- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
841-842

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livland ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rätteligen tillhörde svenska kronan. Men då dessa kronogods
såldes, förpantades eller bortskänktes i strid
mot Sveriges lag och riksdagsbeslut - förläning af
livländska gods på Norrköpings besluts villkor var
en mycket vanlig företeelse - blef en reduktion
alltmera nödvändig. Dennas verkningar blefvo i
L. omstörtande, i synnerhet som de nyssnämnda, af
de polske konungarna och Gustaf II Adolf påbörjade
undersökningarna lämnade fältet öppet för vidt
gående fordringar. Reduktionen gjorde kronan till
innehafvare af 5/6 af L:s jord. Att den i grunden
varit obilligare i L. än i Sverige torde dock vara
för mycket sagdt. Sina rättigheter och intressen
bevakade adeln på landtdagarna. Enligt 1647 års
landtdagsordning skulle alla adliga godsinnehafvare
infinna sig vid dem. Landtmarskalken utnämndes af
L:s generalguvernör efter ett af adeln upprättadt
förslag. Föremål för öfverläggningar voro regeringens
propositioner och adelns besvär. Omröstningen skedde
kretsvis. 1694 upphäfdes den gamla landtdagsordningen
liksom landtrådsinstitutionen, och det bestämdes,
att landtdagen skulle sammanträda ej hvart år,
såsom förut varit fallet, utan endast när konungen
fann det för godt. En af generalguvernören utnämnd
"hauptmann" skulle föra "direktionen", men under
generalguvernörens "presidium". Kollektiva besvär på
landtdagarna förbjödos; den missnöjde hänvisades
till generalguvernören och konungen. - Städerna
hade egna privilegier och vidsträckt själfstyrelse,
hvilken dock inskränktes af Karl XI. Endast Riga
sände ombud till landtdagen. Rigas viktigaste
ord. pålaga var 100,000 polska gyllen, -som skulle
erläggas vid hvarje svensk konungs kröning. -
L:s förvaltning som svensk besittning ordnades
1629, då J. Skytte vardt generalguvernör öfver
L., Ingermanland och Karelen. Han hade under sig
guvernörer och ståthållare. 1642 vardt L:s fastland
ett eget generalguvernement, till hvilket efter
Kristinas död (1689) äfven Ösel kom att i militäriskt
afseende höra. Generalguvernören, som alltid var
ett af rikets råd och som till 1642 residerade i
Dorpat, sedermera i Riga, stod i spetsen för L:s
hela styrelse och förvaltning. Dömande myndighet
hade han ej, men skulle öfvervaka domstolarna
och domarnas verkställighet. Hans kansli
bestod från början, utom af lägre tjänstemän,
af en svensk och en tysk sekreterare. Under
drottning Kristina tillkom en öfversekreterare,
som tillika ofta äfven var tysk sekreterare,
alltid assistensråd. Näst generalguvernören och
guvernören hade detta assistensråd att handlägga
de administrativa ärendena. 1687 upphäfdes
detta ämbete, och i dess ställe tillsattes en
statssekreterare, hvars titel dock snart nedsjönk
till generalguvernementssekreterare. De kamerala
göromålen åter sköttes, utom af lägre ämbetsmän,
af en kamrerare, men 1651 tillsattes äfven för
dem ett assistensråd. 1687 kom i dettas ställe
en statskommissarie, hvars åligganden dock snart
öfverflyttades på en öfverkamrerare. Denne sistnämnde
hade jämte generalguvernören att uppgöra provinsens
stat, mottaga, förvalta och utbetala kronans
medel samt närvara vid mönstringarna. Samtidigt
med generalguvernementssekreteraren tillsattes
en generalguvernementskamrerare. Den siste
generalguvernören, Erik Dahlbergh, hade 15,000
