening
med uppgift att i kritiska upplagor utge sällsynta
eller hittills icke tryckta lescbeskrifningar
eller skildringar af främmande länder, författade
af holländare. Föreningen har sitt namn efter
reseskildraren J. H. van Linschoten (se d. o.).

Linschoten-öarna [lins-chåten-],
jap. Kawabe-Shilshito, de sju Kawabeöarna, japansk
ögrupp mellan Kiushiu och Eiukiu-öarna, sju vulkaniska
och några hufvudsakligen af sedimentära lager
bildade öar, hvilka alla höra till ken Kagoshima
på Kiushiu. Till de förra höra Nakono-shima (1,036
m. hög), Iwo-shima, af rena svafvelblock, samt
Suwase-shima, med en verksam vulkan; till de senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free