- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
737-738

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lionardo da Vinci ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lipariska öarna- Lipetsk

738

sjön ej anträffats s. om Gottland, får man anse, att
den i Östersjön är en kvarlefva från isperioden och
att den dit inkommit under den tid, då detta liaf
stod i förbindelse med Hvita hafvet. Den håller
sig inom tångregionen nära stränderna och lifnär
sig af mindre kräftdjur, snäckor och maskar. -
L. montagui af viker från föregående genom något
ringare storlek samt därigenom, att ryggfenan är
skild från stjärtfenan. Den anträffas vid bohuslänska
kusten. Ingendera arten har någon praktisk användning.
2. L-e.

Lipäriska öarna 1. E öl i sk a öarna (it. Isole <li
Lipari, Isole Eolie), ögrupp utanför norra kusten
.af Sicilien, tillhör italienska prov. Mcssina och
bc-ftår af 7 större öar: Lipari, S a l i n a, V u
1-c a n o, Stromboli, Panaria, Filicudi och Alicudi,
samt 10 mindre holmar och klippor.

hörde sedan atenare, kartager, romare och sarase-ner,
hvilka sistnämnda fördrefvos därifrån i 11 :c
årh. af normanderna. Ferdinand den katolske förenade
dem med Sicilien. Jfr "Die Liparischen inseln"’
(af ärkehertig Ludv. Salvator, Prag 1893 ff.).
(J. F. N.)

Liparit L K v a r t s t r a k y t, pctrogr.,
en vulkanisk, hård, fmkornig till nästan tät
bergart, som förekommer på Lipariska öarna, i
Ungern, i Siebenburgen, på Island m. fl. st. Den
är icke känd bland nutida vulkaners lavor.
*". E-

Liparit-andesit, geol. Se D c 11 c n i t och A n-d
e s i t.

Liparocé!e (af grek. liparo’s, fet, och kéle, bråck)
1. Lipocele, med., fettbråck. Bråckets innehåll
utgöres af en mer eller mindre stor f ett väf
nåds-massa s som trängt fram genom en bråckport, van-

utsikt öfver Lipariska öarna.

Sammanlagd areal 116,85 kvkm. med 20,224
inv. (1901). Alla öarna äro vulkaniska bildningar,
,om höjts ur hafvet till 300-962 m. höjd. De hvila
på ett underlag af kristalliniska skiffrar. De många
vulkanerna och vulkanruinerna tillhöra alla typen
4ratovulkaner. Lipari, den största, 37,3 kvkm.,
är bergig och består af tuffer och lava samt andra
vulkaniska produkter. Den stora centrala käglan Mön
te Sant’ Angelo (595 m.) är återstoden af en slocknad
vulkan, likaså Monte Chirica (603 m.), hvaremot Campo
Bianco 1. Monte Pclato (457 m.) består endast af hvit
pimsten. Heta källor finnas flerstädes, ön är bördig
och exporterar betydligt med korinter, fikon, pimsten
och malvasiavin, det sista dock till största delen
produceradt på Salina. Staden L., på östra kusten, är
säte för en biskop och hade 5,855 inv. 1901. Vulcano
och Stromboli ha hvardera en verksam vulkan. Särskildt
är den 926 m. höga vulkanen på sistnämnda ö märklig,
emedan den är den enda vulkan i Europa, 50in är i
oafbruten, verksamhet, och emedan man kan från en
punkt ofvanför kratern (hvilken befinner sig på sidan
nedanför toppen), när vinden blåser från observatorn,
timtals iakttaga företeelserna i kratern. Salina
(23 kvkm.; omkr. 5,000 inv.) består af två slocknade
vulkaner, af hvilka den ena, 962 m., öarnas högsta
berg, är ytterst fruktbar och producerar det bästa
malvasiavin. Den har sitt namn efter saltverken på
södra kusten. - Öarna kallades af greker och romare
Hephcestiades 1. Vulcanice in-sulcc, på grund af
deras förmodade förbindelse med Yulcanus, Liparenses,
efter en mytisk konung Li-para, och sEolice insula,
emedan de ansågos vara jEolus’ hemvist. Hufvudön,
Lipara. äfvensom Hiera (Vulcano) och Didyme (Salina)
erhöllo i 6:e årh. f. Kr. kolonister från Kniclos
och Rhodos, öarna till-Tryckt den 23/n 11

ligen i linea alba på buken; bråckut liknar
till det yttre ett vanligt inälfsbråck.
G. 11.

Lipäser (af grek. lifpos, fett), kem., kallas
enzym (so d. o.), som spjälka fettcr och oljor
i dessas beståndsdelar, nämligen fettsyror och
glycerin. Li-paser förekomma såväl i djur- som i
växtorganismer; de förmedla fcttspjälkningen i magen,
i pankrcas och i tarmen hos högre djur; äfven lefvern
och mjälten äro rika på lipaser, hvilka dessutom ha
påvisats i blodserum. Bland växtorganen är det de
oljerika fröna, t. ex. ncinttsfröna, som innehålla
mest li-pascr. Dessa växtlipaser äro alldeles olösliga
i vatten och finnas i den återstod, som erhållcs,
när man utpressar oljan ur dessa frön. Man har äfven
i tekniken användt sådana prcsskakor för att spjälka
oljor (se Fett och Glycerin), men ännu erbjuder
denna metod ej någon synnerligen stor fördel framför
spjälkning med T w i t c h e 11 s syra (se d. o.).
H. E.

Lipa slovanska ("Den slaviska linden’’), det
slaviska Böhmens första politiska förening i nyare
tid. stiftades 1848 i Prag under ledning af grcfvc
J. M. Thun för värnande af landets konstitutionella
och nationella rättigheter. Bland medlemmarna märktes
tjcchernas främsta patrioter: Palacky, Riegcr, Erben,
Hanka m. fl. I 1848 års rörelse tog föreningen liflig
del, men undertrycktes af reaktionen efter 1849.
A-d J.

Lipeml (af grek. lifpos, fett, och Tiaifma, blod),
med., patologisk stegring af blodets fetthalt genom
mikroskopiskt påvisbara f ettdroppar. Lipemi uppträder
företrädesvis vid vissa rubbningar i organismens
ämnesomsättning, framför allt vid sockersjuka.
O. H.

Li’peri, finsk socken. Se L ib el i t s.

Lipetsk, stad i ryska guv. Tambov, vid järnvägs-

16 b. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free