- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1001-1002

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loke ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1001

Loke

1002

med att fängslas invid ulfven på ett svärd (livass
klippkant) med sin sons tarmar. Trymskvädct omtalar,
att L. upptäckte, att det var jätten Trym, som stulit
Tors hammare, meddelade, att denne fordrade Freja
som brud, och då Tor förkläddes till Freja, medföljde
L. som hennes tärna och söfde Tryms misstankar genom
sluga svar. Hymeskviöa nämner, att det var L., som
vållade, att Tors ena bock blef halt på färden. I
HyndluljöÖ säges, att L. blifvit hafvande af att
äta ett halfkolnadt kvinnohjärta och att därifrån
härstammar hvart troll på jorden samt att han födt
ulfven med Angerboda och Sleipner med Svadilfare. I
Reginsmål II skildrar inledningen, hurusom Oden,
Höner och L. voro på färd och L. med en sten dödade
en utter, men då åsarna visade skinnet hos Eeidmar,
som de gästade på kvällen, grepos de och måste
lösa sitt lif med att hölja utterskinnct med guld,
ty uttern var en son till Reidmar, som brukade
förvandla sig till utter. L. anskaffade guldet
och knöt därvid en förbannelse. Voluspå skildrar
,L. fängslad, hvilket ock Ycgtamskviéa förutsätter,
och förtäljer sedan, hur L. vid Ragnarök styr ett
skepp med Muspells män. - Snorres Edda återger
Eddadikternas uppgifter, fullständigar dem och
meddelar nya upplysningar. L. kallas ock Löpt,
är son af jätten Farbaute, hans moder heter
Laufey eller Nål, hans bröder äro Byleist och
Helblinde. L. är fager till utseendet, ond till
skaplynnet, mycket föränderlig, slug och listig,
han förde ständigt åsarna i vanskligheter, och ofta
löste han dem därur med list. Hnns hustru heter
Sigyn, deras son Nare eller Narfe. Angerboda hette
en jättinna i Jotunhem, med henne fick L. tre barn,
det ena var Fenres-ulfven, det andra Jormungand,
det är Midgårds-ormen, det tredje är Hel. L. kallas
åsarnas baktalare, lögnens fader och en skamfläck för
gudar och människor. Åtskilliga händelser berättas
ur L:s lif. En jätte åtog sig att på en vinter bygga
borg åt åsarna mot att få Freja och sol och måne,
men bad att få ha sin häst Svadilfare till hjälp,
hvilket L. rådde åsarna att medgifva. Med hästens
hjälp var jätten nära att få borgen färdig på en
vinter, asarfia hotade då L. med döden för hans råd,
L. förvandlade sig till ett sto, som lockade bort
Svadilfare, men sedan med honom födde den åttafotade
Sleipner, Odens häst. L. följde Tor på färden till
Utgårda-Loke, hos hvilken han {aflade med Loge
(eldslågan) att äta, men blef besegrad. L. fångades
en gång, då han flög med Frejas falkhamn, af jätten
Geirröd, som låste in honom i en kista och lät honom
svälta i tre månader, då L. bekände, hvem han var
och måste lofva att skaffa Tor till Jotunhem utan
hammare och kraftbältc. L. fångades ock af jätten
Tjatsc i örnhamn och måste svära att skaffa Idun
med hennes ungdomsäpplen ut ur Asgård; och då han
lockat henne ut, kom Tjatse och flög bort med henne,
hvarpå gudarna snart åldrades och hotade L., som då
med Frejas fälkhamn flög till Jotunhem till Tjatse,
hvilken icke var hemma. L. förvandlade Idun till
en nöt och tog henne i klorna och flög, men blef
snart förföljd af Tjatse i örnhamn, som kom honom
allt närmare. Då åsarna sågo dem, slogo de eld i
hyfvelspån, då falken flugit in i Asgård, och örnen
kunde icke hejda sig, det tog eld i hans fjädrar, och
han dödades af åsarna. Tjatses dotter Skadc förliktes
under villkor bl. a., att åsarna skulle få henne att
skratta, hvilket

