- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
743-744

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lippe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

!~ .j O

( -i-J

Lippia

744

(\ 1-1C9 i Spoleto. viir son af ön slaktare
Tommaso L. och sattes efter föräldrarnas död uti
karmclit-klostrct i Florens, i hvars kyrka Masaccio
utfört sin yppersta freskoföljd. Ur denna har säkert,
såsom det berättas, den unge munkens konstnärshåg
erhållit näring. I hvarje fall blef ha a i sin konst
en fortsättare af Ma-saccios riktning, ehuru dämpande
dennes plastiska monumentalitet och förmälande
den med en älskvärdt naiv glädje åt verklighetens
skönhet, åt blommor, barn och sköna kvinnor. Dessa
världsliga böjelser gjorde honom mindre lämpad för
klosterbroderns ensamhet och asketism. Efter att ha
bortfört nr hennes kloster en ung nunna, Lucretia
Buti (omkr. 1458), erhöll L. påflig dispens till
ett giftermål med henne. Han hade med Lucretia en
son, den äfvenlcdes frejdade målaren Filippino
L. (se L. 2). Alltjämt kvarstod han dock i det
andliga ståndet och fortfor att kallas fra 1. frale
(d. v. s. broder). - Konstnärens omfångsrikaste
arbeten äro freskoföljderna i domkyrkokorct i Prato
(1456-omkr. 1464) med bilder ur Johannes (löparens
och Stefanus’ historia och freskoutsmyckningen i
korafslutningcn af domkyrkan i Spoleto med ämnen ur
Marias legend. I dessa verk förenas stor stil med
lefvande målerisk friskhet. Draperierna äro värdigt
sköna, men ansiktena tyckas stundom ha något tryckta
proportioner,

Maria och barnet, målning af Fra Filippo
Lippi. (Palazxo Titti, Florens.)

och färgen stöter i grått kanske mer än önskvardt. I
stafflitaflorna röjer sig tydlig inverkan från Fra
Angclico da Fiesole, men den vtka lyriska stämningen
bär hos L. en mera utåtvänd prägel än hos "den
scrafiske brodern". L:s taflor beteckna öfver-gånn-on
till en profan konst från en uteslutande kyrk-

lig. De förhärliga hufvudsakligen Maria under
bilden af en vacker florentinsk jungfru, endera
tronande omgifven af helgon, krönt till himmclcns
drottning (i akademien i Florens, från 1441) eller
tillbedjande Kristusbarnet, som ligger på marken’ i
ett vänligt skogslandskap (i akademien i Florens och
i Berlins Kaiser Friedrich-museum). Karakteristiska
för den okyrkliga andan äro den af samtida skulptur
påverkade täflan i Uffizicrna med Maria och barnet,
buret af ett par änglagossar - från L.-s sista tid -
och den mästerliga rundbilden i Pittipalatsct med
madonnan sittande i förgrunden och bakom henne en
interiör med Elisabets barnsäng (se fig.). L. hör
till de mest betydande och historiskt viktige målarna
i 1400-talcts Florens och är en förmedlare mellan
Masaccios och Fra Angelicos skede samt Botticellis
och Ghir-landajos. Till honom slöt sig omedelbart som
medhjälpare hans vän och ordensbroder Fra Diamante.

2. Filippo L. d. y., kallad Filippino. den förres
son, f. omkr. 1459 i Florens, d. 1504, målare,
utbildad under inflytande af faderns arbeten och under
ledning af Fra Diamaute och Sandro Botticclli. Hans
ungdomsarbeten stå ännu faderns riktning nära, men
dennes naiva känsla har redan gifvit rum för en
mera svärmisk känslosamhet. De yppersta taflorna
från det>a konstnärligt högeligen förtjänstfulla
skede af hans produktion äro den helifje Bernhard,
som bcsökes af Maria och hennes himmelska hofstat
(från 1480, i Ba-diakyrkan i Florens), en konungarnas
tillbedjan, i Uffizicrna cch ett altare i kyrkan
S. Spirito i Florens. Till de tidiga verken höra
äfvenledes de fresker, hvarmed han fullbordade den
af Masolino och Masaceio påbörjade utsmyckningen af
Brancaccikapcllet i kyrkan del Carin ine. Bilderna
framställa Petrus’ befrielse och korsfästelse,
Petrus och Paulus inför pr okonsuln, Uppväckandet
af konungasonen (endast fullbordande af Masaccios
målning). Från Brancaccikapellets fresker är af
ståndet långt till L:s senare måleri, frcskofölj-dcn
med ämne ur Tomas’ från Aquino legend i Cap-pella
Caraffa i kyrkan S. Maria sopra Minerva i Rom (1489)
och väggmålningarna till ära för /.’/-lippus och
Johannes i Strozzikapellet i S. Maria no-vella i
Florens (1502). Kompositionen är i synnerhet i de
sistnämnda bilderna orolig, rörelsen öfvcr-drifven,
teckningen manierad och färgen på en gång brokig
och black. Hopandet af antika detaljer och ornament
ökar endast det frostiga intrycket af en konst, som
visar det florentinska 1400-talsmålericts hopplösa
aftynande. Samma art möter oss i konstnärens
senare stafflitaflor, en madonna i S. Domenicn
i Bologna från 1501 och andra. Filippino var
utan tvifvel en stor talang, men saknade den
omedelbarhet och personliga styrka, som ensamma
förmå nyskapa bestående värden och leda utvecklingen.
1-2. A. L. R.

LPppia L., bot., växtsläkte af fam. Verbenacetr med
omkr. 100 buskar eller mera sällan örter i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free