Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lobanov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Loch
940
Förutom 23 i disputationsform utgifna skrifter
offentliggjorde han 40 andra större eller mindre
arbeten och efterlämnade ändock åtskilliga i
handskrift. De flesta af dem utgåfvos först i Sverige,
om de också sedan omtrycktes i utlandet, men af några
utkom första upplagan i utlandet. Hans edition af
Curtius upplcfde 20 upplagor, af hvilka blott en i
Sverige. - Inom historien och rättsvetenskapen skapade
han sig i främsta rummet ett stort namn. Den svenska
häfdaforskningen var ännu i sin begynnelse. Olaus
Petris och Messenius’ arbeten voro blott i handskrift
tillgängliga. Däremot hade Tegels stora krönika
öfver Gustaf I blifvit offentliggjord, och den första
sammanhängande framställningen af Sveriges historia,
Laurentius Pauliiå Gothus "Historia arc-toa",
hade utkommit redan 1636. Men L:s arbete Rerum
suecicarum historia, som första gången utkom 1654,
lämnade ärkebiskopens långt bakom sig. Det bröt
i själfva verket en ny väg för häfdaforskningen,
ty författaren hade, med riktigare blick för den
historiska kritikens fordringar, sträfvat att
både, där så lät sig göra, ösa ur de ursprungliga
källorna och tillika sofra deras vittnesbörd. Och
framställningen var sammanhängande och klar, stundom
liflig. Med outtröttlig ifver underkastade han
detta verk en ny omarbetning och gaf det tillika en
fortsättning ända till Karl X:s död i de nya upplagor,
som utgåfvos 1662 och 1676. Äfven på närliggande
områden, såsom fornkunskapen och geografien, arbetade
L. med framgång. Hans Antiquilalum sveo-gothicariim
libri tres (utg. 1647, 1654, 1670 och 1676; andra
och fjärde gången tillsammans med hans historia)
försvara godt sin plats bland öfriga arbeten från
den tid, som med sådan ifvcr lade sig vinn om allt
hvad som rörde svensk fornhistoria. De vittna cm
ett djupt intresse för den inre samhällshistorien,
något, som man kunde vänta af den man, hvilken först
förstått att vid universitetet ge den svenska rättens
historia dess berättigade rum. L. idkade jämväl
geografiska studier. Han fick nämligen af regeringen
(genom bref af 28 mars 1661) i uppdrasr att utarbeta
en latinsk beskrifning, som skulle åtfölja Dahlberghs
välbekanta verk "Suecia antiqua et bodierna"’. Denna
Descriptio recjni ’Succicc biol aldrig fullbordad,
ej heller utgifven, men handskriften finnes ännu i
behåll och är ej utan intresse för sin tid.
S;tt största anseende har L. dock förvärfvat inom
området af den svenska rättsvetenskapen, hvilken han,
ehuru han var professor i romersk rätt och i detta
ämne Mde föreläste och utgaf en mängd afhandlingar,
dock med förkärlek och lågande ifver bearbetade. Före-
hans tid kan man knappt tala om något svenskt
rättsvetenskapligt studium vid universitetet. Men
genom honom kallades det till fullt lif, och hans
univcrsitetsarbete har verksamt bidragit att skapa
den krets af män, som under Karl XI egnade sig åt den
nya lagens utarbetande. L. kan därför med fullt skäl
vid sidan af Stiernhielm och Stiernrnök räknas som
en af den svenska rättsvetenskapens fäder. Främsta
rummet af hans arbeten härvidlag intar Synopsis juris
privati (1648, 1653, 1673). Det var den första handbok
i svensk rätt, som erbjöds vår studerande unsrdom,
och har därigenom spelat en stor roll i de juridiska
studiernas utveckling. I den sista upplagan tillade
