- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1123-1124

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lorimer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lornjera, Lornjettera (fr. lorgner), betrakta någon
(nyfiket och näsvist) genom lornjett (se d. o.).

Lornjett, fr. lorgnette, ögonglas utan bågar.
Lornjetten har antingen två glas (dubbellornjett)
eller endast ett glas (enkellornjett l. monokel).
Lornjetten, som hufvudsakligen används af damer, hålles med
ett handtag, som tillika tjänar som slida för glasen.
Om dubbellornjett med fjäder se Binokel.

Lornjettera. Se Lornjera.

Lornsen, Uwe Jens, slesvig-holsteinsk politiker,
f. 18 nov. 1793 på frisiska ön Sild, d. 13 febr. 1838
(genom själfmord), blef 1816 student och studerade
1818–19 i Jena, där han slöt sig till den ytterligt
revolutionära "burschenschaft". 1820 tog han juridisk
examen i Kiel och blef 1821 anställd i slesvig-holsteinska
kansliet i Köpenhamn, 1826 byråchef där och fick 1830
kansliråds titel samt utnämndes s. å. till "landfoged"
på Sild. Utprägladt tysk till sinnelag och tankegång
och påverkad af julirevolutionen, ville han väcka en
rörelse i Slesvig och Holstein för en fri demokratisk
författning, fullständigt oafhängig af konungariket
Danmark. Hans flygblad
Über das verfassungswerk in Schleswig-Holstein (5 nov. 1830)
väckte ej ringa uppseende och framkallade en rad
småskrifter, både för och emot, dock utan att väcka
någon verklig folkstämning till lif. Regeringen lät
fängsla och åtala honom, och i maj 1831 dömdes han
till ämbetets förlust och ett års fängelse af mycket
mild art. Genom sitt uppträdande hade han dock skrämt
regeringen till den grad, att den lofvade upprätta
provinsialständer och 1832 t. o. m. gaf de två hertigdömena
gemensam regering och högsta domstol; så till vida har
han väsentligen främjat slesvig-holsteinismens utveckling.
1833 reste han till Brasilien för att söka lindring
för en obotlig och plågsam sjukdom, men utan resultat,
och 1837 återvände han till Europa och bosatte sig i
Schweiz. 1841 utgafs en större efterlämnad skrift,
Die unionsverfassung Dänemarks und Schleswig-Holsteins,
där han i skarp motsats till sitt första försök
gjorde sig till språkrör för den historiska doktrinen
om en gemensam tronföljd för de två hertigdömena.
Många af hans landsmän anse honom dock för politisk
martyr med en vidtskådande siarblick. Se
K. Jansen, "U. J. L." (1872), och
Th. Graae, "U. J. L." (1891).

E. Ebg.

Lorrain [lårä’], Claude. Se Gellée.

Lorrain [lårä’], Jean, författarnamn för franske
skriftställaren Paul Duval, f. 9 aug. 1856 i
Fécamp, d. 1 juli 1906, författade diktsamlingar och
sedeskildrande romaner, t. ex.
Très Russe (1886),
Monsieur de Phocas (1901),
Le vice errant (1902),
M. de Bougrelon (1903) och
La maison Philibert (1904),
samt pantomimer, baletter m. m.
Han medarbetade i "Écho de Paris", "Journal" m. fl.
tidningar, ofta under märket Raitif de la Bretonne.
Se arbeten om L. af
Gaubert (1905) och
Normandy (1907).

Lorraine [lårän], fransk namnform för Lothringen (se d. o.).

Lorraine [lårän], Charles Eugène de. Se Lambesc.

Lorride (isl. Hlórriði, Hlóriði), nord. myt.,
ett af guden Tors binamn.

Lorris [låri], Guillaume de. Se Franska litteraturen, sp. 1195.

Lorsch, köping i hessiska prov. Starkenburg, ö. om
Worms. 4,479 inv. (1905). Tobaksindustri. Det forna
furstliga abbotstiftet L., en gång ett af de rikaste
i Tyskland, grundlades på 760-talet och förstördes 1621.
I klosterkyrkan, hvaraf endast några få kvarlefvor återstå,
ligga den bajerske hertigen Tassilo II, konung Ludvig den
tyske och hans son Ludvig den unge begrafna. Enligt
Nibelungenlied blef också Siegfried begrafven i L.

(J. F. N.)

Lort, metall., en vid härdsmide och kopparsmältning
ofta förekommande benämning på slaggen.

C. A. D.*

Lorthet [lårtä], ort i dep. Hautes-Pyrénées i
Frankrike, bekant för de rika fynd från slutet
af den äldre stenåldern (magdalénien samt
börjande azilien), som där gjorts i en grotta
af ingenjör Piette. Särskildt ha anträffats
harpuner af ren- och hjorthorn. Vidare ha hittats
djurbilder, ristade i skiffer och ben. Ett
verkligt konstverk är en s. k. kommandostaf med
gravyrer, framställande hjortar och laxfiskar.

T. J. A.

Lortskrika, provinsbenämning på nötskrikan.

illustration placeholder

Lortzing [lå’rts-], Gustav Albert, tysk tonsättare,
f. 1801 i Berlin, d. där 1851, komponerade tidigt och
lärde under sin faders kringflackande skådespelarlif
spela åtskilliga orkesterinstrument samt uppträdde i
barnroller. 1824 fick han i Köln upp sin första opera,
Ali Pascha von Janina.
1826 erhöll han engagemang vid hofteatern i Detmold,
och 1833 öfvergick han till Leipzig såsom tenorist.
Efter några mindre framgångar som tonsättare lyckades
han vinna en afgjord sådan med sin opera
Die beiden schützen (1835),
och hans därpå följande
Zar und zimmermann (1837)
banade sig väg till de flesta europeiska scener
("Czar och timmerman", 1843). En del senare operor
misslyckades, men
Der wildschütz (1842; "Tjufskytten", 1849)
slog åter igenom och blef ansedd som hans bästa
och originellaste verk. Äfven
Undine (1845),
Der waffenschmied (1846; "Vapensmeden", 1885) m. fl.
funno väg till flera scener. Ett par anställningar som
teaterkapellmästare i Leipzig slutade med brytningar
med direktionen, och L. förde därefter med sin familj
en kringflackande, osäker existens, till dess han dog
som kapellmästare vid Friedrich-Wilhelmstädtisches
theater i Berlin. Utrustad med ovanligt intagande
personliga egenskaper, ädel till karaktären och städse
framåtsträfvande som konstnär, förde han dock under
sina senare år ett af motgångar och afundsmäns ränker
förbittradt lif, måste kämpa med armod och fann ingen
honom värdig anställning, medan hans operor utgjorde
allmänhetens förtjusning och beredde teateregarna
ansenliga inkomster. L. var sedan Dittersdorf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free