- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
733-734

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lionardo da Vinci ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

733

Lionn&

734

plan på den utförda teckningen. Färgen i
"Mona Lisa" år likväl betydligt skadad; bäst
bevarade äro händerna, utförda med utomordentlig
känslighet. Bildens psykologiska innebörd har lif-ligt
intresserat konstforskare och poeter. I Lom-bardict
har Mona-Lisa-typcn, kvinnan med det outgrundliga
småleendet, bildat skola och går igen i en mängd,
ibland skäligcn fadda och förkonstlade sfinxaktiga
damer, klädda och oklädda. - 1506 gick L. i tjänst
hos franske konungen Ludvig XII, som då härskade
öfver Milano, och antog uppdraget att utföra en
ryttarstaty af marskalk Trivulzio, dcn-snmme, som
segrat öfver hans förre herre, Ludvig Sforza. Arbetet
tycks ej ha kommit längre än till tecknade skisser. Nu
infaller hans andra vistelse i Milano, den tid, då
hans inflytande är större än någonsin och då hans
verksamhet blir stilbildande för det norditalienska
måleriet. Att L. skulle ha bildat en "akademi",
är föga troligt, men han omgafs af lärjungar och
efterbildare, och flera af hans verk tillkommo genom
samarbete mellan mästaren och elever. Politiska
oroligheter förjagade honom från Milano 1513. Han
begaf sig till Rom, där Leo X ej hade användning för
honom - påfven beställde af honom endast en liten
madonnabild, som L. ej utförde. 1516 återvände han
till Milano och följde kort därefter Frans I till
Frankrike. Jämte sin lärjunge Fr. Melzi framlcfde
han sin sista tid invid slottet Cloux vid Amboise.

Flera af L:s af hans samtida omtalade målningar ha
försvunnit, och af de verk, som i museerna burit eller
ännu bära hans namn, har den moderna granskningen
funnit de flesta tvifvelaktiga. Bland dem äro -
förutom de redan nämnda osäkra ungdomsarbetena -
damporträttet ("Ginevra de’ Benci") i Liechtcmsteinska
galleriet i Wien, damporträttet "La belle ferronniére"
i Louvre, profilporträttet af en ung dam i Ambrosiana
i Milano (förr kalladt Beatrice d’Estc, numera kalladt
"Bianca Maria Sforza" och tillskrifvet Ambrogio de
Prcdis). Som osäkra betecknas vidare "Madonna Lifta" i
Eremitaget i Petersburg, de i Kaiscr-Friedrich-museet
i Berlin förvarade "Uppståndelsen" och "Yertumnus och
Pomona" (den senare där tillskrifven Fr. Melzi), de i
Louvre befintliga "Bacchus" och "Johannes döparen som
ung", hvilka kanske äro målade efter L iskarton-ger af
hans lärjungar, den sistnämnda möjligen af mästaren
själf. Flera varianter af en Leda gå tillbaka till
en försvunnen målning eller kartong af L. - Af L:s
skulpturverk finns intet bevisligen i behåll. Reliefer
och byster ha blifvit honom tillskrifna - senast den
"Flora"-byst i vax, som nyligen blifvit införlifvad
med Kaiscr-Friedrich-museet och som kanske är utförd
af en engelsk skulptör i midten af 1800-talet. I
så fall är den en förträfflig pastiche, typisk för
Lionardoskolans stil. Bland L:s teckningar är hans
monumentala Själ/porträtt (i biblioteket i Turin; se
fig.) ryktbart - man har dock ingen absolut visshet
om, att det framställer honom själf. Det målade
porträttet i Uffiziernas samling är en fantasibild,
föryngrad efter denna teckning. Teckningar af
L. finnas företrädesvis i Uffizierna (Florens),
i Ambrosiana (Milano), i akademien i Vcnezia,
i Albertina (Wien), Louvn (Paris), British museum
(London) och i Windsors slott.

L:s inflytande på det samtida måleriet, framför allt
i Milano, var ytterst stort, rent af tryckande.

