Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loganiaceæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Loge-Logg
976
ligen formen af ’"åttaknutslogar" (fig. 3). Logar,
särskildt de smärre, äro ofta sammanbyggda med
ladugården samt, där tröskverket drifves med vandring
(se d. o.), med vandringshus. I kuperade trakter ha
logarna ofta en på bjälklaget hvilande körbana, på
hvilken säden inköres för nedlassuing i gclfven. På
senare tid har man i stället anordnat mekaniska,
med hästkraft eller elektrisk kraftöfver-föring
drifna hissinrättningar, med hvilka säden i hela
lass eller delar däraf införas i logen. Sådana h i
s s l o g a r förekomma dock jämförelsevis sparsamt.
H- J. Dft.
Loge [läge], nord. myt. 1. Den af jätten Fornjots
söner (Lage, Logi), hvilken härskade öfver elden. -
2. En personifikation af eldslågan i myten om Tors
och Lokes besök hos Utgårda-Loke, som öfvervann
guden Loke i en glupskhctstäflan. Lokc satte sig
vid den ena och Loge vid den andra ändan af ett
stort tråg, fylldt med kött, hvarefter de åto det
fortaste de kunde och möttes midt i träget. Loke
hade då ätit allt köttet af benen, men Loge hade
förtärt både köttet, benen och själfva tråget.
l o. 2. Th. W. (B-e.)
Loge [laJ, af fr. loge, af it. loggia, se d. o.],
afskildt rum; afdelning af frimurarorden (eller annat
ordenssällskap); en sådan afdelnings samlingsplats
(hus); sammankomst inom en sådan afdelning. Loger
i en teater äro dels utefter salongens väggar i
en eller flera våningar anbragta, afskilda rum,
hvart och ett för ett större eller mindre antal
åskådare (teaterloger), dels klädrum (klädloger)
för de uppträdande.
LogéTon (eg. "talplats", af grek. lo’gös, ord,
tal) kallades på den forngrekiska teatern den
plats, på hvilken skådespelarna uppträdde,
således motsvarande den moderna teaterns
scen. En annan benämning på logeion var
proskenion (lat. pros-cénium), d. v. s. den
framför fondväggen (skene) belägna platsen.
A. M. A.
Logement [låjemernt 1. -ma^; af fr. logement,
bostad]. 1. Kasernrum för en mindre truppstyrka,
förr vanligen ett korpralskap, numera 17-18 man
(se Kasern). - 2. En i fästningskriget förekommande
löpgraf, hvarifrån mingallericr framskjutas mot
fästningen, kallas m i n l o g e m e n t (se Minkrig),
lo. 2. O. A. B.*
Logementsfartyg (se Logement), sjöv.. ett fartyg,
som hufvudsakligen användes till bostad. Inom
örlogsmarinerna användas som logementsfartyg äldre,
rymliga fartyg utan stridsvärdc, t. ex. i svenska
flottan f. d. linjeskepp, fregatter och kor-vetter,
hvilka för att bli fullt beboeliga äfven vintertid
ombonats och delvis öfverbyggts samt erhållit
elektrisk belysning, värmeledning och kraftigt
ventilationssystem. (Jfr K a s e r n f a r t y
g.) C. K. S.
Logera [la j era; fr. loger; se Loge],
inhysa, härbärgera; inhysa sig, bo (i synnerhet
tillfälligtvis). - Logerare [la J e-], en som innebor
hos någon, inneboende (se Inneboendesystemet).
Logerare [la j e-]. Se L o g e r a.
Logg (eng. log, eg. träklubb), sjöv., ett instrument,
hvarmed man mäter ett fartygs fart genom vattnet. Om
man frånser den s. k. relingsloggen, äfven kallad D
u t c h m a n’s log, hvilken helt enkelt består af
två märken å eller vid relingen, så långt som möjligt
skilda från hvarandra, och vid
hvilka tidsmomenten iakttagas, då de passera ett
för-ut utkastadt, i vattnet flytande föremål,
äro de vanligast förekommande loggarna af tre
hufvudslag: skäddloggen, släploggar och visarloggar
(manometerloggar) . Skäddloggen 1. handloggen. som
intill senaste tider varit mest begagnad, består
af 3 delar, näml. loggspånen 1. skäddan, logglinan>
med sin rulle, och logg-glaset. Skäddan utgöres af
en trekantig träbricka, hvars ena sida är af rundad
och försedd med ett bly band, på det att skäddan
må ställa sig lodrätt i vattnet. Skäddan är vidare
försedd med 3 hål, af hvilka det öfversta tjänar till
fäste för logglinan och de nedersta; vid ändarna af
den af rundade basen, till fäste för en hanfot, som
medelst en träsprint instickes i en vid logglinan fäst
Fig. 1.
hylsa af trä (se fig. 1). Linans första (yttersta)
del kallas förlöpare och bör ha minst fartygets
längd. Vid förlöparens slut fastsättes ett märke af
flaggduk, och från detta märke uppmätes och utmärkes
(uppstickes) linan i vissa längder, kallade knop
(höll. knoop, ty. knoten, eg. knutar). Vid hvarje
sådan längd fastsättes en liten märlingsända, försedd
med så många knutar (däraf de uppmätta längdernas
namn), som motsvaras af antalet längder från
flagg-duksmärket. Mellan de hela af stånden fästas
mär-lingsändar utan knutar, som sålunda ange halfva
knop. Linan upprullas på en lätt och lättlöpande
0 Fig. 2.
rulle (se fig. 2) af trä. Logg-glaset utgöres af ett
vanligt s. k. timglas, som rinner ett visst antal
sekunder, vanligen 30 eller 15. Det förra begagnas,
då farten är ringa, det senare då farten är stor,
hvarvid man fördubblar antalet knop, som på linan
erhållas. Principen, hvarpå loggen och dess användande
grundar sig, är den, att ett i vattnet upp-rättstående
plan ej utan betydlig kraft kan hastigt framföras i
vinkelrät riktning mot planet. Skäddan, som, då dess
sprint är fäst vid linan, står upprätt i vattnet,
utgör sålunda en någorlunda fast punkt att mäta
ifrån. Knopen motsvarar en nautisk mil 1. distansminut
(1,852 m.). Om linan vore uppstucken i längder
om en nautisk mil och glaset runne en timmes tid,
skulle loggningen direkt utvisa, hum många nautiska
mil fartyget tillryggalagt på en timme. Men då detta
sätt att logga skulle dels taga för lång tid, dels
fordra för lång lina, har man i stället uppstuckit
linan i längder om 13.95 m. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