lyckades L. genom ett oanständigt upptåg. L. klippte
håret af Sif, Tors hustru, men hotades af Tor och
måste med ed lofva att förmå dvärgarna att göra
ett hår af guld åt Sif, som sKulle växa som annat
hår Broek och Sindre, Ivaldes söner, gjorde håret,
skeppet Skidbladner och spjutet Gungner, L. slog vad
om sitt hufvud med Broek, att icke Sindre skulle kunna
göra jämgoda dyrbarheter. Sindre gjorde en galt med
borst af guld, ringen Draupner och hammaren Mjollner,
oaktadt L. som fluga stack honom; och åsarna dömde,
att L. förlorat vadot. L. ville lösa sitt hufvud,
men fick icke, löpte undan med skor. som gingo öfver
luft och haf, men greps af Tor. Dvärgen ville hugga
af hufvudet, men L. förklarade, att han vunnit
hufvudet, men icke halsen, och dvärgen sydde hop
läpparna på L. med en rem. L. stridde med Heimdal om
Brisingasmycket vid Vågaskär och Singasten. Då Frigg
tagit ed af allt att icke skada Balder och gudarna
roade sig med att skjuta på honom för att visa detta,
härmades L. och skaffade sig i kvinnogestalt af Frigg
reda på, ätt misteln icke tagits i ed, slet upp den
och gaf den åt den blinde Höder att kasta på Balder,
som föll död ned. Då dödsgudinnan Hel lofvade, att
Balder skulle få återkomma, om allting gräte hans
död, förvandlade L. sig till en jättekvinna Tock,
som vägrade gråta. Af fruktan för hämnd byggde sig
L. på ett fjäll ett hus med fyra dörrar och for
ofta som lax i Franangersfors. När han satt hemma,
tänkte han på, hvarmed väl åsarna månde fånga honom,
och uppfann nätet, som han kastade på elden, när han
såg åsarna nalkas. Efter bilden af askan gjorde åsarna
ett nät och fångade L., som fördes till en håla. Tre
hällar sattes på kant och gjordes hål i, och L. bands
öfver dessa kantstenar med en häll under skuldran, en
under länden och en under knäna medelst sin son Nares
eller Narfes tarmar, hvilken rifvits ihjäl af sin
broder Vale, som gudarna förvandlat till ulf. Skade
tog en etterorm och fäste upp, så att ettret skulle
drypa i ansiktet på L., men hans hustru Sigyn står
hos honom och håller en skål under etterdropparna;
men medan hon slår ut skålen, dryper ettret i ansiktet
på honom, och då rycker han till, så att hela jorden
skälfver, hvilket man kallar jordbäfning. Där ligger
han bunden till Ragnarök. Då kommer L. med alla Hels
män, och i striden kämpar han med Heimaal, och de
bli hvarandras bane. Af skalderna berättar Thjodolf
från Hvin i dikten Haustlong om L. och Tjatse, Eilif
GuÖrunarson om L. och Geirröd.

I Sorlapåttr beskrifves L. vara icke stor till växten,
ordhvass, rask i handling och slug, han innästlade
sig i förtroendet hos Oden i Asgård, fick veta, att
Odens frilla Freja med sin gunst köpt ett smycke
af fyra dvärgar, och sade det för Oden, som ålade
honom att skaffa honom smycket. L. smög som fluga
in till Freja, som låg med smycket om halsen, men
med låset ned, hvarpå L. stack Freja på kinden, så
att hon vände sig och han kunde IÖSL upp halskedjan,
som han sedan gaf åt Oden.

På Island och Färöarna ha åtskilliga kända
folk-sagemotiv hänförts till L.

Bland mytologerna råder mycken skiljaktighet om hur
L. skall uppfattas. För att L. ursprungligen är en
eldens gud ha följande skäl anförts. L. ingår liksom
eldguden Lodur (se d. o.) i en trilogi jämte Oden
och Höner och bör alltså äfvenledes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free