dal. smt (motsvarande nära 60,000 kr.) i
lön. Generalguvernörens
närmaste man var guvernören i Riga, hvilken alltid
var en generalsperson. På Ösel och i Dorpat
funnos landshöfdingar samt i Riga en särskild
ståthållare. Den sistnämnde och landshöfdiiigen i
Dorpat blefvo 1690 "ekonomiståthållare", den ene
för det lettiska, den andre för det estniska L.,
med åliggande att ha uppsikt öfver de kungliga
domänerna samt under kontroll af generalguvernören
och Kammarkollegium uppgöra villkoren för
kronoarrendena. En kataster (mantalslängd) för
L. upprättades genom en åren 1638-41 verksam
kommission, som bestämde, att hvarje "gesinde"
(bondgård), som gjorde 12 dagsverken i veckan, skulle
räknas för en "hake". Därigenom blef antalet hakar i
hela L. 4,343. I sammanhang med reduktionen uppgjordcs
1683-90 en ny kataster (som gällde ända till 1824),
och till grund för denna lades jordens godhet, hvilken
beräknades efter 4 skattegrader. De bondgårdar
- länderier under ridderskapets eget bruk voro
skattefria -, hvilkas samtliga årliga utskylder den
kungliga taxeringskommissionen beräknat till 60 rdr
sp., skulle anses för en "hake". Genom denna kataster
blefvo böndernas åligganden noga fastställda och en
tygel lades på husböndernas prejerier. Haketalet
växte genom densamma till 6,236. Svenska statens
inkomster af L. utgjorde (i slutet af 1600-talet)
årligen omkr. 900,000 dal. smt (motsv. ung. i vår
tids mynt ung. 3,500,000 kr.), hvaraf kronodomänen
gåfvo 375,000. Till L:s förvaltning och försvarsväsen
åtgingo omkr. 500,000 dal. smt. Återstoden var
hufvudsakligen anslagen till löner åt de kungliga
råden och Sveriges utländska beskickningar samt
till flottans behof. Krigsmakten i L., under
fredstid uppgående till 5,000-6,000 man, stod under
generalguvernörens befäl. Denne och guvernören hade
under Karl XI :s regering hvar sitt värfvade regemente
på 1,000 man, hvilka jämte 3 bataljoner af de finska
indelta regementena utgjorde garnisonerna i Riga,
Dünamünde, Kobron och Kokenhusen. På Dorpats och
Pernaus fästningar var ett värfvadt infanteriregemente
fördeladt. 200-300 man artilleri voro förlagda i L.,
och af det 1680 på de 3 Östersjöprovinserna fördelade
Von der Pahlenska kavalleriregementet kommo 300-400
man på L. Den "livländska" adelsfanan räknade 200,
den "öselska" 1. "stiftska" 50 man. Domstolarna
voro "ordnungsgerichte" för polismål å landet, 4
"landgerichte" och hofrätten i Dorpat, hvarifrån man
kunde vädja till konungen. Från Riga stads domstolar
vädjades till Svea hofrätt. Kyrkostyrelsen började
organiseras genom tillsättande af en superintendent
1622, och genom konsistorialordningen af 1634
inrättades i Riga och Dorpat underkonsistorier jämte
ett öfverkonsistorium i Dorpat, samtliga med såväl
andliga som världsliga ledamöter. Denna organisation,
som modifierades 1636 och 1640, stördes af ständiga
tvister mellan superintendent och konsistorier. Karl
XI införde 1686 års svenska kyrkolag och aflägsnade
1694 de adlige bisittarna ur öfverkonsistoriet,
samtidigt med att adelns patronatsrätt upphäfdes. För
undervisningsväsendet sörjdes genom upprättandet
af universitetet i Dorpat (1632) samt inrättandet
af gymnasier och andra skolor. För böndernas barn
organiserades ett slags sockenskolor. Universitetet
gick under i ryssfejden på 1650-talet, men det
reorganiserades af Karl XI (1690); vid Stora nordiska
krigets utbrott flyttades det till Pernau. -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free