- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1121-1122

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lorimer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1121

Lorimer-Lorne

1122

är tillgänglig för de mest djupgående fartyg och
försvaras vid inloppet, 5-6 km. s. om L., af flera
starka fort samt den befästa staden Port Louis på
östra sidan. De viktigaste exportvarorna äro fisk,
ostron och konserver. Det har lycée, navigations-och
marinartilleriskola m. m. Några bretagneska köpmän,
som drefvo handel på Ostindien, hade först sina
nederlagsplatser i Port Louis, men byggde 1628 sina
magasin på den motsatta stranden. Det 1664 stiftade
Compagnie des Indes ori-entales tog dessa i besittning
och kallade platsen, som snart växte upp till 3n
stad, L’0rient ("ös’er-landet"). Hamnen köptes 1782
af Ludvig XVI för 12,7 mill. livrés och förklarades
för frihamn. - 23 juni 1795 vunno franska emigranter
under befäl af engelske commodoren Warren vid L. en
seger öfver Brestflottan under Villaret-Joyeuse.
(J. F. N.)

Lorimer flå;rimo], George Horace, amerikansk
författare, f. 1868, utgifvare af "Saturday evening
post", har blifvit känd genom de amerikansk
"smartness" skildrande böckerna Letters from a
self-made merchant to his son (1902; "Bref till min
son", 1903; 2:a uppl. 1904) och Old Gor-gon Graham
(1904; "Gamla draken Graham", 1905). Hans senaste
arbeten äro The false gods (1906; "Den förlorade
sonen", 1908) och Jack Spurlock, prodigal.

Lorinser flå7-]. 1. K ar l Ig n a t ius L., tysk
läkare, f. 1796 i Böhmen, d. 1853, verkade 1825- 51 i
Oppeln som regerings- och medicinalråd samt var sedan
1835 direktor för barnmorskeanstalten där. Han skref
bl. a. Untersuchungen iiber die rinderpest (1831)
och Die. pest des orients (1837) samt gaf 1831,
genom en i "Jahrbiicher fiir wissenschaft-liche
kritik" införd afh. öfver koleran, anledning till
uppgifvande af militärkordongsystemets användning
mot nämnda farsot. En broschyr af L., Zum schutze der
gesundheit in den schulen (1836; nytt af tryck 1861),
framkallade den "lorinserska skolstriden", med mer
än 70 stridsskrifter, och medförde kroppsöfningarnas
upplifvande vid de tyska gymnasierna. Själfbiografi
(2 bd, 1864).

2. Franz L., katolsk teolog, den föiegåendes son,
f. 1821, d. 1893, furstbiskopligt konsistorialråd i
Breslau, skref teologiska arbeten äfvensom reseskisser
från Spanien samt är känd som öfversättare bl. a. af
Calderons "andliga festspel" (18 bd, 1856-72; 12:a
uppl. 1881-87) och största religiösa dramer (7 M,
1875 ff.; 2:a uppl. 1892 ff.). 1. (R. T-dt.)

Lori-papegojor, zool. Se Papegojor.

Loris, pseud. Se H o f m a n n s t h a l, sp. 929.

Lorisinae, zool. Se Lori-aporna.

Lo’ris-Me’Iikov, Michail T a r i e l o v i t}, grefve,
rysk general och statsman, f. l jan. 1826 i Tiflis,
d. 22 dec. 1888 i Nizza, var son till en armenisk
köpman, ingick 1843 i rysk militärtjänst vid ett
husarregemente och deltog sedan 1847 med utmärkelse
i striderna mot bersrfolken i Kaukasien. Efter
intagandet af Kars (1855) blef han denna stads
guvernör, utnämndes 1856 till generalmajor och
1875 till general. Under kriget med Turkiet 1877-78
var L. i själfva verket befälhafvare för den armé,
som uppträdde i Mindre Asien, ehuru han officiellt
ställdes endast som "biträde" åt storfurst Michail
Nikolajevitj. Hans företag kröntes till en början
icke med framgång. Efter

Tryckt den 16/i 12

nederlagen vid Zewin 25 juni 1877, vid Aladscha
18 aug. och Kisil-tepe 25 s. m. måste ryssarna gå
tillbaka ända till sitt rikes gräns. De räddades dock
där liksom på den europeiska krigsskådeplatsen genom
turkarnas overksamhet och kunde, då förstärkningar
från Ryssland anländt, åter gå anfallsvis till
väga. Den vackra kringgående rörelse, som L. då
anordnade och som slutade med den ö. om Kars H och
15 okt. 1877 vunna segern samt tillfångatagandet
af en stor del af den turkiska armén, uppvägde alla
förut lidna motgångar. Sedan han natten mellan 17 och
18 nov. med storm tagit Kars, var i själfva verket
striden slutad på denna krigsskådeplats, L. erhöll
1878 grcflig värdighet. 1879 utnämndes han - efter
att energiskt ha ledt bekämpandet af pesten vid nedre
Volga - till generalguvernör i Charkov, och efter
den bekanta dynamitexplosionen i Vinterpalatset
i Petersburg i febr. 1880 ställdes han med snart
sagdt oinskränkt myndighet i spetsen för "högsta
exekutivkommissionen" (24 febr.). Han ansåg emellertid
icke endast våldsåtgärder, utan äfven reformer
nödiga för att kväfva nihilismen. Bl. a. genomdref
han, att den för sin maktfullkomlighet beryktade
polisinstitution, som benämnes "Tredje afdelningen"
och dittills lydt omedelbart under kejsaren, kom att
sortera under inrikesministeriet, för hvilket L. 18
aug. 1880 ställdes i spetsen. Han förmådde vidare
Alexander II att vidtaga förberedande åtgärder för att
inkalla ett slags folkrepresentation, naturligtvis
med starkt begränsad befogenhet, men endast några
dagar efter beslutet därom föll tsaren offer för ett
nihilistattentat (13 mars 1881), och efterträdaren,
Alexander III, återgick under intrycket däraf till
gammaldags själfhärskarpolitik och långt gående
tvångsåtgärder i kampen mot nihilismen. L. nödgades
taga afsked (16 maj 1881), fick Ignatiev till
efterträdare och användes, fastän till namnet
medlem af riksrådet, ej vidare i statsärenden.
(V. S-g.)

Loristik, ett namn på vetenskapen folklore (se d. o.).

Loriti, Heinrich, schweizisk humanist. Se Glareanus.

Lörium, en forntida stad i Etrurien, omkr. 20
km. v. om Rom, nära Castel di Guido. Antoninus Pius,
som blifvit uppfostrad där, uppförde ett palats,
i hvilket han dog. Marcus Aurelius trifdes väl i
L. Gräfningar anställdes på platsen 1823-24, hvarvid
grafvar, inskrifter m. m. bragtes i dagen. J. C.

Lorm, Hieronymus, pseudonym för österrikiske
författaren H. Landesmann.

L’0rme, de. Se D el o rm e, P h.

Lorne |~lå’n1, markis af, engelsk adelstitel för
äldste sonen till släkten Campbells hufvudman, som
själf bär titeln hertig af Argyll. Se Campbell 6
och 7.

16 b. 36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free