Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loganiaceæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
977
Loggad fart-Loggert
978
låter glaset rinna 30 sekunder. Antalet längder på
linan, som utlupit under den tid glaset runnit,
utvisar nu samma-förhållande, eller huru många
nautiska mil fartyget med samma fart löper på
en timme, d. v. s. "huru många knop fartyget
gör". Kiktig-heten af detta förhållande synes af
följande analogi:
30 sekunder ( = 1/i2o timme): l timme = 1/i2o
naut. mil: l naut. mil.
Knopens längd på logglinan borde i enlighet härmed
vara J/i2o 1,852 = 15,433 m., men genom erfarenhetsrön
har man funnit, att skäddan till följd af linans
tyngd och vattnets rörlighet dragés med omkr. 1,48
m., under det en knop utlöper. Däraf ofvannämnda
knoplängd. Loggningen tillgår på följande sätt. Sedan
sprinten i skäddan blifvit instucken i sin hylsa,
ställer sig en man akterut i lä med loggrullen
upplyftad öfver hufvudet, så att den fritt kan
löpa kring. Den, som verkställer loggningen,
uppkransar några bukter af linan i handen och
utkastar dem akterut jämte skäddan. En tredje
man håller logg-glaset med afvigvänd hand och
omvänder det vid kommando-ordet "turn" (vänd!),
just då förlöparmärket passerar relingen. I samma
ögonblick glaset utrunnit, ropar den, som håller
det, "stopp", hvarvid den, som loggar, stoppar
linan genom att göra ett häftigt ryck på densamma
för-öfver. Därvid lösryckes skäddans sprint, och
skäddan lägger sig flat på vattenytan. Sedan det
ut-lupna knopantalet iakttagits, inhalas linan utan
synnerlig svårighet. Skäddloggen kan af flera skäl
icke ge noggranna resultat. Ej heller är den användbar
vid högre farter än 12-13 knop.
Släploggarna äro själfregistrerande distans-mätare
och ge, när de blifvit väl justerade, mycket goda
resultat i synnerhet vid högre farter (dock icke
öfver 17 knop). Sådana loggar finnas af en mängd
olika konstruktioner (Klintins, Masseys, Reinolds,
Walkers, Carstcns, Efeckes m. fl.). De likna hvarandra
alla till principen, om än detaljerna skilja sig
betydligt från hvarandra. Sålunda bestå de alla af tro
hufvuddelar: rotatorn, linan och indikatorn. Kotatorn
är en tillspetsad cylinder med skeft eller
spiralforrnigt ställda blad. Genom vattnets motstånd
mot dessa blad sättes rotatorn i rörelse kring sin
längdaxel. Denna rörelse öfverföres till indikatorn,
som består af ett hjulverk med en eller flera visare,
som omedelbart ange den tillryggalagda distansen,
vanligen intill 100 naut. mil. Å äldre släploggar
(Harpoon logs) befann sig indikatorn jämte rotatorn
i vattnet. Nyare släploggar ha indikatorn ombord (å
relingen s. k. Taffrail logs). En del dylika loggar,
såsom Froudes, Fleuriais, Jäderins, registrera på
elektrisk väg farten eller distansen. - Visar-loggar
äro vanligen konstruerade efter manome-terprmcipcn
{Hults hydroacrostatiska logg, Nicol-sons, Clarks
och Strangmcyers fartmätare), i det att en visare å
en uppgraderad, cirkelrund tafla ständigt anger den
hastighet, trarmed fartyget framgår genom vattnet. Å
Petterssons logg utmärkes farten genom en flottör i
ett vertikalt rör. Dessa loggar ha företrädesvis värde
för fartygets manövrering, ej för navigeringen. - På
snabbångare ut-rönes farten säkrast genom iakttagande
af propellrarnas slagantal, sedan man genom att
tillrygga-lägga kända distanser under olika farter
upprättat erforderliga "slagtabeller". - Alla här
omtalade
loggar ange farten 1. distansen genom
vattnet. Förmedelst genomlöpande af kända afstånd och
noggrant iakttagande af tidsförloppen härvid erhåller
man fartygets fart öfver grund; och med tillhjälp
häraf kan man kontrollera sina loggar (samt upprätta
slagtabeller), förutsatt att ingen ström är rådande
eller att strömmen är noga känd eller, om den är
konstant, kan elimineras genom gång fram och åter
samma vägstycke. - I strömvatten är det mången gång
af stort värde att omedelbart utröna farten öfver
grund. Detta är möjligt, om vattendjupet är så litet,
att man kan använda s. k. grundlogg. Denna utgöres
helst af handlodlinan med ett påstucket handlod,
hvaraf man betjänar sig på samma sätt som eljest af
skäddloggen. L, H. (H. W-1.)
Loggad fart, sjöv. Se Fart, sp. 1-111-12.
Loggbok (S k e p p s j o u r n a 1). sjöv., en dagbok,
hvari enl. lag allt, som händer fartyget under dess
resa, skall noggrant upptecknas. Den föres i regel
af styrmannen, under uppsikt af befälhafva-ren,
och innehåller under skilda rubriker anteckningar om
väder och vind, kurser och tillryggalagda afstånd,
geografisk längd och bredd, vattenståndet i pumparna,
skador, som träffat fartyget eller lasten, beslut, som
fattats af befälet i samråd, tiden när lots kommit
ombord eller åter lämnat fartyget, förändringar
inom besättningen samt om bord begångna förseelser
och därför ådömda straff. Som ett viktigt dokument
har loggboken en viss beviskraft sig tillerkänd. På
örlogsfartyg underskrifvcs loggboken för hvarje
vakt af vakthafvande officeren. Numera finnas
tryckta formulär, och på k flottans fartyg föras
två journaler: en däcksloggbok och en skeppsloggbok.
L. H.*
Loggers [lå^os], eng. Se Fiske, sp. 424.
Loggert (höll. logger, eng. och ty. lugger),
skpsb., ett mindre, tremastadt fartyg med ett
trapetsformadt råsegel på hvarje mast, toppsegel och
klyfvare. Loggerten omtalas först under Napoleons
krig med
England. Den användes då företrädesvis som ka-pare och
var bevarad med lätta kanoner, som sköto genom portar
å brädgången. Dessa loggertar voro utmärkta seglare
och hade enkel tackling. De nu brukliga loggertarna,
den s. k. lougre de la Manche, och den större sorten,
chasse marée, ha konstruerats efter dem och fått det
allmänna namnet loggert. Båda dessa slags fartyg ha
tre master. Man får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
