- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1101-1102

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lopplummer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ostracoda och Copepoda" (1853), Claus, "Die
ireilebenden Copepoden" (1863), Ciesbrecht,
"Systematik und faunistik der pelagischen Copepoden
des Golfes von Neapel" (1892), och Steen-strup och
Liitken, "Bidrag til kundskab om det aabne havs
snyltekrebs og lernseer" (1861).

L-e

Lopplummer, bot. Se Lycopodium.

Loppor, Siphonoplera (Aphaniptera 1. Suctoria), zool.,
insektordning, omfattande vinglösa djur af obetydlig storlek,
med hög, från sidorna starkt hoptryckt kropp,
litet hufvud, väl åtskilda mellan-kroppsleder samt
kraftiga ben, af hvilka det bortersta paret är
utbildadt till hoppben. Mundelarna äro förlängda,
stickande och sugande. Pann-spröten äro korta,
3-ledade, och de små ögonen äro ej fasetterade. -
Alla loppdjur lefva som blodsugande parasiter
på däggdjur eller fåglar. De genomgå fullständig
förvandling. De smala och långsträckta, fotlösa
larverna lefva i smuts, förmodligen af djuriska
affallsprodukter. De spinna en kokong, inom hvilken
förpuppningen eger rum. Puppan är en pupa libera
(se Insekter, sp. 715). Hela utvecklingen uppges
sommartiden kräfva 28 dagar, stundom dock mindre
tid. - Loppdjuren anses vara närmast besläktade
med tvåvingarna, särskildt med myggorna. Omkr. 110
arter äro hittills beskrifna, af hvilka flera
visat sig hemsöka skilda djurarter. Sålunda har
den kosmopolitiska människoloppan (Pulex irritans;
se fig.) utom Sverige stundom träffats på flera
slags däggdjur samt äfven på höns. Den likaledes
vidt utbredda hundloppan (Ctenocephalus ca-ms),
som förekommer på hvarjehanda slags rofdjur och
äfven gnagare, har Pulex irritans (mycketförstorad),
utomlands träffats äfven på människa.

– Afvikande vanor har den från tropiska Amerika
härstammande sandloppan (Sarcopsylla penetrans),
som numera är vida spridd öfver de varma delarna
af jorden. Denna blott l mm. långa art, som saknar
hoppben, lefver på sandig mark och borrar sig med
främre delen af kroppen in i huden på fötterna
af människor och hvarjehanda andra däggdjur,
hvarefter dess bakkropp uppsväller oerhördt. Då
den kan framkalla svårartade sår, har den i vissa
trakter blifvit en formlig landsplåga. – Från
Sverige känner man hittills 15 arter af loppdjur,
tillhörande 9 släkten och 4 familjer, af hvilka
fam. Pulicidce är den artrikaste (11 arter).

G. A-z.

Loppört, bot. Se Pulicaria.

Lopt (isl. Loptr), nord. myt., ett binamn till Loke (se d. o.).

Loptr inn riki, isländsk storman, f. omkr. 1360,
d. 1436. vistades i sin ungdom lånsr tid utomlands
och slogs till riddare af Erik af Pommern (hans vapen
viside en hvit falk i blått fält). Genom digerdödens
härjningar på Island (1402) kommo stora egodelar i
L:s händer, så att han blef öns rikaste man. Äfven
räknades han som en framstående skald, men af hans
kväden känner man endast några fragment.

C. R.
(R. N–g.)

Loptsson, Jón. Se Jón Loptsson.

Lopuchin [lapu-]. 1. Eudokia L. Se Peter, kejsare af Ryssland, 1.
– 2. Ivan L. Se Ryska litteraturen.

Loquat, bot. Se Eriobotrya.

Lora (isl. Hlóra), nord. myt., Tors fostermoder.

Lora del Rio [lå’ra del ri’å], stad i spanska
prov. Sevilla, vid Guadalquivir och järnvägen
Madrid-Sevilla. 7,042 inv. (1900). J- F. N.

Lorain [låréin], stad i nordamerikanska staten
Ohio, vid Black rivers mynning i Eriesjön. 28,883
inv. (1910). God, konstgjord hamn. Järn-och stålverk,
skeppsvarf.

J. F. N.

Lorange [luranj], 1. Karsten Tank L., norsk
officer, f. 1838, d. 1909, öfverstelöjtnant
1889-1903 i intendeaturkåren. Under kartläggning af
Jostedalsbrseen med omnejd 1867 gjorde han - utan
att vara geolog af facket – åtskilliga iakttagelser
rörande där förekommande, i berggrunden utskurna
s. k. bottnar (botner) och säckdalar (saekkedale)
samt framställde i en rapport till Norges Geografiske
opmaaling 1868 den åsikten, att dessa äro utgräfda af
jöklar, en åsikt, som senare vunnit erkännande. L:s
rapport offentliggjordes i A. Hellands afh. "Om botner
og ssekkedale samt deres betydning for theorien
om dalenes dannelse" (i Geol. fören:s i Stockholm
förhandl., II, 1875) samt i norska Turistföreningens
"Aarbog" (s. å.).

2. Anders Lund L., den föregåendes broder, arkeolog,
f. 12 maj 1847 i Fredrikshald, d. 26 sept. 1888,
slog sig omedelbart efter studentexamen 1885 på
arkeologiska studier och anlade på grundvalen af egna
utgräfningar en större arkeologisk samling. Han blef
1872 juris kandidat och 1873 konservator vid Bergens
museum, hvars arkeologiska afdelning han omordnade,
1876 därjämte antikvarie för Vestlandet L:s verksamhet
i Bergen blef af grundläggande betydelse för den
arkeologiska utforskningen af denna landsdel. Hans
mest betydande arbete är Den yngre jern-alders
svcerd. Et bidrag til vikingetidens nisforie og
teknologi (postumt; utg. af Ch. Delgobe, 1889).

1–2. K. v. H.

L’Orange [luran|, Hans Peter, norsk militär,
f. 8 sept. 1835 på Herö i Söndmöre, d. 31
jan. 1907 i Kristiania, officer 1856, var major vid
norska jägarkåren i Stockholm 1885–88, blef 1891
öfverste och chef för Kristiania linjebataljon, 1894
generalstabschef, 1897 kommenderande general och 1899
generallöjtnant och chef för armé-styrelsen. Han
tog afsked 1903. L. var medlem af en rad militära
kommittéer och deltog i planläggningen af den nya
norska härordningen af 1909. Han författade bl. a. V
elledning i terrcen-get for yngre officerer og
underbefalingsmaend (1873; 2:a omarb. uppl. 1895).

K. V. H.

Lorantacéer, bot. Se Loranthacese.

Loranthaceæ, Lorantacéer, bot., växtfamilj af
serien Santalales bland choripetalerna, omfattande
öfver 500 buskar eller mera sillan örter, som lefva
som halfparasiter på trädgrenar, hufvudsakligen i
tropiska länder; några få arter äro i jorden växande
träd. Blommorna äro ho-moioklamydeiska, aktinomorfa, med
öfversittande hylle. Bladen äro oftast motsatta, hela och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free