Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loganiaceæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Loggertsegel-Logia Jesu
980
dock se större tvåmastade båtar, som ha loggert-segel,
och äfven dessa båtar kallas då loggertar, fastän
deras särskilda namn är "flambords". - I Sverige
finnas ej loggertar; men loggertsegel användas allmänt
på en del båtar med l-3 master. Skillnaden emellan
loggertsegel och latin- eller galärsegel är den, att
loggertseglet har ett högt, fristående främre lik samt
en kort rå, till hvilken seglets öfre lik är litsadt,
då däremot latinseglet har ett mycket lågt främre
lik samt ett långt spri, till hvilket öfre liket är
litsadt. Stundom har latinseglet alldeles icke något
främre lik, utan är triangulärt (se G al är segel).
J. G. B.*
Loggertsegel. Se Loggert.
Loggia [lå’ddja], it. (genom mlat. logia 1. lobia
besläktadt med ty. laube, löfsal), en täckt, åt
ena sidan öppen gång, vanligen som en svale eller
veranda anbragt utefter en annan byggnad, stundom
själfständigt uppförd. Monumentala loggier af det
senare slaget byggdes inemot slutet af medeltiden
här och där i de italienska städerna (Florens,
Siena m. fl.) som samlingsrum vid högtidligare
tillfällen merendels midt emot eller i närheten
af de som bostäder tjänande palatsen. Det förra
slaget förekommer allmänt i Italien, där dylika
gångar stundom sträcka sig utefter hela gator
(Bologna, Pisa m. fl. st.) för att under den sydliga
himlen tillgodose be-hofvet af skugga och svalka Den
arkitektoniska utstyrseln är högst växlande, från den
enklaste anordning med ett bjälktak, buret af grofva
stöd, till de sirligaste af pelare eller kolonner
burna arkad-räckor. - Loggia dei Lanzi i Florens
är en prydlig byggnad af den själfständiga typen,
belägen i närheten af Palazzo vecchio (se fig. 2 å
pl. till art. Florens) vid den ståtliga Piazza della
Signoria, mot hvilken den öppnar sig i vida rundbågar,
burna af gotiska sammansatta pelare, och prydd med
reliefmedaljonger. Uppförd 1376-82 under gotikens
herravälde, visar den i detaljerna
Loggia di S. Paolo i Florens.
och måtten antydningar om den stundande
renässansen. Det ursprungliga namnet var L. dei
Signori, rådshallen; sitt nuv. namn erhöll den
efter Cosimo I:s tyska landsknektar, för hvilka
den tjänade till ett slags högvakt. Inne i hallen,
liksom på bröst-ningsmuren emellan pelarna, äro
numera uppställda åtskilliga märkliga bildverk från
antiken och renässansen: Benvenuto Cellinis Perscus
med Medusas
hufvud, den antika s. k. Thusnelda, Ajax och Akilles
m. fl. Det ståtliga rummet har ej f. n. någon bestämd
uppgift, om ej måhända den att utgöra en tummelplats
för stadens allra yngsta medborgare. - Loggiadi
S. Paolo (se fig.) i Florens, uppförd 1451, ett verk
af Brunelleschi, är prydd med terrakottareliefer af
Andrea della Kobbia. - Vatikanens loggier kallas de
täckta gångar, som i tre våningar öfver hvarandra
omge västra, norra och östra sidan af Cortile di
San Damaso, den yttre gården i sydvästra hörnet
af Vatikanens byggnadskomplex i Kom. De utfördes
efter planer af Bramante (d. 1514) och tillhöra ur
arkitektonisk synpunkt den begynnande högrenässansens
förnämsta skapelser. Men sin största ryktbarhet ha
de vunnit genom den glänsande dekoration i målning
och stuck, som under ledning af Eafael och efter
hans skisser utfördes i den gång i andra våningen
å gårdens västra sida, som från påfvens enskilda
bostad leder till de s. k. stanzerna (se d. o.). Den
rafaeliska loggians tak utgöres af 13 på hvarandra
följande små kupoler, i hvilka äro framställda 4
och 4, således tillsammans 52, bibliska scener,
hvaraf 48 ur gamla och 4 ur nya testamentet (den
s. k. "Eafaels bibel"). Väggar, pilastrar och
fönsterinfattningar äro f. ö. prydda med ornamcntala
och figurmålningar, för hvilkas anordning mönstren
äro hämtade från antika väggmålningar i de vid
1500-talets begynnelse upptäckta Titus-termerna (då
underjordiska rum: grotte, hvaraf namnet grottesker på
detta dekorationssätt). Den af Rafaels medhjälpare,
som hade den hufvudsakliga förtjänsten om det rent
dekorativa och ornamentala i målningarna, var Giovanni
da Udine. Upk.*
Loghem [lå’chem], Martinus Gesinus Lam-bertus
van, nederländsk författare, f. 1849 i Leiden,
var 1879-1900 redaktör för "Amsterdammer" och 1901
ff. för tidskriften "Nederland" samt är sedan 1894
sekreterare och konstnärligt biträde vid kungliga
teatern i Amsterdam. L. har författat dikterna Eené
liefde in het zuiåen (1881), Liana (1882), Van eene
svltane (1884) och Walter (1894); romanerna Victor
(1888) och Fokel (1898). novellerna Blond en blauw
(1888), Fortuin (1898) och Jonquilles (1901) samt
flera operatexter. Hans gängse författarnamn är Fiore
della Neve.
Logi [låji; af fr. logis], bostad, särskildt
tillfällig sådan.
Lo’gia Jesu (grek., "Jesu ord" eller "orakel") har man
kallat en papyrushandskrift, som 1897 af Grenfell och
Hunt blef funnen i ruinerna af Oxy-rhynchus omkr. 200
km. s."om Kairo, där kristendomen tidigt fick fast
fot. Manuskriptet bestod af ett enda blad. Texten är
utan början, och bladet bär numret 11; de felande 10
föregående bladen ha sålunda sannolikt innehållit
"ord" af samma slag som de bevarade. Sex af de
åtta "orden" börja med "Jesus säger". Manuskriptet
af 1897 innehåller yttranden af Jesus, som äfven
finnas’i nya testamentet med undantag af tre, som
häntyda på apokryfiska evangelier. Det till oss komna
fragmentet föreligger i en af skrift, som ej kan vara
yngre än 300 f. Kr., men väl äldre. Tre nya fragment
funnos 1903 och 1907. Flera äldre kristna författare,
såsom Poly-karpos och Papias (hos Eusebios), tala om
"Herrans ord". Man har velat påstå, att dessa "ord"
skulle ursprungligen vara hämtade ur ett hebreiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
