- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
793-794

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litofys ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

793

Litografisk-Litomysl

794

anbringas i konturteckningens kanter och utmärkas på
hvarje färgsten.

Litografien, i synnerhet kritmaneret, användes
på sin tid i stor utsträckning för att återge
den äldre eller samtida målarkonstens alster och
intog under 1800-talets förra hälft en afgjordt
förhärskande ställning på den grafiska konstens
område. Så i Pilotys stora galleriverk öfver
samlingarna i Miin-chens pinakotek, så i det utmärkta
s. k. Boisseréeska galleriverket med afbildningar
af gammaltyska och gammalflandriska målningar, så
i Hanfstängels Dresdengalleri. I Frankrike däremot
upptogs den nya tekniken af konstnärerna som ett medel
att utföra originalkompositioner, således på ett sätt,
som är jämförligt med de äldre målaretsningarna
(Vernet, Géricault, Charlet, Dclacroix, Kaffet,
Gavarni, Dau-mier, Carriére, Toulouse-Lautrec och
många andra). De i Tyskland och Frankrike gifna
föredömena följdes sedermera på andra håll, och
äfven i Sverige ha ur den litografiska pressen
framgått både återgifnin-gar af målningar och ej
få originalkompositioner (J. Cardon, se pl. II,
Billmark, pl. I, Hj. Mörner, Södermark, Troili,
Tollin, Wahlbom, 0. Anderson, pl. I, K. Widing,
Karl Larsson, E. Norlindh m. fl.). - Stentryckets
svaghet ligger hufvudsakligen i dess oförmåga att
frambringa skarpa bestämda linjer. Vid upprepad
tryckning breda teckningens linjer småningom ut sig,
hvilket menligt inverkar på af tryckets klarhet
och skärpa. Däremot återger det på ett förträffligt
sätt alla gra’dationer i ljusstyrka, från de högsta
dagrar till den djupaste skugga. Del eger därför
ofantlig mjukhet och äfven smidighet, men jämväl
de bästa litografier få lätt en vek och obestämd
hållning samt förefalla ofta suddiga. Emellertid
är litografien, rätt använd, ingalunda något
förkastligt artistiskt uttrycksmedel. Den borde
tvärtom, genom de ringa svårigheter i tekniskt
afseende, som teckningen medför för konstnären,
i jämförelse med träsnittet eller kopparsticket
och etsningen, samt genom den relativa säkerhet
i afseende på resultatet, hvarpå han kan räkna,
vara af ej ringa konstnärlig betydelse. Emellertid
har denna lätthet gifvit upp-hof till mycken omogen
dilettantism på det konstnärliga området, på samma
gång som den stegrat stentryckets praktiska användning
och betydelse. Som konstnärligt uttrycksmedel har
litografien numera fått vika för de rent fotografiska
eller fotomekaniska reproduktionsförfarandena,
men har fortfarande mycket stor användning för
industriellt tryck, karttryck, bildtryck för tekniska
och vetenskapliga verk, äfvenså, kombineradt med
fotomekaniska reproduktionsförfaranden: autotypi,
ljustryck etc., för framställning af färgtryck. Litt.:
Richmond, "Gram-mår of lithography" (1886), Fritz,
"Die photolitho-graphie" (1895) och "Handbuch der
lithographie" (1900), Munié, "Traité de lithographie"
(1898), och Hcsse, "Die chromolithographie" (1905).

Upk.* J. Iltzg.

Litografisk. Se L i t o g r a f.

Litografisk kalksten. Se I i t o g r a f i s k sten.

Litografisk krita användes för teckning på kor-nåd
sten (se Litografi) och framställes genom att man
sammansmälter 32 dlr hvitt vax, 16 dlr spermaceti, 24
dlr marseilletvål, 8 dlr schellack och 12 dlr kimrök.
J. Iltzg.

Litografisk skiffer. Se Litografisk sten.

