Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lobanov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1901),
Musikalische briefe (1852; 2:a uppl. 1860),
Vereinfachte harmonielehre (1861),
Konsonanzen und dissonanzen (1869),
Katechismus der kompositionslehre (1872; 7:e uppl. 1902) m. fl.
A. L.*
Lobe [lå-], Theodor, tysk skådespelare, f. 1833,
d. 1905, var först anställd vid Krolls teater
i Berlin, Leipzigs stadsteater och hofscenen i
Petersburg, vardt sedan direktör i Breslau och
Wien (1874–87, stadsteatern) samt öfverregissör i
Dresden. L. var högt skattad som regikonstnär och
framställare af stora karaktärsroller
(Shylock,
Cromwell,
Kung Lear m. fl.).
Lobeck [lå-], Christian August, tysk filolog,
f. 1781 i Naumburg, d. 1860, studerade i Jena och
Leipzig samt blef professor 1810 vid universitetet
i Wittenberg och 1814 i Königsberg. L. utöfvade en
betydande verksamhet både som undervisare och som
författare. Bland hans arbeten, som till större
delen åsyfta en djupare vetenskaplig insikt i det
grekiska språkets lagar, må nämnas en utförlig
och värdefull bearbetning af
Sofokles’ "Ajas" (1809; 3:e uppl. 1866),
"Paralipomena grammaticæ græcæ" (1837) och
"Pathologiæ linguæ græcæ elementa" (1853–62).
Äfven åt det forngrekiska religionsväsendet egnade
L. djupgående forskningar, hvilka han framlagt i
"Aglaophamus" (1829).
A. M. A.
Lobedanz [lå’bedants], Edmund Adolf Johannes,
tysk-dansk skriftställare och öfversättare, f. 1820 i
Slesvig, d. för egen hand 1882, öfversatte till tyskan
dramer af Kalidasa, Sofokles, Euripides och Shakspere
samt skrifter af Tegnér och Björnson. Själf skref han
några dramer, diktsamlingar (1847 och 1849), noveller
på tyska och danska samt romanerna
Narren des glücks (1856),
Ein neuer glaube (1859),
Die bauernfreunde (1874) m. fl.
Lobeira [låbei’ra], Vasco de, portugisisk
medeltidsförfattare. Se Amadisromaner.
Lobel l. L’Obel [låbä’l], latiniseradt
Lobelius, Matthias de, belgisk botanist,
f. 1538 i Flandern, d. 1616 nära London som engelsk
kungl. botanicus, var med. doktor och en af sin tids
utmärktaste växtforskare, som genomsökte Tyskland,
Schweiz, Italien och Syd-Frankrike. Han var en af
de förste, som gjorde ett försök till uppdelning
af den tidens kända växter på vissa grupper, såsom
gramina, bulbosi, oleracei o. s. v. Skr.:
Plantarum seu stirpium historia (1576),
Plantarum seu stirpium icones (anonymt, 1581) och
Stirpium illustrationes (1655) m. fl.
Efter L. har släktet Lobelia uppkallats.
T. K.
Lobelia L., bot., farm., växtsläkte af
fam. Campanulaceæ, underfam. Lobelioideæ (se
Lobeliaceæ) med omkr. 200 arter. Kronbladen
äro sammanvuxna till ett oftast något böjdt, på ena
sidan upprispadt rör; kronan är tvåläppig. Frukten är
kapsel. Till Sverige hör den i grundt vatten, helst
på sandbotten, växande L. Dortmanna L., en glatt ört,
med en under vattnet nedsänkt rosett af smala, nästan
cylindriska, inuti tvåpipiga blad vid toppen af en
liten rotstock, som uppsänder en bladlös stängel,
hvilken ofvan vattnet uppbär i spetsen en gles
klase af blåhvita blommor. Denna art har, liksom
sina samarter, som finnas i synnerhet i Amerika,
en skarp, brännande smak. Hos flera arter stegras
skärpan i så hög grad, att de bli farliga giftväxter,
såsom L. syphilitica L. och L. inflata L., båda
inhemska i Nord-Amerika. Den sistnämnda ger den i
medicinen använda Herba Lobeliæ, lobeliaört,
som äfven i Sverige är officinell och som innehåller
en mycket giftig alkaloid, lobelin, en oljelik,
gulaktig vätska, som har stark alkalisk reaktion, svagt
 |
| Lobelia Erinus och blomma af densamma. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
