- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1087-1088

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Longinus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1087

Lonigo-Lönyay

1088

draget trattlik, oftast tvåläppig med den öfre läppen
fyrflikig och den undre odelad. Blommorna sitta parvis
i bladvinklarna eller i hufvudlikt knippe samt äro
hos flera arter i hög grad välluktande. Bladen äro
motsatta. Frukterna äro saftiga bär med l till 3
frön. Till svenska floran höra 3 arter, af hvilka
L. Periclymenum L., v i l d k a-

Fig. 1. Lonicera Periclymenum, vildkaprifol,
l blommande gren, 2 mogen fruktställning.

prifol (fig. 1), ofta odlas till beklädnad af
väggar och spaljåer. Denna art blommar i juli och
augusti. Den i Sverige vanligaste arten

Fig. 2. Lonicera Xylosteum, try. l blommande
gren, 2

blomma, 3 två bär (delvis sammanvuxna) samt ett bär

i tvärsnitt.

är L. Xylosteum L., try (fig. 2), en på ängsbackar
växande buske med hvitgula blommor och röda, delvis
sammanvuxna bär, som kunna förorsaka diarré och
kräkning. L. coerulea L., b l å t r y, som förekommer
endast i Dalarna och Västmanland, har blåa bär,
som äro så full-

ständigt sammanvuxna, att de synas vara
ett enda. Som prydnadsbuskar odlas ofta i
trädgårdarna den slingrande L. Caprifolium L.,
"ka-prifoliebusken", som har de motsatta bladen
sammanvuxna med hvarandra och gulhvita, synnerligen
om aftnarna välluktande blommor, L. Tata-rica
L., rosentry, som har parvis sittande, ljusröda
blommor, hvilka utvecklas tidigt på försommaren,
och L. alpigena L. med mörkröda blommor på långa
skaft. L. Xylosteum har mycket hård ved, benved,
som användes till pip-rör, piskskaft, laddstockar
och svarfvade smärre föremål. Förr voro blommor och
stjälkar af L. Periclymenum använda mot magkatarrer
("matledsträd" i Bohuslän) och såsom "blodrenande".
O. T. S (G.L-m.)

Lonigo [lånlgå], distriktshuvudstad i italienska
prov. Vicenza (Venezia), vid Guå. 4,271
inv. (1901; som kommun 10,403). Sidenindustri.
J. F. N.

Lonjumeau flåjymå]. Se Longjumeau.

Lonsäno, Menachem di, lärd jude, poet och kritiker,
lefde i Jerusalem mot slutet af 1500-talet och i
början af 1600-talet. Han författade sex särskilda
verk, hvilka utkommo i Venezia 1618 under den
gemensamma titeln Schte jadot (Två händer). Hans
två viktigaste arbeten äro Or thora (Lärans ljus;
särskildt tr. 1738) öfver Massoran, som fastställer
läsarterna i Pentateuken, och Maa-rich (Ordnande;
senaste uppl. 1853), ett bihang till Nathans stora
talmudiska lexikon. L. L. (G. K-n.)

Lonsd., vid djur- och växtnamn förkortning för
engelske paleontologen William Lonsdale, f. 1794,
d. 1871, jämte Murchison och Sedgwick upphofsman till
den antagna teorien om devonsy-stemet (se d. o.).

Lonsdale [lå;nsdeil]. Se Lonsd.

Lons-le-Saunier [lålesånje], hufvudstad i franska
dep. Jura, vid Valliére, ett litet tillflöde till
Saöne. 10,648 inv. (1906). Lycée, college för flickor,
lärar- och lärarinneseminarium, bibliotek (28,000 bd),
museum, teater. Saltproduktion och saltbadanstalt
(sedan 1839). Tillverkning af mus-serande viner
samt förarbetning af angorakaninens hår. Staden
har sitt namn efter de saltgrufvor, som bearbetats
sedan urminnes tid. Den hette på romarnas iiå_Ledo
Salinarius. J- F. N.

Lönyay [lå’njai], gammal ungersk
adelssläkt. 1. Menyhért L., grefve af N a g y -
L ö n y a, ungersk politiker, f. 6 jan. 1822 i
Nagy-Lönya, d. 3 nov. 1884 i Budapest, blef 1848
understatssekreterare för finanserna i Batthyånys
och Kossuths ministär, men måste efter den olyckliga
utgången af ungerska själfständighetskampen bege sig
i landsflykt. 1850 erhöll han amnesti samt arbetade
under den följande tiden verksamt för jordbrukets
höjande och för inrättandet af kreditanstalter. 1867
blef L. finansminister i ungerska ministären,
erhöll 1870 samma post i den österrikisk-ungerska
riksministären och utnämndes i nov. 1871 till ungersk
konseljpresident, men af gick redan i dec. 1872,
beskylld för egennytta vid upptagande af statslån,
och deltog sedan i det politiska lifvet endast
som medlem af ungerska öfverhuset. L. blef 1861
Ungerska akademiens president och 1870 grefve. Han
gjorde sig känd äfven som författare till flera
nationalekonomiska arbeten (på ungerska) samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free