- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1093-1094

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loomis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1093

Löpe Felix de Vega Carpio

1094

dock en del värdefulla upplysningar, Det är troligt,
att han omkr. 1577 på tillskyndan af en beskyddare,
biskop Manrique, sändes till universitetet i Alcalå
de Henares och där studerade i omkr. fyra års tid. I
början af 1580-talet finner man honom i Madrid som
sekreterare hos en spansk ädling, och redan vid
denna tid synes han ha vunnit rykte som författare
ät ballader och skådespel. Enligt egen uppgift skall
han vid 15 års ålder ha kämpat mot portugiserna vid
Azorerna (den krigiska expedition han här syftar
på företogs emellertid 1582-83, då Löpe var 20 å 21
år gammal). Från 1580-talet kan man eljest säkrare
följa de skiftande tilldragelserna i Löpes lif. Han
trädde i kärleksförbindelse med Elena Osorio, gift
med en skådespelare Cristobal Calde-rön. Hon var
hjältinnan i "La Dorotea", och till henne (Filis)
. dedicerade han (Belardo) otaliga ballader, klenoder
i den spanska poesiens skattkammare. Kärleken kallnade
emellertid snart, och L. invecklades i en ganska
ful affär. Som upphofs-man till en del mindre vackra
smädeskrifter mot Elena och hennes familj häktades han
29 dec. 1587 och förvisades 7 febr. 1588 från Madrid
och Kastilien. Emellertid hade L. upptändts af kärlek
till en ung vacker dam af ansedd familj, Isabel de
Alderete (de Urbina y Cortinas), hvilken han besjöng
i dikter tillegnade "Belisa" (anagram af Isabel). Han
enleverade henne, ovisst när och hur, och lät 10 maj
1588 viga sig vid henne per procura. Redan 29 maj
s. å. af seglade han emellertid från Lissabon ombord å
fartyget "San Juan" i den stora armadan. På armadan
diktade han med Ariosto som förebild ett längre
episkt poem, La hermosura de Angelica. I dec. 1588
återkom han och återförenades med "Belisa". De
båda makarna lefde nu några år af lugn i Valencia,
som då var en samlingsplats för de glada konsternas
utöfvare. Från Valencia flyttade L. till Toledo,
där han 1590 trädde i tjänst hos en hertig af Alba,
släkting till den store fältherren. Till dennes
förnöjelse diktade han en herderoman, La Arcadia,
som vann stor popularitet. Hans maka afled 1595,
hvarefter L. återvände till Madrid. Där knöt han en
förbindelse med skådespelerskan Micaela de Lujan
("Camila Lucinda" i hans sonetter), med hvilken
han hade fyra barn, hvaribland dottern Marcela, som
sextonårig blef nunna, och sonen Löpe Felix. 1598
gifte L. sig med Juana de Guardo, dotter till en
förmögen slaktare. Han lefde nu mycket på resor;
1604-10 bodde han i Toledo, men återflyttade 1610 för
alltid till Madrid. Han producerade under dessa år en
ofantlig mängd skådespel, men lefde trots sin flödande
penna i ständigt ekonomiskt betryck, understödd af
sin beskyddare, den unge hertigen af Sessa, hvars
handsekreterare han var. Med Juana hade han en son,
Carlos Felix (d. 1612), till

hvilken han dedicerade ett af sina vackraste arbeten,
Los pastores de Belén. 1613 dog Juana. Nedtryckt af
dessa sorger, återupptog L. sin ungdoms-plan att bli
präst och prästvigdes 1614 i Toledo. Han blef äfven
titulär medlem af inkvisitionen och presiderade 1624
vid en autodafé. Trots sin prästvigning fortsatte
emellertid L. sina galanta äfventyr; med hustrun
till en affärsman hade han 1617 dottern Antonia
Clara. Med inträdet i det andliga ståndet började
den mest lysande perioden af L:s lif. Genom en
mängd arbeten hade han i högre grad än någon annan
vunnit nationens öra, och hans litterära rykte var i
ständigt stigande; knappt ett år förgick, utan att
han utsände ett eller annat större arbete, knappt
en månad eller vecka utan att ett nytt skådespel af
hans hand uppfördes På spanska scenen var han vid
denna tid allenahärskande. Påfven Urban VIII, till
hvilken han dedicerade sin Corona tragica, förlänade
honom Johannitkorset och diplom som teol. doktor;
från denna tid titulerades han frey L. De senaste
åren af sitt lif drabbades L. af ett par svåra
sorger, som gjorde honom alltmer hypokondrisk:
sonen Löpe Felix stupade, och dottern Antonia Clara
rymde med en högtuppsatt hofman. L. egnade sig nu
allt ifrigare åt andakts- och. bot-öfningar. In i
det sista diktade han. En fredag, 24 aug. 1635, hade
han enligt sin vana gisslat sig och det så hårdt, att
hans rum blef blodbestänkt. På e. m. fick han under
bevistande af en disputation ett svimningsanfall
och bars till sitt hem, där han efter många och
andäktiga förberedelser, omgifven af sina vänner,
afled 27 aug. På dödsbädden förklarade han, att
han gärna skulle byta allt det bifall han vunnit
mot medvetandet att ha gjort en enda god gärning
mera under sitt lif. Hans begrafning firades under
storartade högtidligheter i nio dagar. 153 spanska
författare förhärligade honom i den af hans vän och
lärjunge Montalbån utgifna "Farna postuma", och 50
italienska skalder hyllade hans minne i de i Venezia
utgifna "Es-sequie poetiche". - L. begagnade sig af
så godt som alla den tiden brukliga diktarter. Hans
alstringsförmåga och lätthet att skrifva gränsa till
det underbara, och han torde vara en af alla tiders
mest produktiva författare. Hans vän och lärjunge
J. Perez de Montalbån uppger, att L. författat 1,800
"comedias" och öfver 400 "autos sacramentales";
dessa siffror torde vara något öf-verdrifna, men
man känner till 637 af L. författade skådespel och
vet, att han skrifvit en ofantlig mängd, som gått
förlorad. Det är vid en sådan massproduktion klart,
att mycket skall vara medelmåttigt eller underhaltigt;
man kan endast förvåna sig öfver, att L. kunnat
frambringa så många verkligt goda skådespel, som
han ?jort. L. var den egentlige skaparen af det
spanska nationaldramat. La comedia de capa y espada,
intrigstycket i tre jornadas, var i all hufvudsak
hans verk; likaså den på den spanska scenen så höai
skattade komiska personen el gracioso. Några af hans
mera kända skådespel må här nämnas: Fuente Ovejuna,
El mejor alcalde el rey (Konungen den bäste domaren),
Peribdnez y el comendador de Ocana, Los Tellos de
Menéses (Familjen Tello de Me-néses), Si no vieran las
mujeres (Om kvinnorna inte såge), El mayor imposiUe
("Det omöjligaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free