Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 903-904 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuskrona ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komma tydligen att efter hand frambringas,
oberoende af de gamla. - Litt. Se Ljusstake.
E. F-t.

Ljuskälla, fys. Se Ljus, sp. 887.

Ljuskänslighet, fys. Se Fotografi.


Fig. 1.


Fig. 2.


Fig. 3.

Ljuslåga. Endast gasformiga ämnen kunna förbrinna
med låga, och lågan är i själfva verket en brinnande
gas- eller ångmassa. Visserligen ge vissa fasta
ämnen (t. ex. fosfor och svafvel) lågor, när de
antändas; men detta beror därpå, att dessa ämnen,
innan de förbrinna, öfvergå till gaser, och således
är det i själfva verket ångorna af dessa ämnen,
som brinna. På samma sätt är det icke den flytande
spriten eller bergoljan, som brinner, utan dessa
ämnens ångor; likaså är det hvarken veden eller
fettet i våra ljus, som direkt brinner, utan
brännbara gaser och ångor, uppkomna genom vedens
eller fettets upphettning. Sådana fasta ämnen, som vid
upphettning icke förgasas eller af ge brännbara ångor,
t. ex. antracit och koks, brinna icke med låga, utan
synas blott glöda. Lågan af ett brinnande ämne utgöres
ingalunda af en massiv eldmassa, utan består endast af
ett brinnande hölje, som innesluter icke brinnande,
men brännbara gaser. I en spritlampa t. ex. förtäres
icke veken, emedan ett icke brinnande lager af
spritångor finnes emellan den och det brinnande höljet
samt skyddar veken. Man kan visa detta på en vanlig
ljuslåga (fig. 1), om man i dess innersta ael .håller
ett smalt glasrör. De icke brinnande gaserna i lågans
midt bortgå då genom röret och kunna antändas vid
dess yttre öppning. Man kan äfven på
annat sätt visa detta, genom att anbringa krut i
midten af en brinnande låga, utan att det tändes. För
detta ändamål sluter man ett vanligt lampglas med en
kork, hvari ett glasrör infogats (fig. 2). Glasets
andra öppning täckes med ett trådnät, på hvars
midt man lagt några krutkorn. Låter man nu lysgas
inströmma genom det smalare glasröret och antänder
gasen ofvan trådnätet, antändas ej krutkornen, förrän
man genom förminskning af gastilloppet gjort lågan
så liten, att dess brinnande del förmår upphetta
krutet till antändning. - Redan Davy visade, att en
ljuslåga består af flera lager (fig. 3), nämligen
ytterst af en blå, föga lysande zon, a, hvari en
mycket liflig och fullständig förbränning eger rum,
en starkt lysande mantel, b, i hvilken förbränningen
är ofullständig och hvari, till följd däraf,
förekommer fint fördeladt kol, samt innerst af
en kärna, c, som utgöres af icke brinnande, men
brännbara gaser. De senare uppkomma genom inverkan
af hettan från de yttre brinnande lagren på det
i veken uppsugna fettet. Att kol i fint fördeladt
tillstånd finnes i lagret b, kan man lätt visa genom
att hålla en porslinsskifva i lågan. Den beslår sig
då med ett svart öfverdrag af sot. Förbränningen
sker således fullständigt blott i lågans yttersta
lager och detta till följd däraf, att endast där
har den för förbränningen nödvändiga luften fullt
tillträde. Om man däremot ställer så till, att
luft i tillräcklig mängd införes i lågans inre,
blir förbränningen fullständig äfven i lågans inre
delar. Därpå beror konstruktionen af de vanliga
lysgasbrännarna, som på laboratorierna användas för
åstadkommande af upphettning, s. k. Bunsens brännare
(se d. o.). Lufttillträdet är af stort inflytande
på lågans lyskraft. Brännämnen, som äro rika på kol,
ge under vanliga förhållanden sotande lågor, emedan
kolmängden, som afsöndras i lågan, är så stor, att
den icke ens i lågans yttersta lager fullständigt
förbrännes. Vill man erhålla lyslågor af sådana
ämnen, måste man genom drag öka lufttillgången under
förbränningen. - En lågas lyskraft är således beroende
därpå, att i lågan afsöndras ett fast ämne, nämligen i
vanliga fall kol (sot), som upphettas till glödgning
och då utsänder ljus. Alltefter upphettningens
styrka erhåller lågan därvid röd, gul eller hvit
färg. Brinnande gaser, som ej afsöndra fasta ämnen,
ge i regel icke lysande lågor. Så brinner vätgas
med föga lysande låga, emedan därvid bildas endast
vatten. Äfven det väterika kolvätet sumpgas, CH₄,
brinner liksom vätgas utan lysande låga, men däremot
ger etylengas, C₂H₄, en lysande låga, emedan denna gas
före fullständig förbränning sönderdelas i kol och
sumpgas. En lysande gaslågra erhålles i allmänhet,
om gasen eller en beståndsdel däraf afskiljer kol
före den fullständiga förbränningen. Man tillsätter
därför dylika ämnen till gaser, hvilkas låga i och
för sig lyser endast svagt eller ej alls; en dylik
behandling kallas karburering. - Frankland har
visat, att det atmosfäriska trycket utöfvar stort
inflytande på lågors lyskraft. En spritlampa brinner
t. ex. under 18-20 atmosfärers tryck lika klart
som en vanlig ljuslåga. Så blir äfven vätgaslågan
lysande under starkt tryck, hvaraf följer, att
äfven gaser kunna lysa, om de upphettas i mycket
förtätadt tillstånd. Vid vanligt tryck kunna dock
vissa gasformigt glödande kroppar, såsom metaller,
utstråla något ljus, ehuru endast af bestämd färg. Så
färga salter af kalium en låga violett, natrium
gul, barium grön, strontium röd o. s. v. Frankland
har påstått, att vanliga lågor lysa icke på grund
af däri förekommande kol, utan till följd af de
förtätade ångor, som finnas i lågan och upphettas,
samt att sotet är en sönderdelningsprodukt af dessa
gaser. Att sot verkligen finnes i en låga, visar
sig dock däraf, att ett glasrör, som hålles tvärs
igenom en låga, beslår sig med sot blott på den undre
sidan, ej äfven på den öfre, hvilket borde inträffa,
om sotet uppkomme

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>