Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Longinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083
Longmynd-etagen-Longström
1084
Longmynd-etagen [lå’nmind-etäjen], geol., äldsta delen
af det kambriska systemet i England, känd särskildt
från Longmynd i Shropshire.
Longnon [lånjå7], Auguste Honor é, fransk historiker,
f. 1844, var till 1869 skomakare, anställdes 1870 vid
nationalarkivet, blef 1879 lärare i fransk historisk
geografi vid École des hautes études och 1892
professor i samma ämne vid College de France. Sedan
1886 är han led. af Institutet. L. har utgifvit
bl. a. Géographie de la Gaule au VI:e siécle (1878),
Atlas historique de la France, depuis César jusqu’å
nos jours (1884 -89), F. Villons "Oeuvres complétes"
(1892, med biografi) och "Documenfcs relatifs au comté
de Champagne et de Brie, 1172-1360" (2 bd, 1901-04). f
Longoba’rder. Se Langobarder. Longamontänus (L o n
gb er g), Kristian Sörensen, dansk astronom, Tyko
Brahes namn-kunnigaste lärjunge, f. 4 okt. 1562
i byn Longberg i Jylland, d. 8 okt. 1647, blef
student 1588 och rekommenderades af sina lärare
hos Tyko Brahe. 1589-97 var han dennes medhjälpare
på Hven, följde honom till Böhmen och fortfor
att deltaga i hans arbeten ända till hans död
(1601). Ehuru kejsar Kudolf II erbjöd honom Brahes
plats, återvände L. till Danmark samt blef rektor i
Viborg 1603 och professor vid Köpenhamns universitet
1605. Som författare uppträdde han först 1609. Utom
åtskilliga disputationer offentliggjorde han flera
större skrifter, af hvilka åtskilliga af stor vikt,
bl. a. Cyclometria ex lunulis reciproce de-monstrata
(1612) sam* i synnerhet Astronomia danica (1622;
3:e uppl. 1663), som var den första bearbetningen
af Tyko Brahes observationer och länge stod i högt
anseende, ehuru L. liksom sin lärare höll fast vid det
ptolemaiska systemet och således var motståndare till
Kepler och hans "lagar". Under L:s tillsyn inrättades
ob-servatoriet i Eundetaarn, hvilket han beskref i
Introductio in theatrum astronomicum havniense (1639).
C.R. (B-d.)
Lorngos (grek. Adyyos, lat. Longus], forngrekisk
romanförfattare, måhända i 3:e årh. e. Kr. Vi ega af
honom en herderoman (Poimenika’, lat. Pa-storalia),
skildrande Dafnis’ och Chloés kärlek, hvilken till
såväl komposition som stil är att räkna som det
bästa forntida alstret inom denna diktart och äfven
tjänat till mönster för åtskilliga nyare författare,
bl. a. Honoré d’Urfé, Montemayor, Tasso och
Gessner. Bästa upplaga af Hercher i samlingen "Erotici
scriptores grseci" (1858); senare uppl. af Kiefer 1904
och Lowe 1908. Se E. Rohde, "Der griechische roman"
(1900). A. M. A. Lo’ngo sed prVximus intervallo (lat.,
"närmast, men på långt af stånd"). Uttrycket, som
förekommer i Yergilius’ Eneid (V, 320), har öfvergått
till ordspråk och betecknar en person, som
sträfvar till samma mål som en viss föregångare,,
men ej på vida vägar lyckas uppnå hans duglighet
och ryktbarhet.
Longpérier [låperie], Henri Adrien Pré-vost de,
fransk arkeolog, f. 1816, d. 1882, anställdes 1835
i Paris vid k. bibliotekets myntkabinett och 1848
som konservator vid museerna i Louvre samt blef 1854
medlem af Franska institutet. L. offentliggjorde en
mängd viktiga uppsatser i "Revue de numismatique"
och "I/athénaeum francais", i hvilka tidskrifters
uppsättande han tagit del. Dessutom utgaf han arbeten
om sasani-dernas och arsacidernas mynt (1840 och
1854), Le musée Napoleon III (29 hftn, 1864-74, med
planscher) m. m. Han var den förste, som lyckades
uttolka ett assyriskt konunganamn i kilskrift (namnet
Sargon, 1847). L:s skrifter utgåfvos samlade _i 6
bd, 1882-84. (D. M.)
Longridge [lå^ridj], by i engelska grefsk. Lan-caster,
10 km. n. ö. om Preston. 4,304 inv. (1901). Stenbrott
och bomullsindustri. J. F. N.
Longships [lå’njips], fyr. Se Landsend.
Longstreet [lå^strlt], James, sydstatsgeneral under
nordamerikanska inbördeskriget, f. 8 jan. 1821 i
Syd-Carolina, d. 2 jan. 1904 i Gainesville, Georgia,
deltog 1846-48 i mexikanska kriget, hvarunder han
sårades vid stormningen af Chapultepec (sept.
1847). Vid inbördeskrigets utbrott tog han afsked ur
armén och ingick i sydstaternas här samt tjänstgjorde
som brigadchef i första slaget vid Bull Run (21
juli 1861). 1862 utnämndes han till generalmajor,
deltog under Lee i Virginiahärens strider och fick i
dec., som generallöjtnant, befälet öfver en kår. Han
kämpade 1863 med utmärkelse vid Chancellorsville,
tog framträdande, sedermera lifligt omdebatterad,
del i slaget vid Gettysburg och sändes därefter till
Tennessee. Efter den olycklig^ utgången af fälttåget
därstädes kallades han tillbaka till Virginia, där han
1864 utmärkte sig i striderna å Wilder-ness och svårt
sårades genom sina egna truppers eld (6 maj). Han
deltog dock i den slutliga kampen vid Petersburg (29
mars-2 april 1865). "Old Pete", som L. kallades af
sina trupper, åtnjöt i sällspord grad deras tillit och
ansågs som en af sydstaternas tappraste generaler. Ett
par år efter krigets slut fick L. amnesti och ett
ämbete vid hamnförvaltningen i New Orleans. Han slöt
sig till det republikanska partiet, flyttade 1875
till Georgia, var 1880-81 minister i Turkiet och
blef därefter uinonens "marshal" för Georgias norra
distrikt och till sist järnvägskommissarie. L. skref
det krigshistoriska memoararbetet From Manassas
to Appomattox (1896). Jfr äfven H. D. Longstreet,
"Lee and L. ät high tide" (1904). (V. S-g.)
Longström, Peter, krigare, var bondson från Savolaks
och omtalas första gången 1710, då han-bar titel af
fänrik. Han åtnjöt anseende för djärfhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
