- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
905-906

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuskrona ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom en kondensationsprocess. – Lågans lyskraft
är därjämte beroende af en annan omständighet,
nämligen förbränningstemperaturen, som vid en
lysande bunsenlåga vid yttre käglans midt uppgår
till omkr. 1,350°, men denna kan ökas, om man ställer
så till, att förbränningen får ske i ett syrerikare
medium än luft. I vanlig luft finnes syrgasen blandad
med ungefär 4 gånger så stor volym kväfgas, hvilken
icke deltager i förbränningen, utan tvärtom minskar
dennas liflighet därigenom, att den absorberar en del
af det under förbränningen alstrade värmet och
sålunda afkyler lågan. Om däremot en låga får brinna
i ren syrgas i st. f. i vanlig luft, höjes såväl dess
temperatur som dess lyskraft. Man kan därför
ansenligt öka lyskraften hos vanliga brännare, om de
förses med rör, som af ge en viss mängd syrgas åt
lågan, ökas syrgasmängden, blir förbränningen så
hastig, att lyskraften försvinner. Likaså aftager en
lågas ljusstyrka, om den brinnande gasen blandas
med utspädande gaser. Så brinner t. ex. lysgas,
blandad med 2 à 3 gånger sin volym kväfgas, med
färglös låga. En ljuslågas ljusstyrka bestämmes
genom en apparat, som kallas fotometer (se d. o.).

Genom afkylning kan man utsläcka en låga. En
kall luftström släcker sålunda en låga, emedan den
beröfvar lågan värme.
Detsamma sker genom närmandet
af kalla eller värmeledande
ämnen. Sprit, som lätt
brinner, om den finnes uppsugen
i en veke, kan ej antändas,
om den utgjutes på en
massiv metallplåt, emedan
denna absorberar alltför
mycket värme. Om man
öppnar gaskranen till en
brännare, kan man med en
brinnande kropp antända
gasen långt ofvan
brännaren, och lågan fortplantas
ögonblickligen till utströmningsöppningen. Men om man
ett stycke ofvan brännaren håller ett metallnät (fig.
4), antändes gasen som förut ofvan nätet. Dock tändes
gasen ej under nätet,
emedan detta upptager värme
från lågan, hvadan gasen
under nätet ej kan
upphettas till antändningstemperaturen.
Därpå beror
konstruktionen af Davys
säkerhetslampa (se d. o.), som
användes i kolgrufvor för att
förekomma explosion af grufgas.
P. T. C.*

illustration placeholder

Fig. 4.

Ljuslära, fys. Se Optik.

Ljusmässedagen. Se Kyndelsmässan.

Ljusmätare, fys. Se Fotometer.

illustration placeholder

Ljusnan vid Lottefors i Bollnäs socken.

Ljusnan, en bland Norrlands
största älfvar, upprinner
ur Ljusnetjärnen i
Härjedalen strax ö. om
riksröset 151 vid foten af Ljusnestöten (1,149 m.)
på 884 m. höjd ö. h., upptager fr. h. den s. om
Grönvålen (1,070 m.) ur Grönsjöarna (807 m. ö. h.)
upprinnande Grönån och fr. v. Tvärån från Skarsfjället
(1,593 m.), hvilka båda äro nästan lika stora
som hufvudströmmen, flyter med sydöstlig
hufvudriktning, dock med stora krökningar, genom nämnda
landskap, hvars egentliga bygder ligga vid denna
älf och i de många dalgångar, som leda ned till
densamma. Under sitt lopp genom Härjedalens
torftiga, allvarliga fjäll- och skogstrakter, för hvilka
L. utgör den lifgifvande pulsådern, förbi Ljusnedals
nedlagda järnbruk, nedanför hvilket den fr. h.
upptager afloppet från Funäsdalssjön (583 m.), upptager
floden fr. h. den från Stora Linjetjärn (831 m.) vid
riksgränsen kommande, genom Malmagen (781 m.),
Tänndalssjön och Östersjön (713 m.) rinnande
Tännån (54 km.) i sjön Lassen (543 m.),
Råndaälfven (70 km.), Lofsån (70 km.) och Härjån (80
km.), som kommer från sydligaste Härjedalen,
upptager Orrmosjön och genomflyter Härjeåsjön, fr. v.
Mittåälfven (70 km.) vid Långa skans, Särfån
(50 km.) och Vemån (95 km.). Vid Sveg öppnades
1911 en stor kombinerad landsvägs- och järnvägsbro
öfver L. Vid Kålsätts by, 335 m. ö. h., passerar
floden gränsen till Hälsingland. Efter en krökning
mot n., hvarunder upptages Hoaälfven (60 km.) från
Jämtland, återtager L. snart sin förra hufvudriktning,
alltjämt genomlöpande föga odlade och
odlingsbara vildmarker, tills den nedanför Laforsen
(se d. o.) i Färila socken vidgar sin dal till ett
väl odladt och tätt bebyggdt slättland. Under det
fortsatta loppet till hafvet följes älfven af ansenliga,
skogbeväxta bergshöjder, hvilka än tränga sig fram
till den forsande strömmen, än draga sig tillbaka
och lämna plats för odlade slätter och stora byar.
Vid Ljusdal upptages fr. n. ett ansenligt tillflöde,
Letån, från sjöarna Hännan (218 m.), Storsjön
(197 m.), Letsjön (150 m.) och Växnan (134 m.),
hvarefter älfven, följd af Norra stambanan, antager
sydlig riktning och genomflyter Hälsinglands bästa
och kanske vackraste bygder i Järfsö, Undersvik, Arbrå
och Bollnäs (se fig.),
stundom vidgande sig till större
lugnvatten, såsom Tefsjön, Örsjön (112,7 m.), Kyrksjön
och Växsjön (84 m.). I Varpen (50 m.) s. om
Bollnäs upptager L. fr. h. sin största biflod,
Voxnan (150 km., vattenområde 3,530 kvkm.,
hvaraf 4,2 proc. sjöar), från Dalarna och Härjedalen,
hvarefter floden vänder sig mot ö., genomflyter
insjöarna Bergviken (45 m.) och Marman
(37 m.) samt slutligen utför Ljusne strömmar (36,5
m. fall) kastar sin väldiga vattenmassa i


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free