han en kort systematisk öfversikt af Sveriges gällande
statsrätt, Synopsis
juris pullici. Hans Lexicon juris sviogotliici (1647,
1651, 1665, 1674), en förklarande ordbok till våra
gamla lagböckers termer, skulle för dem, som följde
efter honom, erbjuda ett välbehöfligt hjälpmedel,
hvars af saknad han, i början en främling för
vårt spiåk, säkerligen fått på ett kännbart sätt
erfara. L:s latinska öfversättningar däremot af
åtskilliga af dessa lagar ha af den störste kännaren
af desamma blifvit strängt bedömda som vittnande om
vårdslöshet och ofullständig insikt i språket. När
man dock besinnar, hvilka svårigheter reste sig
för honom, som utlänning, äfvensom att verkligt
språk-vetenskapliga studier då ännu voro så svagt
utvecklade, torde man äfven här kunna skänka honom
sitt erkännande. Särskildt tacksam måste man vara för
det, att sålunda utlandets lärde kommo i tillfälle att
taga kännedom om våra gamla lagar, öfversätt-ningarna
af lands- och stadslagarna utgåfvos redan i hans
lifstid (1672, 1675), men af landskapslagarna
utkommo endast öfversättningarna af Västgöta-
och Upplandslagarna, och detta först efter hans
död genom C. Lundius’ och 0. Rudbecks försorg. Sin
bibliotekariesyssla, hvilken, med tidens små behof och
ännu mindre tillgångar, ej ställde några betungande
kraf på sin mnehafvare, skötte han samvetsgrant. Man
har mindre riktigt påstått, att han upprättade den
första katalogen öfver boksamlingen, ty en sådan,
utarbetad af hans företrädare, L. Tolfstadius och
Haqv. Andrese Granscus, samt redan 1641 fullbordad,
finnes ännu i behåll, men riktigt är, att en ny dylik
under L:s tid utarbetades. Hos sin samtid åtnjöt han
stort vetenskapligt anseende, och hos alla, som kommo
i beröring med honom, ingaf han odelad aktning genom
sitt fridsamma väsen och sin bottcnärlicra karaktär.
C. A.
Loch [lårch], högskotska benämningen på såväl sjö
som fjord, motsvarande iriska lougli.
Loch [lå’ch], Henry Brougham, lord L., brittisk
koloniguvernör, f. 23 maj 1827, d. 20 inni 1900,
deltog som ung officer i kriget mot sikorna 1845 och
Krimkriget 1854-56, åtföljde lord Elgin på dennes båda
beskickningar till Kina 1857-58 och 1860 (se Brucc,
sp. 321) och hölls srtnämnda år, förrädiskt gripen
under de förberedande fredsförhandlingarna, i flera
veckor i mycket hårdt kinesiskt fängelse. L. var
1863-82 guvernör öfver ön Man, adlades 1880 (sir
Henry L.), var 1884- -89 guvernör i Victoria samt juni
1889-mars 1895 gurernör öfver Kapkolonien och "high
commissioner" för brittiska Syd-Afrika. På sistnämnda
post stödde L. energiskt Rhodes’ sträfvandcn för det
brittiska väldets utbredning i nuv. Rhodesia samt
nödgade boerna att afstå sina eröfringsförsök n. om
Limpopo (1890-91). Han sökte samtidigt uppgörelse med
presidenten Kriiger rörande Swaziland och afslöt med
honom en öfverenskommelse, som gaf Transvaal tillträde
till hafskusten strax ö. därom, dock under villkor
af dess anslutning till sydafrikanska tullunionen
(1890). Då Kriser ej uppfyllde villkoret, förmådde
L. den liberala ministären i hemlandet att medge
brittisk annektering af områdena ö. om Swaziland
mellan Natal och de portugisiska koloniernas sydgräns,
hvarigenom boerna definitivt utestängdes från hafvet
(mars 1895). Efter sitt afskedstagande s. å. upphöjdes
L. till pcer (baron L. of Dry-law). Vid sydafrikanska
krigets utbrott utrustade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