Litografisk sten, Litografisk kalksten,

Litografisk skiffer, en till juraperiodens aflagringar
hörande lerhaltig kalkstensart, som på grund af
sin täta, likformiga textur befunnits vara den för
gravyr och tryckning på litografisk väg mest lämpliga
stcnsorten (se Litografi). Den bästa-litografiska
stenen erhålles från SolcnhJen (Solen-hofenskif/er),
Eichstätt och Pappenheim i Bajern. Bergarten är
afsöndrad i tjockare och tunnare plattar. Till färgen
är den i allmänhet ljust gul. Utmärkt väl bibehållna
djurlämningar i förstenadt tillstånd ha påträffats
i Solcnhofenskiffern; särskildt är att märka det
betydelsefulla fyndet af urfågeln, A r-c h seo p t
e ry x (se d. o.). E. E.

Litografiskt allehanda, ett planschverk med text,
utgifvet af A. J. Salmson 1859-61 (12 hftn)
och Sigfr. Flodin 1862-65 i dels månads-, dels
half-månadshäftcn. Denna tidskrift, som betecknar
ett framsteg i svenska litografiens utveckling,
gjorde alltmer till sitt hufvudsyfte att genom goda
afbildningar sprida kännedomen om den nyare svenska
konsten.

Litografiskt bläck 1. Autografiskt bläck användes
för skrifning af sådana manuskript, som skola
mångfaldigas genom litografiskt öfvertryck (se
Litografi), och består af ungefär samma beståndsdelar
som litografisk tusch (se d. o.), men med tillsats af
så mycket vatten, att blandningen får flytande form.
J. Htzg.

Litografiskt färgtryck. Se L i t o g r a f i.

Litografisk tusch, en blandning af talg, vax, tvål,
schellack och kimrök, som användes för teckning på
den litografiska stenen. Ett lämpligt recept är
följande. 16 dlr ren fårtalg, 10 dlr vax, 16 dlr
marseillctvål, 14 dlr schellack, 5 dlr kimrök smältas
tillsammans; blandningen, som har fast konsistens,
utrifves med vatten, så att en lagom flytande vätska
erhålles. J- Htzg.

LitokläS (af grek. li’lhos, sten, och kla’éin,krossa),
geol., allmän äldre benämning på sprickbildningar
i berggrunden.

Litoklastik (af grek. Wlhos, sten, och klafan,
krossa), med. Se Stenkrossning.

Litokromi (af grek. li’llios, sten, och cJiröma,
färg), litografiskt färgtryck. Se Litografi.

Litolapaxl (af grek. li’lhos, sten, och la’paxis,
uttömning), kir. Se Stenkrossning.

Li’tolff, Henry Charles, engelsk (tysk) musiker,
f. 1818 i London, d. 1891 i Paris, var elev af
Moscheles och uppträdde som pianist redan vid
12 års ålder. Han tillbragte flera ungdomsår i
Frankrike, var 1841-44 kapellmästare i Warschau
och gjorde därefter konsertresor i Tyskland,
Holland m. fl. länder till 1850, då han bosatte
sig i Braunschweig, där han öfvertog Meyerska
musikförlaget. 1860 öfverlät han förlaget åt
sin styfson, Theodor L. (som 1864 började utg3
"Collection Litolff", billiga upplagor af klassiker),
och började ånyo kon-scrtera. Som kompositör väckte
L. bifall mest genom sina "konsertsymfonier"
för piano och orkester, sin Spinnlied för
piano samt operetten Plclulse et Abé-lard.
A. L.*

Litologi (af grek. Wllws, sten, och lo’gös,
lära), läran om bergarter, bergartslära. Ordet
är i allmänhet synonymt med p e t r o g r a f i.
E. E.

LitoméFice [li’tomjeritse], stad. Se Leitme-ri t z.

Litomysl [li’tomyjl], stad Se Leitomischl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free