Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lodningskvintant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
965
Loefling-Loewy
966
som behandlade frågan om internationell
prisdomstol. Våren 1909 utsågs han till en af de
förtroendemän, som i händelse af drottningens
frånfälle skulle utöfva förmynderskap för den
väntade tronarfvingen. Mest bekant i Sverige är
L. som ordf. i den skiljedomstol, hvilken hösten
1909 af gjorde tvisten mellan Sverige och Norge om
viss del af sjögränsen (den s. k. Grisbådafrågan).
Hj. H-d.
Loefling [löv-], P. Se L ö f l i n g.
Loen, socken i Stryns pastorat, Nordre Bergenhus amt,
s. ö, om Nordfjorden, Norge, bekant för naturskönhet,
med sällsynt storartade partier, särskildt omkring
det 10,2 kvkm. stora L. - v a n d och i dalgången,
som fortsätter i vattendragets riktning upp emot
Jostedalsbrseens is- och snömassor. I rikaste
omväxling har man där väldiga fjäll med gröna
jökelälfvar och blåskimrande glaciärer, löfskog och
frodiga.betesmarker, ett verkligt alplandskap. Bergras
och stenskred förekomma ofta; vid ett väldigt skred
öfver gårdarna kring Bödal 16 jan. 1905 om-kommo
60 pers. L.-vandet trafikeras af ångfartyg.
K. V. H.
Loenbom [lön-], Samuel, historisk samlare, f. 1725 i
Västra Ryd, Östergötland, d. 1776 i Stockholm, blef
student i Uppsala 1743 och filos, magister 1755. 1759
inskrefs han som auskultant i Antikvitetsarkivet och
blef 1762 amanuens hos riks-historiografen. Därmed
slutade hans befordringar. L. skaffade sig ett namn
genom ovanligt flitig och framgångsrik verksamhet som
historisk forskare, samlare och utgifvare. I främsta
rummet böra nämnas Handlingar till k. Carl XI:s
historia (15 samlingar, 1763-74), Svenska archivum
(3 dlr, 1766, 1768, 1772), Historiska märkvärdigheter
(4 dlr, 1767, 1768; ny uppl. 1768-75),’ Uplysningar
i svenska historien (4 dlr, 1768-71; ny uppl. 1773,
1774), Anekdoter om namnkunnige svenske män (3 dlr,
1770-75) samt Historiskt archivum (6 "stycken",
1774-76). Han författade den mycket ansedda boken
Magni Stenbocks lefverne (4 dlr, 1757 -65) samt Utkast
til en historia om svenska bibel-öfversättningar
(1774) äfvensom åtskilliga lefvernes-beskrifningar
samt utgaf enstaka märkliga skrifter och flera
öfversättningar m. m -rn.*
Loen-vand_[-vann]. Se L o en.
Loeper [löp-], Gustav von, tysk litteraturhistoriker,
f. 1822 i Pommern, d. 1891 efter en lång
ämbetsmannabana, lämnade en rad utmärkta
undersökningar rörande Goethes lif och diktning samt
utgaf flera af hans arbeten med ypperlig kommentar.
Loersch [lörJ], Hugo, tysk jurist och
rättshistoriker, f. 1840, d. 1907, professor i
Bonn, utgaf åtskilliga skrifter, bland hvilka må
nämnas Weistiimer der Rheinprovinz (I, 1900; i
"Publikationen der ge-sellschaft fur Rheinische
geschichtskunde"). K.G.Wn.
Loesche [lo7 j e], Georg, tysk protestantisk
teolog, f. 1855 i Berlin, 1887 professor i
Wien, betydande forskare inom österrikiska
protestantismens historia med äfven stilistisk
talang, har utgifvit bl. a. Joh. Mathesins (2 bd,
1895) och Mathesius’ skrifter (4 bd, 1896-1904),
Geschichte des protestantismus in Oesterreich
(1902; handbok) och Luther, Me-lanchthon und
Cahin in Oeslerrcich-Ungarn (1909). L. är ock
redaktör för "Jahrbuch der gesell-schaft fur die
geschichte des protestantismus in österreich".
Hj. H-t.
Loew [löv], Oscar Carl Benedikt, tysk
kemist, f. 2 april 1844 i Markt-Eedwitz, Bajern,
var amanuens i växtfysiologi vid City college i
New York, deltog i 4 expeditioner till Unionens
sydvästra stater och återvände 1882 till München,
där han samarbetade med botanisten Nägeli. L. blef
1886 docent vid universitetet i München, kallades
1893 till Tokyo, flyttade 1898 till Washington,
där han arbetade i Agrikultur-departementet till
1900, återkallades s. å. till Tokyo som professor
i agrikulturkemi, men lämnade af hälsoskäl Tokyo
1908. Han arbetade under en kort tid i Puerto Rico och
lefver sedan 1910 i München, där han som privatman är
sysselsatt med agrikulturkemiska undersökningar. L. är
en mångsidig och synnerligen originell forskare och
har gett flera betydande uppslag inom den organiska
kemien och enzymläran. Han uppfann den ännu brukliga
metoden att framställa formaldehyd ur metylalkohol
genom oxidation med luftens syre och under medverkan
af metallisk koppar. 1887 utförde han en viktig
undersökning öfver formaldehydens kondensation till
socker. I Washington upptäckte han det mycket spridda
enzymet katalas (se d. o.), utförde undersökningar om
inverkan af kalk och magnesia på växters utveckling
och är numera sysselsatt med jordbakteriologiska
problem. Om L:s arbeten ej äro fria från oklarheter
och misstag, innehålla de dock, ej minst hans bok
Die chemische energie der lebenden zellen (1899; 2:a
uppl. 1906), många goda idéer. H. E. Loewy [lovy],
Moritz (M a u r i c e), österrikisk-fransk astronom,
f. 15 april 1833 i Wien, d. 15 okt. 1907 i Paris,
var anställd vid observa-toriet i Wien 1855-60 och
utvecklade liflig verksamhet som observatör af kometer
och asteroi-der samt publicerade flera banbestämningar
för kometer, bland andra för Donatis komet 1858. Af
Leverrier kallades han 1860 att bi- l träda vid
reorganisatio- | nen af Parisobservato-riet, och han
egnade sig där företrädesvis åt nieridianobservationer
samt instrumentala studier. L. blef 1869 fransk
medborgare. Han föreslogs två gånger (vid Leverriers
död 1877 och Mouchez’ död) till direktor för
Parisobserva-tcriet, men förbigicks och utnämndes
därtill först 1896. Sedan 1872 var L. medlem
af Bureau des longitudes samt utgaf under 30 år
"Connaissance des temps", som under hans ledning
fullständigt omorganiserades. L:s egentliga intressen
lågo emellertid åt ett helt annat håll, nämligen
det praktiskt instrumentala. Hans mest bekanta
skapelse på detta område är det s. k. "équatoréal
coudé", ett paral-laktiskt uppställdt instrument,
som har två speglar, den ena framför objektivet,
den andra vid optiska axelns vinkel, och som sålunda
medger observation af hvarje godtycklig trakt af
himmelen genom po-laraxeln - alltså från en orubbad
punkt. En metod att med användning af dylika vridbara
planspeglar framför instrumentobjektivet bestämma
såväl aberrations- som refraktionskonstanten har
tillvunnit sig visst förtroende. Hans mest betydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
