Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lionardo da Vinci ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Lionardo da Vinci
eljest bredt skildrande florentinska
konsten. Målningen har, fastän ej stor, ett
öfvcrraskande rikt innehåll; den upptager en mängd
figurer i varierande ställningar och med utstuderade
uttryck och bclys-ningscffcktcr. Bakgrunden upptages
af hästar och ryttare - äfven hästar i strid - och
af invecklad arkitektur med hvalf och trappor. En
mängd handteckningar visar aktstudier, grupper,
karaktärshuf-vud, rörelsemotiv, som återfinnas i
denna eller i L:s senare målningar. L:s teckningar
- utförda än med krita på tonpapper, än med penna
eller silfvcr-stift - ge utomordentligt värdefulla
inblickar i hans skapande fantasi och i hans
sätt att studera. Här lär man allra bäst känna
honom. Bland teckningarna finnas äfven landskap,
ytterst detaljerade studier af träd och blommor,
härliga draperistudier och karikatyrer, som visa
föga humor, men skarp iakttagelse af missbildningar
i människors yttre. Åren 1483-99 tillbringade L. i
Milano i tjänst hos hertig Ludvig Sforza och var
mångsidigt verksam. Han utförde bl. a. studier till
befästningar, stadsanläggningar, kanaler och inom
arkitekturen till kupol kyrkor
- han inlämnade 1487 en modell till kupol
för domkyrkan - han dekorerade rum i slottet (en
tak-dekoration med trädstammar och löfvcrk med
blå himmel bakom är bevarad och nyligen restaurerad
- om den också ej är utförd af L. själf,
så är den i alla händelser hans andliga egendom).
I åratal arbetade han på härföraren Frans Sforzas
ryt-tarstod - ett 20-tal tecknade utkast visar,
hur uppslaget utvecklar sig i hans fantasi och
antar nya former. Statyn var färdig i modell 1493,
men blef aldrig gjuten i brons, antagligen af den
anledning, att ingen sakkunnig fanns, som vågade åtaga
sig en så svårlöst uppgift. Kär fransmännen tagit
Milano i besittning 1499, lära bågskyttar ha användt
ryt-tarstodcn som skottafla. Den fanns likväl kvar
ännu 1501, men tyckes då ha varit illa medfaren och
omtalas sedan ej vidare. De porträtt L. i Milano
målade af hertigparet m. fl. ha likaledes gått
förlorade. Bevarad är målningen Madonna i grottan,
påbörjad .1483 (i Louvrc; det exemplar, som finns i
British museum, är troligen en reproduktion, utförd af
mästarens lärjunge Ambrogio de Predis). L:s hufvudverk
inom måleriet från denna tid är Nattvarden (pl. I),
som han omkr. 1494 började måla på kortväggen i
refcktorict i klostret vid S. Maria dclle
grazie. Tecknade skisser till ifrigt samtalande män,
sittande utefter ett långt bord, finnas från L:s
ungdomstid i Florens; skisser, som visa, hur han
först tänkt sig nattvardskompositionen, finnas i
Vcnczia (Acca-demia) och i Windsor. I anordningen
öfverensstäm-mer "Nattvarden" i stort sedt
med föregående framställningar af ämnet (af Andrea
del Castagno, Ghirlandajo m. fl.). Den hufvudsakliga
nyheten ligger i inplacerandet af Judas i raden
af apostlarna
- förut var det tradition, att förrädaren skulle
sitta ensam för sig vid bordets andra sida. En mera
betydande nyhet var dock det starka betonandet
af läijungarnas olika sätt att upptaga Jesu
yttrande: "En af eder skall förråda mig". Här har
L. öfver-träffat sig själf i karakteriseringskcnst och
stark dramatisk uttrycksförmåga. Själsrörelserna
tecknas med lysande klarhet, med en rikedom
af individuella drag och en rikedom af rörclsemotiv,
allt sammanbundet i en öfvcrläg?et väl beräknad,
