Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loire ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orléanais och ett litet stycke af prov. Touraine
(Perche). 6,422 kvkm. 276,019 inv. (1906). Floderna
Loir och Cher gå genom norra och södra
delen. Loire delar dep. i två nästan lika stora
delar, af hvilka den höger om floden kallas
Beauce, den på vänstra stranden Sologne (jfr
Loiret). Landet höger om Loir kallas
Perche. Af hela arealen äro omkr. 60 proc. åker
och 17 proc. skog. Får- och nötkreatursafveln
är ganska betydande, likaså hästafveln, som
lämnar de bekanta percheronhästarna. Traktens
specialitet var förr att förse Europa med
gevärsflintor. Dep. indelas i 3 arrondissemang:
Blois, Romorantin och Vendôme. Hufvudstad är Blois.
(J. F. N.)
Loiseau [Iwaså’], Jeanne, fransk författarinna,
under märket Daniel L e s u e u r, f. 1860 i Paris,
debuterade med diktsamlingen Fleurs cTacril (1882)
och romanen Le mariage de Gabrielle (s. å.) och
har sedan författat ett stort antal romaner - Amour
d’aujourd’hui, 1888, Névrosée, 1890, Passion slave,
1892 ("Nadeschda Miranoff", s. å.), A force d’aimer,
1895, Invincible charme, 1897, Lévres closes, 1898,
L’honneur d’une fe?nme. 1901, Mortel secret, 1904,
La force du passé, 1905, Fils -de 1’amant, 1907,
Nietzschéenne, 1908, Le droit å la force, 1909,
m. fl. -, några skådespel (Fiancée, uppf. på Odéon,
Hors du mariage. på Théåtrc fémi-niste, Masque d^mour,
efter den liknäninda romanen, på Sarah Bernhardts
teater) och dikter (Réves cl visions, 1889) samt
har medarbetat i "Figaro", "L’indépendance beige",
"Frondc" m. fl. tidningar. Till utställningen 1900
författade hon på offentligt uppdrag en redogörelse
för L’evolution feminine. Franska akad. har prisbclönt
henne flera gånger. 1904 ingick hon äktenskap med
konservatorn Henry Lapauze.
Loiseleur [loaslör], Jean August e Jules, -fransk
skriftställare, f. 1816, d. 1900, bibliotekarie i
Orleans, utgaf bl. a. Problémes historiques (1867),
Le masque de f er (1868), La doctrine secréte -des
templiers (1871) samt de i biografiskt afseende mycket
värdefulla arbetena Les points cbscurs de la vie de
Moliére (1877) och Moliére; nouvelles con-troverses
sur sa vie et sa famiUe (1886).
Loiseleur-Deslongchamps [l^aslor dela J a’]. 1. Jean
Louis Augustin L., fransk botanist, f. 1775,
d. 1849, skref öfver Frankrikes flora .och inhemska
medicinalväxter. - 2. August e Louis Armand L.,
den föregåendes son, fransk orientalist, särskildt
sanskritist, f. 1805, d. l $40. Hans hufvudsakliga
publikationer äro en uppläsa af "Mänava-Dharma-Qästra"
(Manus lagbok, 2 vol., 1832-33), en edition af
"Tusen och en natt" <1S38), Essai sur les j allés
indiennes (1838) och Tocabulaire d^Amarasinlia ou
Amarakocha (en edition af A m ar a - k ö c a, se
d. o.; 2 vol., 1839 -45). ’
2. K-F. J.
Loiseleuria [loasloria], bot., växtsläkte af
fam. Ericacece. med l art, L. procumbens (Azalea
pro-c.umbcns), krypljung, som ut^ör den för våra
torrare fjällhedar mest karakteristiska växtarten. Den
har h. o. h. iklädt sig den busktyp, som är den
härskande på dessa hedar. Med grenarna krypande i
jorden, endast uppskjutande de bladbärande spetsarna,
bildar krypljungen ytterst täta och fasta mattor,
ofta utbredda öfver vida ytor, ymnigt öfver-.strödda
med små, lifligt röda blommor, som göra ett
Tryckt den 14/i2 11
vackert afbrott mot de mörkgröna,
något glänsande bladen, hvilka likna
lingonrisets, men äro mycket mindre.
