- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
779-780

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liszt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Clavis linguæ lithuanicæ" (Vilna 1630), hvilka
verk afse östlitauisk dialekt; därnäst komma D. Kleins
"Grammatica lituanica" 1653 och "Compendium
lituanico-germanicum" 1654 samt Chr. Sapphuns
"Compendium grammaticæ lithuanicæ" 1673, alla
utg. i Königsberg och afseende den preussisk-litauiska
dialekten. Viktig för den litauiska accenten är den
anonyma (östlitauiska) grammatiken "Universitas
linguarum Litvaniæ" (Vilna 1737; se Rozwadowski i
"Indogermanische forschungen", bd 7, 1897). Frånsedt
en rad äldre och nyare grammatiska arbeten må
som de nu viktigaste nämnas: A. Schleicher,
"Handbuch der litauischen sprache" (1856–57,
I: "Grammatik", II. "Lesebuch und glossar");
F. Kurschat, "Grammatik der littauischen sprache",
1877; A. Bezzenberger, "Beiträge zur geschichte
der litauischen sprache", 1877 (om 1500- och
1600-talens språk) och "Litau. forschungen",
1882; A. Leskien och K. Brugmann, "Litauische
volkslieder und märchen" (1882; innehåller bl. a,
en grammatisk skiss af dialekten i Godlewa samt
ordsamling); R. Gauthiot, "Le parler de Buividze",
(Paris 1903; om en östlitau. dialekt); andra viktiga
grammatiska arbeten äro A. Leskiens "Der ablaut
der wurzelsilben im litauischen" (1884) och "Die
bildung der nomina im litauischen" (1891). – Från
jämförande synpunkt har litauiskan blifvit behandlad
i en stor mängd arbeten alltifrån Franz Bopp intill
våra dagar, och i de flesta sammanfattande arbeten
öfver indoeuropeisk språkhistoria intager den en
framstående plats. En någorlunda användbar litauisk
handbok för jämförande språkstudier är O. Wiedemanns
"Handbuch der litauischen sprache" (1897; med
texter och glossar; syntax saknas); en liknande
handbok förberedes f. n. (1911) af A. Leskien. –
En litauisk etymologisk ordbok af A. Bezzenberger
väntas utkomma inom kort (som bd 4 af Ficks
"Vergleichendes wörterbuch", 4:e uppl.). De främmande
orden i litauiskan behandlas af A. Brückner, "Die
slavischen fremdwörter im litauischen", 1877,
W. Prellwitz, "Die deutschen bestandteile in den
lettischen sprachen", 1891. V. Thomsen, "Beröringer
mellem de finske og de baltiske sprog", 1890. –
Ordböcker: K. Szyrwid, "Dictionarium etc." (5:e
uppl., Vilna 1713; se ofvan); tysk-litauiska och
litauisk-tyska ordböcker af F. W. Haack (1730;
öfver nya test. och psalmerna), Ph. Ruhig (1747)
och C. G. Mielcke (1800: en betydligt tillökad
uppl. af Ruhigs verk, med företal af I. Kant);
nu viktigast äro G. H. F. Nesselmann, "Wörterbuch
der littauischen sprache" (1851), F. Kurschat,
"Littauisch-deutsches wörterbuch" (1883) och
"Deutsch-littauisches wörterbuch" (1870–74), Antanas
Lalis, "A dictionary of the lithuanian and english
languages" (2 dlr, Chicago, 1905; litau.-engelsk
och engelsk-litau.; viktig bl. a. som upptagande
en mängd nybildade litterära ord); M. Miežinys,
"Lietuviszkai-latviszkai-lenkiszkai-rusiszkas žodynas"
(1894; litau.-lett.-polsk-rysk ordbok); A. Juškevič,
"Litovskij slovari (Petersburg 1897 ff.; hittills
har d. I, bokstäfverna A–J, utkommit; innehåller
ett stort, delvis förut okändt lexikaliskt material
efter bröderna Juškevičs uppteckningar).