stor, plastisk gruppering. Den beundransvärda
målningen utför-
des med temperafärg på väggytan, som var prepa-rciad
på ett nytt och konstrikt sätt, hvilket L. uttänkt,
men hvilket tyvärr visade sig ohållbart. Färgytan
började snart lösa sig från muren. Redan 1566 omtalar
Vasari målningen som hälft förstörd. På 1600-talet
upptogs en dörr i väggens midt alldeles under det
målade nattvardsbordet. Under Napoleon I:s krig
användes salen till hömagasin. 1908 rengjorde Luigi
Cavenaghi med största skicklighet målningen, befriade
den från påmålningar och fäste alla färgpartiklar,
som voro nära att lossna, på väggytan. Kompositionen
studerar man bäst i Eafael Morghens bekanta
kopparstick (jfr pl. I) från slutet af 1700-talet. Det
finns äfven gamla kopior. Några af dem - den äldsta
från 1506 - äro uppsatta i samma sal, där originalet
är måladt på väggen. Men de berömda handteckningarna
till målningens figurer (i Strassburg och Weimar) äro
ej förstudier af L:s hand, utan afbildningar, gjorda
efter målningen. Teckningarna i Strassburgs museum
ha likväl stort värde. Det tecknade Kristushufvudct i
Brera-gallerict är möjligen ett verk af L. själf. - Då
Ludvig Sforza blifvit fördrifven och fången, lämnade
L. Milano, vistades i Ycnczia och sedan i Mantua,
där han utförde Isabella d’Estes porträtt i en ståtlig
teckning (Louvrc), återvände till Florens 1500 och var
1502-03 i tjänst som fästningsingcn-jör hos Cesare
Borgia. 1503-06 bodde han åter i Florens. Under
denna tid tillkom kartongen Maria, den heliga
Anna, den lille Jesus och Johannes (i akademien i
London), som senare i Milano utfördes i olja med
en del förändringar i kompositionen. Oljemålningen
finns nu i Louvre - osäkert om den är egenhändigt
utförd af L. Men det märkligaste af hans arbeten
från dessa år torde ha varit kartongen till Slaget
vid Anghiari - vunnet af florentinarna öfver
milancserna 1440 - som L. började utarbeta 1503
på beställning af rådet i Florens. Kompositionen
skulle utföras i målning i stora salen i Palazzo
vccchio, där Michclangclo skulle på den motsatta
väggen måla sina "badande soldater, som öfverraskas
af fienden". Ingendera målningen blef utförd. L:s
kartong var likväl färdig i början af 1505, och
han började då utföra målningen. Han hade uttänkt
ett nytt sätt att bereda färgerna i undermålningen,
men detta befanns förfeladt; öfvermålningens färger
började flyta, och arbetet afstannade. Kartongen blef
ej bevarad, man känner den endast efter skisser och
efter teckningar. Hufvudgruppcn - en lidelsefullt
rasande ryttarstrid om en fana - återfinnes i
en teckning i Lcuvre af Rubcns och i efter denna
teckning utförda kopparstick af Edelinck. L:s liksom
Michclan-gclos kartonger till de aldrig utförda
målningarna väckte ofantligt uppseende i Florens och
studerades med största ifver och hänförelse af samtida
konstnärer. Till detta skede hör äfven porträttet
af Mona Li*a Gherardini (pl. II), som L. sannolikt
påbörjade 1503 och arbetade på ännu 1506. Det fanns
i Louvre under namnet La Joconde (efter den unga
damens mans namn, del Giocondo), men stals därifrån
i aug. 1911. Målningssättet ger en god föreställning
om L:s metod att låta färgerna liksom upplösa sig i
ljusdunkel, i sammansmältande nyanser, hvarken ljus
eller skugga, mera ton än färg - ett behandlingssätt,
h. o. h. motsatt det före honom vanliga, då färgerna
pålades, klara och bestämda, i jämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
