Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lobanov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
Lobanov-Lobe
932
dol af ett flikigt organ. Så har t. ex. hjärnan 4
lober å hvarje hemisfär, näml. pannioben, hjäss-loben,
tinningloben och nackloben. Af lungorna hos människan
har den högra 3, den vänstra 2 lober, lefvern en
högra och en vänstra lob. - 2. Paleorit. Se A m m o
n i t e r, sp. 859. 1. F- B-*
Lobanov [labänåf], Aleksej Borissovitj, furst
L.-R o s t o v s k i j, rysk diplomat, f. 1825,
hade sin tidigare diplomatiska verksamhet förlagd
hufvudsakligen till Kon-stantinopel, där han 1856
blef legationsråd, 1859-63 var envoyé och 1878-79
ambassadör. Dessemellan var han bl a. 1868-78
in-rikesministersadjoint. I sept. 1879 blef L. rysk
ambassadör i London, förflyttades 1882 till Wien och
i jan. 1895 till Berlin samt utsågs i mars sistnämnda
år (efter Giers) till utrikesminister. Med sällspord
kraft och duglighet begagnade han sig af de gynnsamma
förhållanden, som Alexander III:s politik skapat,
och uppnådde betydande resultat både i Öst-Asien
(intervention 1895 jämte Frankrike och Tyskland
till Kinas förmån, hvarigenom Japans och Englands
planer korsaaes, negociering af ett lån åt Kina
m. m.) och på Balkanhalfön, där det ryska inflytandet
konsoliderades. L. aflcd plötsligt i en järnvägskupé
på resa från Wien till Kiev 30 aug. 1896. Han var
en högt bildad man och uppträdde äfven som historisk
författare.
Lobatje’vskij [labat-], N i k o l a j Ivanovitj,
rysk matematiker, f. 1793 i Nizjnij Novgorod,
d. (blind) 1856, blef filos, doktor vid universitetet
i Kazan 1811 och var 1816-46 professor där i
matematik. L. var ansedd som en mycket framstående
lärare och utgaf arbeten inom flera skilda
delar af matematiken. Hans största förtjänst är
dock att ha grundlagt den s. k. icke-euklideiska
geometrien , Lobatjevskis geometri (se Geometri).
(L F.) Lobau [la-], den största af de öar, som
nedanför Wien dela Donau i flera armar, har blifvit
ryktbar genom den franska arméns förläggning där efter
motgången vid Asparn (se d. o.). (J. F. N.) Lobau
[franskt utt. låbå], Georges Mouton, gr ef ve af L.,
fransk marskalk, f. 1770 i Pfalzburg i Lothringen,
d. 1838, inträdde 1792 som frivillig i franska
armén och uppnådde 1800 öfverstegrad. 1805 blef
han brigadgeneral och adjutant hos Napoleon, efter
Tilsit-freden (1807) generalinspektör för infanteriet
samt divisionsgeneral. Från slutet af 1807 användes
han i Spanien, men återkallades till Tyskland efter
utbrottet af kriget med Österrike 1809. Under de
kritiska dagarna 21 och 22 maj s. å., hvilkas minne är
förbundet med namnen Asparn (se d. o.) och Esslingen,
bidrog han väsentligen att rädda den hufvudsakligen
på ön Lobau sammanträngda franska armén, med anledning
hvaraf kejsaren utnämnde honom till grefve af L. Under
1812 års fälttåg åtföljde han Napoleon till slutet,
stred 1813 vid Liitzen och Bautzen och
råkade vid kapitulationen i Dresden i österrikisk
fångenskap. Återkommen till Frankrike, blef han
under "hundra dagarna" pär samt deltog i spetsen
för 6:e armékåren i slagen vid Ligny och Waterloor
där han tillfångatogs af engelsmännen. 1818
återkom han till Frankrike och invaldes 1828 i
deputeradekammaren. Vid julirevolutionen (1830)
blef han medlem af den provisoriskt regerande
muni-cipalkommissionen. 26 dec. 1830 fick han efter La
Fayette befälet öfver nationalgardet, och i spetsen
för detta undertryckte han energiskt orolighetcrna
1332 och 1834. 1831 erhöll han marskalks-stafven.
(C. O. N.)
Lo;bberich, by i preussiska reg.-omr. Dusseldorf
CRhenprovinsen). 7,804 inv. (1905). Sammets- och
sidentillverkning samt annan industri. J-
F- N-
Lobby [lå’bi], eng. (af mlat. lobia 1. lobium],
korridor, förmak, väntrum, vestibul. Ordet
användes särskildt om korridorer och samtalsrum i
parlamentsbyggnader (jfr fr. salle des pas perdus} och
alldeles speciellt om de båda korridorer, som engelska
underhusets medlemmar passera vid omröstningar,
hvarvid de räknas, när de gå in i "ja-korridoren" L
"nej-korridoren" (the aye-lobby och the no-lobby). -
Enär samtalsrummen i folkrepresentationcrs
sessionsbyggnader äro tillgängliga för allmänheten
r pläga där sammanträffanden ega rum mellan
folkrepresentanterna och deras valmän eller
affärsmän, journalister o. s. v. Däraf har uppkommit
termett l o b b y i n g (liksom verbet to lobby)
för påverkan utifrån på folkrepresentanterna vid
dylika sammanträffanden, och de personer, som egna
sig däråt, kallas - särskildt i Förenta staterna -
lobby-ister (lobbyists). I unionskongresscn och de
olika staternas legislaturer är dylik påverkan ytterst
vanlig, dels i form af upplysningars meddelande och
framläggande af argument från intresserade, dels i
form af korruption utaf olika slag. Amerikanska bolag
och affärsintressen hotas å andra sidan ej sällan af
motioner från enskilda folkrepresentanter, som väckts
i mer eller mindre beslöjadt utpressningssyfte och mot
hvilka de skydda sig genom "lobbying" af särskildt för
detta ändamål underhållna agenter. Dessa och liknande
korruptionsformer ha föranledt särskild lagstiftning
(genom "?nti-lobbying acts") i ett stort antal stater
inom Unionen. Jfr Bryce, "The american common-wealth",
I (1888; ny uppl. 1911), G. M. Gregory, "The
corrupt use of money in politics and laws for its
prevention" (1893) och P. S. Eeinsch, "American
legislatures and legislative mcthods"" (1907).
V.S-g.
Lobbyist [lå’bi-ist]. Se Lobby.
Lobe [lä-], Johann Christian, tysk tonsättare och
musikskriftställare, f. 1797 i Weimar, d. 1881 i
Leipzig, uppträdde redan 1811 som flöjtist och hade
anställning i Weimars hofkapell till 1842, då han
erhöll professors titel och öfvertog ledningen af
ett musikinstitut. 1846 flyttade han till Leipzig
som privatlärare och teoretiker. L:s kompositioner
(flöjtsaker, pianokvartetter, symfonier, uvertyrer,
operorna Wittekind, Die flibuslier m. fl.) äro
mindre bekanta än hans förtjänstfulla skrifter:
Lehrbuch der musikdischen komposition (4 bd, 1850
-67; bd l o. 4 omarb. af Kretzschmar 1884-87, flera
uppl.), Katechismus der musik (1851, 28:e uppl. 1904;
"Musikens katekes", 1877, ny uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
