- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
947-948

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lochaber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

947

Locke

948

antager han möjligheten af en naturlig teologi,
grundad blott på förstånd och erfarenhet. Men
flertalet människor har ej tillräcklig bildning,
tid och intresse för att med en sådan religionslära
fylla sina andliga behof. Därför har Gud, jämte
sin medelbara uppenbarelse i naturen, skänkt oss en
omedelbar uppenbarelse i kristendomen, hvars verkliga
innehåll på ingen punkt strider mot förståndet. Det
är därför just vårt förstånd, som säger oss, att
vi böra omfatta den kristna tron på Jesus såsom
frälsare och på det af honom framställda sedliga
idealet. Människans handlingar bedömas efter deras
förhållande till följande lagar, som genom belöningar
och straff inverka på vår lycka: 1) den gudomliga
lagen, på grund af hvilken man skiljer mellan plikt
och synd; 2) den borgerliga lagen, som leder till
skillnaden mellan oskyldiga handlingar och brott; 3)
den offentliga meningens lag, som ligger till grund
för omdömen om dygd och last. På öfverträdelser af den
första lagen följer osalighet i lifvet efter detta,
af den andra juridiska straff och af den tredje
medmänniskors ogillande. De två senare lagarna böra
bringas i öfverensstämmelse med den första, som endast
genom den blir fullt verksam bland de bristfälliga
människorna. L. har ej förnekat, att det finnes ett
moraliskt rätt och godt i och för sig, som omedelbart
uppfattas af vårt förstånd och sanktioneras af Guds
vilja. Hans betonande af dygdens samband med lyckan
och de orätta handlingarnas med olycka afser icke
själfva moralprincipen, utan moralens utsikter att
af människorna bli förverkligad.

Inom statsläran bekämpar L. å ena sidan E. Filmers
lära om ett patriarkaliskt konungadöme med Guds nåde
(framställd till försvar för Stuartarnas maktanspråk)
och å andra sidan den form af absolut monarki, som
Th. Hobbes anvisat som den enda räddningen från "allas
krig mot alla" i naturtillståndet. Konunir "lakten
har ej en patriarkalisk rätt öfver undersåtarna,
ty fadersväldct upplVJr vid barnens myndighet,
och kan ej heller för sina absolutistiska anspråk
åberopa en gudomlig instiftelse, ty underordnandet
är en yttring af statsmedlemmarnas fria vilja
och den styrande kan åberopa en gudomlig rätt,
endast så länge han som lagens högste vårdare styr
med folkets vilja. Naturtillståndet är icke ett
krigstillstånd. Redan före staten finnes en rätt, som
en hvar har öfver sin egen person och sin egendom. Men
i saknad af en allmän lag och en gemensam rättskipning
blir naturtillståndet ett tillstånd af osäkerhet och
bristande rättsskydd. Därför träffa medborgarna en fri
överenskommelse om upprättandet af en statsmakt, och
den öfverens-kommelsen förnyas i tysthet af en hvar,
då han, till myndiga år kommen, intager sin plats i
en viss stat. Då statsfördragets syfte är värnandet af
individernas frihet, kan det icke, såsom Hobbes lärde,
innebära afståendet af denna frihet; statsmakten
måste därför förbli i folkets händer. Folkets vilja
tillkännages genom majoritetsbeslut, hvilka böra gå
ut på att värna individernas rätt och frihet. Den
högsta statsmakten är den lagstiftande, som folket
utöfvar genom valda representanter, utan hvilkas
samtycke heller inga skatter få utskrifvas. Den
utöfvande makten lämnas bäst i ens hand, konungens,
som ock bör ha den federativa makten, bestämmandet
af förhållandena till andra stater. Rättskipningen
bör utöfvas af själf ständiga domare.

Konungen står själf under lagen, och bryter han
mot den, så återvänder suveräniteten till folket,
hvars trohetsed gäller lagen och ej en lagbrytande
despot. Revolutionen blir ett berättigadt nödvärn
mot en rättskränkande monark.

L:s pedagogiska åsikter bestämdes dels af hans
motvilja mot den skolastiska och humanistiska
formalism, som han själf fick lida under i skolan och
vid universitetet, dels af det humanitetsideal, som
hos honom utbildats under’ hans senare lif bland högt
bildade, engelska statsmän och ämbetsmän, hvarjämte
han tydligen påverkats af Montaignes skrifter och
sina medicinska studier. Sitt hufvuilarbeto om
uppfostran börjar han med att citera Juvenalis’
maxim om en sund själ i en sund kropp och med
kloka föreskrifter för den kroppsliga uppfostran,
hvarvid han med någon öfvcrdrift tillråder härdande
af barnens kroppar. Uppfostrans viktigaste uppgift
ser han i den moraliska karaktärsbildningen genom
vana, föredöme och vädjan till barnens hederskänsla
och förstånd, i syfte att lära dem behärska sina
begär. Samtidens missbruk af kroppsstraffen hade
i L. en afgjord motståndare. Däremot kräfde han
hänsyn till barnens individualitet och ville,
att undervisningen under barnaåren skulle göras så
roande som möjligt. I jämförelse med den kroppsliga
och moraliska uppfostran tillmätte han den bokliga
bildningen en underordnad betydelse och fordrade, att
ungdomen skulle studera endast de ämnen, af hvilka de
verkligen kunde ha nytta i lifvet. L:s "Some thoughts
ön education" hade urspr, formen af bref, i hvilka
han gaf sin vän Clarke råd rörande det sätt, hvarpå
denne borde uppfostra sin son. Därför handlar skriften
närmast endast om en engelsk gentlemans uppfostran,
och man kan då förstå, hvarför L. under de engelska
skolornas dåliga tillstånd tillrådde uppfostran i
hemmet af enskild informator framför skolgång. Men i
en skrifvelse till den engelska regeringen föreslog
han (1697) upprättandet af arbetsskolor, i hvilka de
fattiges barn från 3 till 14 års ålder skulle både
få mat och lära sig arbuta.

L:s skrifter ha utöf vät ett så stort historiskt
inflytande, att hela upplysningstidens viktigaste
tankeriktningar kunna föras tillbaka därtill inom
filosofi, politik och pedagogik, och än i dag
kan detta inflytande spåras inom den filosofiska
positivismen och psykologismen, den teologiska
rationalismen, den politiska konstitutionalismen och
den pedagogiska utilitarismen. Om vi vid studiet
af hans skrifter mest märka det bristande djupet
i undersökningarna, så beror detta helt visst
på, att dels så. mycket af de i dem framställda
åsikterna redan upptagits i vår tids allmänna
bildade föreställningssätt och därför förefaller oss
själfklart och dels hans efterföljare, såsom framför
andra Hume och Kant inom kunskapsteorien, Mill och
Bain inom psykologien, de engelske "fritänkarna" och
de tyske rationalisterna inom teologien, Montesquieu
inom politiken och Rousseau inom pedagogiken, just
tack vare att hans förarbeten för länge sedan fört
problemen från den ståndpunkt, på hvilken han lämnade
dem. - L:s samlade skrifter utkom mö i 3 bd 1714,
i 9 bd 1853; hans filosofiska skrifter ha utgifvits
i 2 bd 1854 och senast af St. John i Bohns "Standard
library" (1867-68). Hans biografi har skrifvits af
lord King (1830) och F. Bourne (1876) och Fechtner
(1898). Engelska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free