Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litauiska språket och litteraturen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Georg Brandes utges i Berlin. 1904 utkom första
bandet, och nu (1911) äro några och trettio utgifna.
Literaturblatt für germanische und romanische
philologie, 1880 grundlagd kritisk och bibliografisk
filologisk tidskrift, som utkommer i Leipzig med 12
nummer årligen. Utgifvare äro f. n. professorerna
O. Behaghel (för germanistiken) och F. Neumann (för
romansk och engelsk filologi).
Literis et artibus, Se Litteris et artibus.
Literärt album, en vitter kalender, redigerad af d:r
Gustaf Meyer, 1877. 1878, 1880 och 1882.
Litewka, po. (eg. "litauisk rock"), krigsv., benämning
på en i tyska och österrikiska arméerna förekommande
rock af polskt snitt, lätt åtsittande med korta skört,
utan synliga knappar och vanligen med nedvikt krage.
C. O. N.
Lithander, Per Emanuel, affärsman, politiker, f. 11
dec. 1835 i Synnerby socken, Skaraborgs län, inträdde
redan som femtonåring på handelsbanan och var först
biträde i minuthandel, men vann 1856 anställning
hos den stora sidenfabriksfirman K. A. Almgren i
Stockholm, hvarefter han med ekonomiskt stöd af
K. A. Almgren och J. Lenning grundade i Göteborg
handelsfirman P. Em. Lithander & k:i (under senare
år med två söners meddelegarskap och 1898 ombildad
till aktiebolag). Firman omfattade till en början
endast kommissionshandel med kläde och väfnader,
förnämligast svenska fabrikat, men utvidgades
1875 äfven till grosshandel. L. har spelat en
framträdande roll icke blott inom Göteborgs,
utan äfven inom hela landets handelsvärld samt
gjort många och stora insatser åsyftande handelns
och näringslifvets förkofran samt deras idkares
intressen. Hans första initiativ gällde själfhjälpen
inom handelsbiträdes- och kontoristkåren, då han
1869 var med om stiftandet af Handelsbokhållarnas
pensionsförening (se d. o.). Senare medverkade
han till uppkomsten i Göteborg af Hjälpkassan för
nödställda köpmän (1882) och Sveriges allmänna
handelsförening (1884; se Handelsförening), var
ordf. i den vid bildandet tillsatta interimsstyrelsen
och i flera år en af föreningens fullmäktige. Som
en af utredningsmännen i Lenningska dödsboet
blef han upphofsman till J. Lennings väfskola och
sjukhem i Norrköping (se Lenning). Bland L:s många
offentliga förtroendeuppdrag märkas ledamotskapet
i 1894 års kommitté ang. Stockholmsutställningen
och i frilagers- och frihamnskommittén (1894-95),
i styrelsen för Göteborgs köpmannaförening (dess
förste ordf.), Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset,
riksbankens afdelningskontor i Göteborg (1885-89;
ordf. 1894-1904), stadsfullmäktigskap (1898-1904);
ordf. i verkst. utskottet för industriutställningen
i Göteborg 1891, hvars ledande kraft han blef,
m. m. Tidigt känd för ifrig protektionism och
ytterlig konservatism, invaldes L. under tullstridens
första skede af Älfsborgs län i Första kammaren,
som han tillhörde 1886-94, 1897-1908, då han afsade
sig mandatet. L. var led. i bevillningsutskottet
1887-92, 1900-03, bankoutskottet 1894, tillfälliga
utskott 1897, 1899, 1903-04 samt särskilda
utskottet i bankfrågan 1897. I främsta rummet är
L:s namn knutet vid frågan om riksbyggnaderna på
Helgeandsholmen, och den har förskaffat honom epitetet
"riksbyggmästaren". Genom motion 1888 upptog han det
föregående riksdag fallna k. förslaget i
byggnadsfrågan och lyckades genom energi och med kraftigt
understöd af Liss Olof Larsson i Andra kammaren
samt till icke oväsentlig del genom skickligt
framdragande af det trängande behofvet af nya
tidsenliga riksbankslokaler i st. f. förutvarande
ytterst bristfälliga slutligen få till stånd ett
båda kamrarnas samstämmande beslut. Genom motion
1894 om en banklagstiftning på grundvalen af 1890
års kommittéförslag och det därpå byggda, men fallna
k. förslaget 1890 lyckades L. taga initiativet till
de sedermera 1897 genomförda bankreformerna. Bland
hans öfriga många riksdagsmotioner äro att märka
företrädesvis de näringslifvet speciellt berörande,
såsom om ett nytt statsdepartement för jordbruk,
industri och handel (1898, 1905; jfr interpellation
1908), om ett nationalekonomiskt råd (1903-04),
om ändringar i näringslagstiftningcn (1886,
om inskränkning af gårdfarihandeln, och 1897;
i ett visst samband härmed stodo ock motionerna
1906 och 1907 om förslag till en invandringslag)
samt de ofta återkommande om att på olika sätt
understödja torfindustriens utveckling (1891,
1900-04, 1906). Vid sin afgång från riksdagen
hyllades L. som riksdagsveteran, näringslifvets
kraftige främjare, riksbyggnadernas upphofsman och
bankreformernas nitiske förkämpe af Fosterländska
förbundet i Göteborg, till hvars tillkomst han
tagit initiativet och hvars mångårige ordf. han
varit, och af många andra meningsfränder medelst
präglandet af en guldmedalj. L. var medlem af 1893
års kyrkomöte. Af L:s tryckta skrifter må nämnas
Helgeandsholmsfrågan sedd ur olika synpunkter (1894),
En nioårsperiod (s. å.), John Lennings karaktär,
lifsgerning och testamente (1896), Återblick öfver
tjugofem riksdagar i Första kammaren 1886-l908 (1908),
Riksdagsminnen, Anteckningar från åren 1888-1905 (1910)
samt den hufvudsakligen för familjen afsedda
Enskild samling af pressuttalanden 1908-10 (1911).
– L:s son Olof Axel Edvard L., f. 21 okt. 1870 i
Göteborg, verkställande direktör i ofvannämnda
bolag, valdes 1911 af Göteborgshögern till led. af
Andra kammaren. T-s.
Lithargyrum, kem., detsamma som blyglete, blyoxid,
silfverglitt. Se Bly, sp. 780.
Lithauen, Lithauisk. Se Litauen, Litauisk.
Litheim (före adlandet Lithen), Johan,
fortifikationsofficer, tecknare, f. 1663
i Stengårdshult, Småland, d. 1725 i Göteborg,
studerade i Uppsala, blef 1683 ritare hos sekreteraren
Örnhiälm i Antikvitetsarkivet och 1688 volontär
vid Fortifikationen. Efter Dahlberghs utkast och
afmätningar renritade han Karl XI:s "krigsactioner",
hvarjämte han utsändes på resor i landet för att
afteckna städer och slott för Sueciæ-verket. Sedan
han 1693 utnämnts till konduktör, fick han 1694 3
års utrikes resestipendium, men återkallades (sedan
1695 löjtnant) 1696 från Frankrike samt medföljde
Dahlbergh till Bremen och Livland. I Livland arbetade
han på Rigas, Pernaus och Kokenhusens sättande i
försvarsstånd, deltog i Eigas försvar mot satisarna
1700 samt rekognoscerade och kartlade 1701 platsen
för den blifvande öfverskeppningen öfver Duna och
deltog i densamma. I Riga arbetade han f.ö. på
provinskartornas transporterande till samma skala och
på afteckning af Karl XII:s krigsaktioner, hvarmed
han äfven fortsatte, sedan han kallats till Stuart i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