Den litauiska litteraturen. Före 1500-talet torde
litauiskan icke ha kunnat i nämnvärd grad komma till
skriftlig användning. Dess västra område, intill
Memel, råkade tidigt under de tyske
ordensriddarnas och därmed det tyska språkets
välde. De på det öfriga litauiska området mot
medeltidens slut uppkomna statsbildningarna
omfattade äfven slaviskt språkområde, så att
det litauiska folkelementet ständigt torde ha
varit i mer eller mindre stark minoritet, och
vid de litauiska furstehofven var ryskan hof- och
kanslispråk. Skriftalster på litauiskt språk framträda
först med reformationstiden, men för en nationell
litteratur fanns det knappast längre någon jordmån,
emedan det litauiska folket då led en väsentlig
inskränkning i sin politiska själfständighet
och, hvad som var ödesdigrare, blef för alltid
utstyckadt på olika främmande stater, det sedermera
sekulariserade preussiska ordenslandet, Polen och
slutligen Ryssland. Till kväfvande af den nationella
samhörighetskänslan har dessutom starkt bidragit
den religiösa splittringen: de preussiske litauerna
indrogos i den lutherska reformationen, hvaremot deras
östligare landsmän dels och öfvervägande förblefvo
katoliker, dels anslöto sig till kalvinismen. Den
litauiska litteraturen har därför ända till våra dagar
varit, mer eller mindre direkt, främmande tankar på
litauiskt språk. Det enda litterära uttrycket för
den nationella anden utgjorde den på muntlig väg
fortplantade folkdiktningen (dainos). Först på de
allra sista åren har en allmännare nationell väckelse
visat sig och därmed också lofvande ansatser till en
litauisk nationallitteratur.

Den första kända litauiska texten är en kyrklig hymn
af Stanislaus Rapagelanus (d. 1545), en af de förste
professorerna vid det af hertig Albrecht inrättade
universitetet i Königsberg. Därnäst följa
M. Moswidius’ öfv. dels af Luthers katekes jämte
flera psalmer (tryckt i Königsberg 1547), dels af
några andra andliga sånger, 1549; den förra skriften
meddelar i inledningar, på latin och litauiska,
märkliga upplysningar om litauernas då ännu kraftigt
fortlefvande hedniska tro och kult. En anonym postilla
från 1552 förefinnes blott i handskrift; skriften
"Forma chrikstima", en öfv. med kyrkligt innehåll,
trycktes 1559. 1579 utkom B. Willents öfv. af
Luthers Enchiridion tillika med söndagstexterna af
evangelierna och epistlarna, 1589 en psalmbok och 1591
en postilla i 2 bd, båda af Janas Bretkunas
(Bretkius, Bretke). Den sistnämnde
verkställde också en öfv. af bibeln (afslutad 1590),
hvilken dock icke blifvit tryckt: på grundval häraf
utgafs 1625 af J. Rhesa psaltaren, men först 1701
utkom nya testamentet i J. Bythners (af Bretkunas’
oberoende) öfversättning, som emellertid, då Bythner
försökt en otillfredsställande språklig kompromiss
mellan Litauens båda hälfter, 1727 ersattes af en
ny sådan, och det dröjde ända till 1734–35, innan
hela bibeln förelåg i tryck på litauiska, hvilken
öfv., ehuru efter senare revisioner, fortfarande
är den i preussiska Litauen gällande. – Detta om
det preussiska Litauens äldsta litteratur, som
sålunda, frånsedt smärre tryck och Kleins och
Sapphuns ofvan nämnda grammatiska arbeten,
är af uteslutande religiöst (protestantiskt)
innehåll. Äfven det nuvarande ryska Litauens äldsta
litteratur är lika öfvervägande religiös, men delad
på en katolsk och en kalvinistisk riktning (den
senare hade sedan 1500-talets midt fått ej ringa
insteg och fasthålles ännu af några församlingar,
lydande under den reformerta synoden i Vilna). Den
äldsta hithörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free