- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
825-826

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liverpool ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fantasi, ett försök i Hoffmanns
fantastisk-psykologiska maner, och Skaldens harpa,
där han i halft isländsk sagoton sökte återge en
gammal sägen. I dessa tre berättelser finner man
också några af L:s mognaste lyriska försök. 1824
utkom L:s mest berömda, men knappast yppersta roman
Spader Dame, en berättelse i bref, funne på Danviken
(tysk öfv. af de la Motte-Fouqué, 1826). Det är en
djupt sorglig, men på samma gång af en bisarr och
flödande humor genomsyrad berättelse om en känslig,
öfverspänd students andliga och lekamliga skeppsbrott,
en till kompositionen tämligen hållningslös och,
hvad karaktärsteckningen vidkommer, föga klar
skildring. 1830 trycktes delvis en fantastisk
roman i Hoffmanns stil Riddar S:t Jöran, fast
det tryckta åter förstördes, då L. troligen icke
vågade utge arbetet, som är en yttersit skarp,
statiriskt allegorisk skildring af tidens politiska
förhållanden, en nyckelroman med porträtt af H. Järta,
Argus Johansson, K. H. Anckarsvärd m. fl. den tidens
politiska och litterära koryféer. 1838 utgaf L. ett
Minnestal öfver A. A. Raab (bellmanssångaren). Som
vitter författare tillhör L. genom hela sin riktning
nyromantiken. Hans lyriska och dramatiska alstring
infaller hufvudsakligen under hans yngre år. Den
förra saknar koncentration, verklig omedelbarhet och
vittnar om brist på musikaliskt sinne, men är ännu
af historiskt intresse. Som dramatisk författare
skulle han utan tvifvel kunnat bli en föregångare,
om han fullbordat och utgifvit mera. Betydelsefullare
äro hans romaner, hvilka ge honom en plats som en af
den svenska prosaskildringens grundläggare. Äfven som
brefskrifvare förtjänar L. att ihågkommas; hans många
bref till L. Hammarsköld, L. F. Rääf, J. K. Askelöf
äro innehållsrikt och lifligt skrifna, bland de
bästa, som förekomma i den stora Hammarsköldska
brefsamlingen. L. var en idérik och fint bildad man,
hvilken säkerligen, om han icke af ekonomiska o saker
och sitt praktiska sinne drifvits in på andra områden,
skulle kunnat uträtta långt mera för den svenska
vitterheten. I stället kom hans egentliga lifsgärning
att omfatta ämbetsmannens och den politiske och
juridiske författarens värf. - L. började sin
bana som historisk jurist med ett par uppsatser i
"Läsning till utbredande af medborgerliga kunskaper"
(1816) och blef s. å. Askelöfs medarbetare i "Lifvet
och döden". Han tjänstgjorde äfven som sekreterare
i bevillningsutskottet vid riksdagarna 1818 och
1823 samt blef 1827 krigshofrättsråd. Som politisk
författare uppträdde han redan i "Anmärkarne"
och medarbetade sedan i Askelöfs tidningar "Den
objudne gästen" (1829) och "Svenska Minerva"
(1830 ff.), till hvilken han flitigt bidrog ända
till slutet af sitt lif. Särskildt utgaf han 1831,
under pseudonymen Jan Jansson, skriften Om ministère
och opposition
(ny uppl. s. å.), i hvilken han
satiriskt gisslade såväl styrelsen som oppositionen,
i synnerhet tidningspressen, och därför väckte mycken
ond blod. 1835 blef L. generaldirektör i Styrelsen
öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar;
och med sin vanliga arbetsförmåga och lätthet att
studera satte han sig snart in i de många hithörande
frågorna, som dittills varit honom främmande. Hans
sträfvanden gingo väsentligen ut på att vinna en
förändring i föreskrifterna om lösdrifvare samt
att skaffa allmänt arbete åt straffade personer;
han genomdref också mildrade
bestämmelser om s. k. försvarslöshet samt inrättandet
af kronarbets-kompanier. Han är grundläggaren af
Sveriges moderna fångvårdsväsen, men möttes vid
genomförandet af sina reformer af motstånd från olika
håll. Hans sista skrift är en Promemoria angående
Sveriges försvarslöshetssystem
(1844). En länge
förberedd sjukdom (hjärtlidande), hvars förlopp
påskyndades af de ansträngningar och det rastlösa
arbete han alltid underkastat sig, kom till utbrott
1843 och gjorde efter flera växlingar slut på hans
lif. - Ett urval af L:s litterära och vetenskapliga
kvarlåtenskap utgaf s 1850-52 af A. I. Arwidsson under
titel Samlade skrifter. Hans å Kungl. biblioteket
förvarade handskrifter, omfattande 14 band, innehålla
en mängd dikter, dramer, romaner, afhandlingar af
vittert och juridiskt innehåll, tidningsuppsatser
m. m. Jfr Arwidssons biografi i "Saml. skrifter"
och "Biograf. lexikon", C. D. af Wirsén,
"C. L." (i "Svensk tidskrift", 1870), R. Hjärne,
"Dagen före drabbningen" (1872), G. Ljunggren,
"Svenska vitterhetens häfder", III-V, Frunck, "Bref
rörande nya skolans historia" (1891), N. Erdmann,
"C. L." (i "Nordisk tidskrift", 1894), R, G:son Berg,
"En ballad från 1804" (i "Finsk tidskrift", 1908),
M. Hallman, "C. L." (1909), J. Mortensen, "Hvem var
Nils Nyberg?" (i "Samlaren", 1910), "C. L:s dramatiska
författarskap" (1911), "Riddar S:t Jöran, en otryckt
roman af C. L." (i "Samlaren" 1912) och "C. L:s
lyriska diktning" (1912). J. M.

Livin, Zakris, farfars kusin till Klas Livijn,
författare, f. 1726 i Säby, Jönköpings län,
d. 4 dec. 1788, vardt student i Uppsala 1743,
men egnade sig snart åt den militära banan. Han
ingick vid Smålands kavalleri, där han 1768 blef
ryttmästare. 1768-71 var han stadsmajor i Stockholm,
hvarefter han bosatte sig på en egendom i sin
födelsesocken. Hans namn är uteslutande fäst vid en
på alexandriner författad dikt, af hvilken endast
1:a delen utgafs: Kyrkostötoschopia Saebyensis
Eller Eric Jonssons kyrkowäktares, brofogdes samt
orgeltrampares lefwernes beskrifning
(1781). I
denna har han visserligen tagit Holbergs berömda
"Peder Paars" till mönster, men under L:s hand har
planen att lämna ett komiskt epos af det burleska
slaget vuxit ut till en ganska märklig samling
skildringar af allmogens lif, sedvänjor, fördomar,
skrock och umgängeston, behandlade med en trohet
och en omständlighet, hvilka röja den närmaste
bekantskap med ämnet och göra det förgätna arbetet
till en guldgrufva ur etnografisk, kulturhistorisk och
språklig synpunkt. Formen är ledig, och det är på det
hela taget en mycket måttfull skildring af det dåtida
allmogelifvet. Se J. Mortensen i "Samlaren" XXXI
(1910). -rn.*

illustration placeholder


Livingston [li^ston]. 1. Hamnstad i republiken
Guatemala vid Laguna Dulces mynning i Amatiqueviken
af Hondurasbukten. Omkr. 1,000 inv.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free