- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1113-1114

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lorentz ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gentemot mekanisk metodik. Mycket arbete nedlade
han på genealogiska forskningar. I sitt bekanta verk
Kaiser Wilhelm und die begründung des reiches 1866–71 (1902)
bygger L. bl. a. på meddelanden af hertig Ernst II
af Koburg och storhertig Fredrik af Baden, tilldelar
kejsar Vilhelm öfvervägande del i rikets grundläggning,
klandrar medgifvandena åt Bajern och vänder sig mot
von Sybel och Bismarcks "Gedanken und erinnerungen". Bland
L:s öfriga förtjänstfulla, om ock ojämna skrifter märkas
Deutsche geschichte im 13. und 14. jahrhunderte (2 bd, 1863–67, ofullb.),
Deutschlands geschichtsquellen im mittelalter seit der mitte des 13. jahrhunderts (1870; 3:e uppl., af L. och Goldmann, i 2 bd, 1886–87),
Drei bücher geschichte und politik (1876),
Die geschichtswissenschaft in hauptrichtungen und aufgaben (1886;
d. 2: Leopold von Ranke, 1891),
Staatsmänner und geschichtsschreiber des 19. jahrhunderts (1896),
Lehrbuch der gesamten wissenschaftlichen genealogie (1898) och
Friedrich, grossherzog von Baden (1902).

G. W–k.

Lorenz [lå-], Karl Adolf, tysk tonsättare, f. 1837 i
Köslin, studerade musik för Dehn och Kiel i Berlin,
där han tillika blef filos. doktor 1861, och har
från 1866 verkat som musikdirektor i Stettin (efter
K. Löwe) samt fick 1885 professors titel. L. har i
klassisk anda komponerat oratorierna
Winfried (1888),
Jungfrau von Orléans (1895),
Golgatha,
Das licht (1907) m. fl. samt
2 operor, en symfoni, orgel- och kammarmusik, skolsånger m. m.

E. F–t.

Lorenz [lå-], Adolf, österrikisk kirurg, f. 1854,
e. o. professor i ortopedisk kirurgi vid Wiens
universitet sedan 1889, har gjort sig känd för
grundliga undersökningar om medfödda och förvärfvade
ställningsfel samt riktigställandet – oblodigt
eller operativt – af medfödd höftledsluxation.
Bland hans utgifna arbeten märkas
Die lehre vom erworbenen plattfusse. Neue untersuchungen (1883),
Pathologie und therapie der seitlichen rückgratverkrümmungen (1886),
Pathologie und therapie der angeborenen hüftverrenkung (1895) och
Über die heilung der angeborenen hüftgelenks-verrenkung (1900).

J. Å.

Lorenzen, Lorenz. Se Laurenti.

Lorenzen. 1. Peder Hiort L., slesvigsk patriot,
f. 24 jan. 1791 i Haderslev, d. 17 mars 1845,
härstammade från en gammal dansk bondesläkt,
erhöll tysk uppfostran och blef 1816 köpman i
Haderslev. Påverkad af U. Lornsens uppträdande 1830,
tog L. redan 1831–32 del i den politiska diskussionen
i tidningarna och valdes 1835 i Haderslev till
slesvigsk ständerdeputerad. Till en början stod han
på tyska sidan, ty han hyste ett varmt intresse
för politisk frihet och trodde, att denna kunde
vinnas endast från söder, då konungariket Danmark
genom "kongeloven" var bundet vid enväldet. Dock
kämpade han mot hertigen af Augustenborg för flera
demokratiska förslag och understödde 1836–38 Nis
Lorenzens motion om danskt domstolsspråk i norra
Slesvig. Till en del genom Orla Lehmanns inflytande
ändrade L. mening och afsade sig därför sin plats i
ständerförsamlingen 1840, men invaldes dit på nytt,
af Sönderborgs valkrets, och var 1842 den danska
minoritetens ledare samt uppväckte en

väldig storm mot sig, då han 11 nov. s. å. talade
danska i församlingen och fortfor att tala danska,
oaktadt både presidenten och den kunglige kommissarien
ogillade hans beteende. För sitt oförskräckta
uppträdande fick L. 18 maj 1843 vid en fest på
Skamlingsbakke mottaga ett genom folksubskription
anskaffadt präktigt dryckeshorn af silfver, under det
han däremot från tysk sida blef föremål för allehanda
förföljelser. Då Kristian VIII ej fullt gillade hans
uppträdande, uteblef han från ständerförsamlingen 1844. –
Jfr
L. Skau, "P. H. L." (1865), och
J. Ottosen, "P. H. L:s historiske gjerning" (1896).

2. Hans Rudolf Hiort-L., den föregåendes son, f. 16
aug 1832 i Haderslev, tog juridisk examen 1856, blef
1859 bergmästare i Eckernförde och 1860 herredsfoged
i Satrup, men fördrefs därifrån 1864, då de tyska
trupperna drogo in i Slesvig. 1865 bosatte L. sig i
Haderslev och öfvertog 1868 utgifvandet af tidningen
"Dannevirke". 1875 dömdes han för en tidningsartikel
till 8 månaders fängelse i Magdeburg, och i nov. 1877
blef han, som dansk undersåte, utvisad ur Slesvig,
ehuru infödd där. Han flyttade då till Köpenhamn och
ledde 1878–93 redaktionen af "Nationaltidende". Kort
efter sin afgång som redaktör blef han etatsråd och
1894 stiftsskrifvare vid Roskilde domkyrka. Därjämte
har han egnat sig åt genealogiska studier och
utarbetat dels
Annuaire généalogique des maisons princières regnant en Europe du XIX:e siècle (1882; 5:e årg. 1886)
samt i ny form
Livre d’or des souverains (1895; 2:a uppl. 1908), dels
(tills. med A. Thiset) Danmarks adels aarbog sedan 1884 (hittills 28 årg.) samt
(tills. med S. Elvius) Danske patriciske slægter (1891)
och slutligen
Repertorium över legater og milde stiftelser i Danmark (6 bd, 1896–1904).

1–2. E. Ebg.

Lorenzen, Nis, slesvigsk patriot, hemmansegare
i Lilholt, nära Haderslev, f. 30 mars 1794,
d. 14 mars 1860, var slesvigsk ständerdeputerad
1836–46 och föreslog redan 1836, att danska
språket skulle begagnas vid domstolarna i de
trakter, där det användes som kyrkospråk. Oaktadt
slesvig-holsteinarnas motstånd blef förslaget antaget
1838 och utfärdadt af konungen 1840. L. var också
den förste, som talade danska i ständerförsamlingen,
i okt. 1840, två år före P. H. Lorenzen, och väckte
därigenom stort uppseende, men mötte ingen gensaga.

E. Ebg.

Lorenzetti [lårendse’tti], italienska målare. Se Lorenzo, A.

Lorenzetto [lårendse’ttå] l. Lorenzo,
italiensk bildhuggare från Florens, f. 1490, d. 1541,
arbetade mest i Rom, där han stod i stor gunst hos
Rafael, hvars idéer han också flera gånger utförde
i plastisk form, t. ex. bilden af Jonas i Cappella
Chigi (S. Maria del Popolo i Rom). Egna arbeten
af L. äro Eliasstatyn i samma kyrka, madonna
altaret öfver Rafaels graf i Pantheon, Petrus
vid ingången till Ponte S. Angelo i Rom. Dessa
själfständiga verk äro af ganska tom verkan.

C. R. N.*

Lorenzo [låre’ndså], italiensk och spansk namnform för Lars.
Jfr Laurentius.

Lorenzo [låre’ndså], Ambrogio di och hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free