- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1043-1044

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lommarna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bildar med Bälaryd ett regalt pastorat i Linköpings
stift, Norra Vedbo kontrakt.

Lommaån [lω-]. Se Höjeån.

Lomme, bot. Se Capsella.

Lommeland, socken i Göteborgs och Bohus län,
Vette härad. 3,341 har. 1,047 inv. (1910). An-
nex till Näsinge, Göteborgs stift, Vikornas norra
kontrakt.

Lomond, Loch [låch låu’mənd], Skottlands stör-
sta och vackraste sjö, belägen i grefsk. Dumbarton
och Stirling, 71 kvkm., 34 km. lång; största dju-
pet 177 m. Den ligger endast 6 m öfver hafvet
och har sannolikt förr varit en vik af detta. På
östra sidan reser sig Ben L., 973 m. ö. h.; i v.
skilja höga berg sjön från Loch Long. Sjön har 30
holmar. Den utfaller genom Leven i Clyde. J. F. N.

Lomono’sov, Michail Vasiljevitj, rysk
lärd och skald, f. omkr. 1711, på en ö i floden
Dvina, i byn Denisovka, där fadern var bonde och
fiskare, d. 1765, kom medellös till Moskva, där han
1731 fick studera vid den slavo-latinska aka-
demien. Efter fem års
studier blef han som
statsstipendiat skickad
till Tyskland, där han
studerade matematik och
filosofi för Chr. Wolf
i Marburg och kemi
och metallurgi för J.
Fr. Henkel i Freiberg.
Härifrån insände han
till ryska vet. akad.
en öfv. af ett ode
af Fénelon och ett
ode om Chotins eröfring
(1739). Vid sidan af trägna studier förde han ett
oregelbundet lif, gifte sig 1740 med Elisabet Kristina
Zilch, en borgardotter i Marburg, måste rymma för
skulder, tog värfning som soldat och kom efter en
äfventyrlig flykt från en preussisk fästning hem till
Ryssland 1741. Året därpå blef han adjunkt i fysik
och 1745 professor i kemi och fick 1748 medel till
ett vetenskapligt laboratorium. Trots ett starkt dryc-
kenskapsbegär, som bragte honom i många konflikter
med de akademiska myndigheterna, hann L. ut-
veckla en mångsidig, i vissa afseenden epokgörande
verksamhet som naturvetenskapsman, språkforskare
och poet. På geografiens, fysikens, kemiens och
metallurgiens områden blef L. banbrytande för den
ryska forskningen: han uppställde nya, om ock af
den tyska vetenskapen redan bildade teorier rörande
värmet och kölden, om luftens ”elasticitet”, om
luftströmning i grufvor, om metallers uppkomst ge-
nom jordbäfningar, om bärnstenens och stenkolens
vegetabiliska ursprung, påvisade tillvaron af en Ve-
nus-atmosfär m. m. 1753 anlade han en fabrik
för tillverkning af mosaiker och glaspärlor (själf ut-
förde han i mosaik en ännu befintlig bild af Poltava-
slaget); han medverkade vid inrättandet af Moskvas
universitet 1755 och uppgjorde planen till en ark-
tisk expedition till Berings sund 1764, sedan han
redan 1755 i en skrift påvisat möjlighoten af den
s. k. nordöst-passagen (Om en nordlig väg till Ost-
indien genom Norra ishafvet). Dessutom förfat-
tade han en först 1781 delvis publicerad samhälls-
lära, hvari han ifrade för folklig hygien, barnhus
och andra praktiska reformer. 1761 blef han ut-
ländsk led. af svenska Vet. akad., i hvars hand-
lingar publicerades hans från latin öfversatta skrift
”Tankar om isbergens ursprung uti de nordiska
hafven” (1763). Han ligger begrafven på Alexan-
der Nevskij-klostrets kyrkogård vid Petersburg.

Ännu mer betydelsefull blef L. i litterärt afse-
ende som ”den nya ryska litteraturens fader”. Han
författade en retorik (1748) och en rysk grammatik
(1755; 14 uppl.) samt en kortfattad rysk historia
(1763). Besjälad af glödande tro på Rysslands stora
framtid, gick han som språkforskare till samma löj-
liga öfverdrifter som t. ex. Rudbeck i Sverige, och
i sin nationella öfverskattning förlöpte han sig ofta
mot de tyske akademikerna i Petersburg, särskildt
den lärde G. Fr. Müller, hvars riktiga teorier om
varjagernas skandinaviska ursprung L. lyckades un-
dertrycka. Äfven med den lärde Nestor-forskaren
Schlözer hade L. mången dust, icke alltid med
ärliga vapen. I sin stillära gjorde L. alltför stark
åtskillnad mellan skrift- och talspråk, i det han
fastställde tre olika stilar: en ”hög” för oden o. d.,
en ”mellanstil” för satirisk vers och litterär prosa
samt en ”låg” för det verkliga talspråket. Åt-
skilliga af L:s slova (Föreläsningar och tal) äro emel-
lertid stilistiska mästerverk för sin tid, fulla af
tankedjup och formell skönhet. — Som poet står
L. högst i ode-diktningen. Hans hyllningsdikter till
de ryske monarkerna äro servila och stundom ande-
fattiga, men formen är utmärkt, och hans ryska fo-
sterlandskärlek tar sig äfven här ståtliga uttryck.
Ett par af hans poetiska naturbetraktelser förenar en
varm, religiös lyrik med naturforskarens verklighets-
trohet. Mindre lyckad var L. däremot som drama-
tiker och epiker, ehuru han äfven här angaf tonen
för den följande ”pseudoklassiciteten”, och hans
hjältedikt om den store tsaren, Peter Velikij, hvaraf
endast 2 sånger blefvo färdiga (1761), är misslyc-
kad. — 1751 trycktes l:a uppl. af hans blandade
skrifter på vers och prosa (nya uppl. 1768, 1775,
1840, 1847; fullständigt, kritiskt 1891). Bland
den rika litteraturen om L. på ryska märkas Pekar-
skijs, Biljarskijs och Kuniks biografier (1865), Pono-
marevs (1872), studier af Grot, Lamanskij, Lav-
rovskij och Budilovitj samt Pekarskijs utförliga arbete
i ”Istorija imperatorskoj Akademii nauk” (1873),
samtliga utgifna af ryska vet. akad. Nämnda aka-
demi har till L.-jubileet 1912 låtit utarbeta en full-
ständig L.-bibliografi. På svenska finnas öfversätt-
ningsprof af R. Lindquist i ”Ur Rysslands sång”
samt i A. Jensens ”Ryska skaldeporträtt” (1898)
och ”Rysk kulturhistoria”, II (1908). A—d J.

Lomontbefästningarna [låmå’-] i franska dep.
Doubs, 30 km. s. om Belfort, mellan Doubs och
schweiziska gränsen, ha 9 km. utsträckning och
afsluta Trouée de Belfort (se d. o.) samt bestå af
i ö. verket La Roche-Géla och nära invid gränsen
batteriet Estabons, i centern fort Lomont med de-
fensionskasern och 2 annexbatterier samt batteriet
Pillmaye och i v. Pont-de-Roide-befästningarna: 2
verk vänster och 1 höger om Doubs på behärskande
bergstoppar. L. W:son M.

Lom-Palanka, stad. Se Lom 2.

Lomsläktet, zool. Se Lommarna.

Lomträskvattnet, kronopark i Arvidsjaurs socken,
Öfre Byske revir, Norrbottens län, Enligt k. br.
24 okt. 1871 har före afvittring inom socknen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free