S. A. (G. L-nu
Loisl., vid växtnamn beteckning för franske botanisten
Loisclcur-Dcslongchamps (se d. o.).
Loisy [loasi], Alfred, fransk religionshistoriker,
katolicismens förnämste exeget i vår tid, i. 1857,
blef präst 1879 samt var lärare vid Paris’ katolska
universitet 1882-93 och vid École des hautes études
1900-04. I de påfliga aktstyckena mot "modernismen"
1907 voro af de fördömda meningarna flera hämtade
från L:s skrifter, särskildt hans "L’évangile et
1’église", än från någon annans. Han framstod sålunda
som modernismens hufvudman och drabbades af det stora
bannet 1908. Han blef professor i religionshistoria
vid College de France 1909. I Uévangile el
Véglise (1902; 4:e uppl. 1908) framställde L. en
mot Harnacks "Wesen des christentums" riktad
apologi för katolicismen från utvecklingstankens
synpunkt. Bland hans öfriga skrifter må nämnas La
religion d’Israel (1901; 2:a uppl. 1909), Autour
d’un petit livré (1903), Le qua-triéme évangile
(1903), Les évangiles synoptiqucs (1907-08), Jesus
et la tradition évangehque (1910) och A propos
d’histoire des religions (1911). Se X. Söderblom,
"Religionsproblemet" (1910). N. S.
Loitz [löts], stad i preussiska
reg.-omr. Stralsund (Pommern), vid Peene. 4,020
inv. (1905). Glasfabrik. L. intogs af Gustaf II
Adolf i febr. 1631 och befästes samt förstärktes
ytterligare 1638 af H. Wrangel. Befästningarna
slopades 1681. 4 okt. 1758 intogs L. af preussarna; en
af dem sedermera anlagd redutt midt för L. på Peenes
andra strand intogs 19 juli 1761 af svenskarna under
Ehrensvärd. 1807 befästes L. af Tawast.
J. F. N. L. W:son M.
Loja [lå’cha], förr skrifvet Loxa. 1. Kretsstad
i spanska prov. Granada, i en vacker dal, som
genomflytes af Genil, omkring en gammal morisk borg,
hvilken fordom som en nyckel till Granada var af stor
militärisk vikt. 19,198 inv. (1900). – 2. Provins
i sydamerikanska staten Ecuador, vid gränsen mot
Peru. 18,800 kvkm. Omkr. 66,000 inv. L. sträcker
sig från kusten till ö. om Anderna och har därför
mycket skiftande klimat och produkter. Jordbruk och
boskapsskötsel äro hufvudnäringarna; kinabarken
härifrån var förr högt skattad. Kvicksilfvergrufvor
finnas i prov. – 3. Hufvudstad i nyssnämnda prov.,
2,220 m. ö. h., vid Rio Zamora. Omkr. 10,000
inv. Biskopssäte. Ylleväfveri.
1–3. J. F. N.
Lojal (fr. loyal, af loi, lag), lagenlig,
laglydig; hederlig, ärlig, "välsinnad" (i politiskt
afseende). tillgifven den bestående samhällsordningen,
undcr-såtligt trogen och tillgifven. - Subst,
lojalitet (fr. loi/auté). Jfr Illojal.
LojalFster (eng. loyalists) kallades de
engelske kolonister i Nord-Amerika, som under
oafhängighetskriget (1775-83) fasthöllo vid
förbindelsen med Storbritannien. Till dem hörde
en mängd civila och militära ämbetsmän, godsegare,
jurister, köpmän, lärare och präster och - särskildt i
do norra kolonierna - större delen af de högkyrkliga
(anglikanska) församlingarnas medlemmar. John Adams
beräknade efter oafhängighetsförklaringen 1776
loja-listernas antal till 1/s af de 13 nya staternas
befolkning; talrikast voro de i staten New York,
där 23,500
.16 b. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