Hans mäktiga individualitet tog snart sagdt hela
skolan fången. Hans lärjungar uppgingo mer eller
mindre i hans stil och måleriska karaktär. Bland
hans närmaste elever märkas Francesco Melzi,
en högättad ung milanesare, som följde L. till
Frankrike och stannade hos honom till hans död,
Salaino, Boltraffio, Marco d’0ggiono, Ccsare da
Ccstö. Mera betydande och starkare individuella
karaktärer voro Bcrnardino Luini, Andrea Solari och
Gaudcnzio Ferrari. Äfven hos Sodorna är inflytandet
af L. uppenbart, likaså hos Correggio, som upptog L:s
måleriska syn, hans sätt att behandla ljusdunklet. -
L. lämnade efter sig en otalig mängd anteckningar
i olika ämnen. Bland mycket annat sysselsatte han
sig med flygkonstens möjligheter för människan
(jfr 0. Siren, "L:s studier rörande flygproblemet"
i "Nord. tidskr.", 1910, äfven separat). Hans
ytterst märkliga tankar om måleriet, Tratlata dclla
pillura, samlades och utgåfvos första gången i Paris
1651. Hans öfriga manuskript ha först i våra dagar
blifvit utgifna - dock ej fullständigt. Bland dessa
editioner märkas särskildt Rouveyres (22 bd, Paris,
1901). Af L:s ofantliga anatomiska arbete utgafs d. I
(efter originalet i k. biblioteket i Windsor), med
faksimile af L:s teckningar, af anatomiska institutet
i Kristiania 1911. I den rikhaltiga littera-turen om
L., hans konstnärskap och personlighet, som inleddes
af Vasari (1550), märkas arbeten af P. Miiller-Walde
(1889), G. Séailles (1893), E. Solmi (1900; tysk
uppl. 1908), W. von Seidlitz (1909), J. Thiis,
"L. da V. I. Florenti-nertiden" (1909) och 0. Siren
(1911; med öfv. af Vasaris lefnadsteckning,
med grundliga kommentarer och öfv. i utdrag af
L:s "målarbok" och med register på L:s utgifna
skrifter och litteraturförteckning). En kortfattad,
populär framställning af L. gaf V. Rydberg i
"En underbar man" (1893, omtryckt i Rydbergs
skrifter, d, IX). En förtjänstfull tolkning af
L:s personlighet har D. Mercsjkov-skij gett i
romanen "Gudarnas uppståndelse" (sv. uppl. 1903).
G-gN.

Lionne [-å’nn], Hu^ues de, markis de Berny, fiansk
statsman, f. 1611, d. 1671, en tid förste sekreterare
hos sin morbroder, finansministern Abel Servien, begaf
sig sedan till Italien, där han i Rom förvärfvade
sig Mazarins förtroende. När denne kom till makten
i Frankrike, fick L. flera förtroendeuppdrag, blef
16-46 sekreterare hos änkcdrottningen-regentinnan,
1654 ambassadör i Rom och 1658 i Madrid, där han
skulle underhandla om fred och Ludvig XIV:s äktenskap
med en spansk infantinna. Efter underhandlingarnas
afbrott blef L. Frankrikes ombud vid valriksdagen
i Frankfurt 1658 samt deltog 1659 i afslutandct af
Pyrcneiska freden med Spanien samt de fransk-spanska
giftermålsunderhandlingarna. Genom den af honom
i giftermåls-kontraktet projekterade och antagna
passus "moyen-nant le paiemcnt cffectif" etc.,
afseende utbetalande af en högst ansenlig hemgift åt
den spanska in-fantinnan som ersättning för hennes
afsägclse af andra spanska anspråk, skapade han en
plausibel förevändning för spanska succcssionskriget
och därmed följande placering af bourboner på
flera af Syd-Europas troner. Kort därefter blef han
statsminister och öfvertog efter Mazarins död, 1661,
ledningen af utrikesärendena. Han utmärkte sig genom
en viss finhet och smidighet samt djupa diplomatiska
insik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free