- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1153-1154

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotterilista ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lotto-Lotuskapitälet

1154

ningar; en dylik föreskrift, som jämväl kan förtjäna
särskildt nämnas, finnes i § 79 af lagen om aktiebolag
12 aug. 1910 ’ E. K.

Lotto [lå’ttå; it., "lott"], sällskapsspel för
obe-gränsadt antal personer. Hvarje deltagare
erhåller mot insats l-3 kort, delade i rutor af 3
vågräta och 9 lodräta streck. I rutorna stå ettor,
tior o. s. v. ända till 90, ordnade från vänster
till höger. Den, som först af de ur en påse dragna
nummerkulorna fått fem tal i en rad belagda (en
s. k. kvint), vinner insatserna; äfven för två (a m
b), tre (tern) eller fyra (k v a t e r n) tal i rad
kan vinst utfalla.

Lotto [lå’ttå], Lorenzo, italiensk målare af
venezianska skolan, f. omkr. 1480 i Venezia,
d. mellan 18 sept. 1556 och l juli 1557 i Loreto, var
förmodligen lärjunge af Giovanni Bellini i Venezia,
men utbildade sig vidare dels i täflan med sin
ateljé- och studiekamrat Palma Vec-chio, dels under
inflytande af Giorgione. Dessutom påminner han också
i behandlingen af ljusdunklet både om Correggio och
Lionardo, utan att dock något personligt förhållande
till dessa mästare kan uppvisas. Han arbetade
tillfälligt i Eom,

Treviso och Marc Ancona, men var mestadels verksam i
Venezia och Bergamo, i sistnämnda stad mellan 1515
och 1524. Af hans arbeten märkas en vacker Madonna
med barnet (Neapel), i Venezia flera målningar,
särskildt S. Augustinus med änglar (1529; i
S. Giovanni e Paolo), flera äfven i Bergamo,
t. ex. en Madonna af 1516, i S. Bartolomeo,
och en annan af 1521, i Correggios maner, vid
högaltaret i S. Bernardino, samt 5 taflor i Berlin,
nämligen porträtt af en arkitekt, ett par porträtt
af unga män, två altarflyglar med S. Sebastian
och S. Kristofer och Kristi afsked af sin moder, I
Louvre finnes en bild af honom: Äktenskapsbryterskan
inför Kristus. Se B. Berenson, "L. L." (1895).
C. R. N. (A.L.R.)

Lotus L., Gigel, bot., växtsläkte af
fam. Le-rjuminosce, afd. Papilionatce. Från närstående
släkten skiljes Lotus genom den sprötspetsade
krön-kölen. Frukten är en trind, sällan vingkantad
balja, som har tunna tvärväggar emellan de många
fröna och öppnar sig i två slutligen hopvridna
valvler. Hithörande omkr. 80 arter äro örter eller
halfbuskar af växlande storlek, med parbladiga blad;
det nedersta bladparet har ryckt ned på stammen
och liknar stipler. Blommorna äro gula eller röda
och sitta i flockar eller äro ensamma. Allmän
å ängsbackar är den bekanta L. corni-culatus L.,
käringtand 1. käringgigel, en glatt eller hårig ört
med nedliggande eller uppstigande stjälkar och gula
eller gula och röda blommor i flock. Utom denna
art finnas i södra Sverige 3 arter, af hvilka
L. siliquosus (Tetragono-lobus siliquosus} har
fyrvingad balja. Baljorna af

Tryckt den 24/1 12

en denna närstående art, L. Tetragonolobus, inhemsk i
Medelhafsområdet, ätas som släpärter och odlas därför
i köksträdgårdarna under namn af

Lotus cormciilatus (Käringtand), l örten i blomning
(flera stjälkar af skurna), 2 blomma, 3 baljor.

sparrisärter. Som ampelväxt odlas ofta
L. peliorrhynchus, från Kanarieöarna, med hvit-ludna
blad och präktiga scharlakansröda blommor.
O. T. S. (G. L-m.)

Lotusblomma, bot. Se Nelumbium och N y m p h ae a^

Lotuskapitälet. bygnk., tillhör den egyptiska
konsten, där det uppträder under två hufvudfor-mer:
slutet eller övpet. Motivet är hämtadt från den i
Egypten fordom förekommande, numera allmänt uti
Indien vildt växande "lotusblomman" (Nelumbium
speciosum), som erhållit vidsträckt användning inom
den egyptiska ornamentiken. I sin äldsta form, i
klippgrottorna vid Beni Håsan i mellersta Egypten,
visai sig kapitalet liftsom sammansatt af fyra, intill
hvarandra slutna, aflånga knoppar, som hållas tillhopa
genom ett band och uppbära en fyrkantig skifva,
abacus. Äfven kolonnskaften äro här fyrdelade,
liksom bildade af långa, med o-ördlar hopbundna
stjälkar (se fig. 1). Senare förenklas formen till
en odelad, nästan kägellik massa, hvars yta prydes
med målningar i gördel-formiga bälten, stundom med
små, vid kapitäletp bas framspringande, knopplika
bihang. Kolonnskaftet blir här cylindriskt. Detta är
den under det yngre rikets tid, i de stora templen vid
Tebe och i dess omgifningar vanligast förekommande,
"slutna" formen. Omväxlande med denna framträder
äfven det "öppna" lotuskapitälet, som har formen
af en uppåtvänd, klocklik blomma, hvars släta yta
lifvas genom i målning utförda blad och stjälkar,
som utveckla sig i blomkalkens riktning (se fig. 2;
jfr äfven typerna sådana de te sig i fig. l till
art. Kapital). - Besläktade med denna senare form
och med det

16 b. 37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free