- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1157-1158

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotterilista ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1157

Loubat-Loudon

1158

kroppens själ, som är organismens härskande
monad. Själ och kropp äro till sitt väsen
likartade. Den förra verkar T)å den senare, försåvidt
denna är ett system af öfversinnliga, med själen själf
komparabla väsen, som endast genom sin förening ge
sken af materie. Hvarje stöt och tryck i den lekamliga
världen är blott det fenomenella uttrycket för en
andlig växelverkan emellan ämnena. Ingenting bringas
utifrån in i själen, och hvarje kroppens inverkan är
endast en signal, vid hvars inträdande själen till
följd af sin natur frambringar vissa inre tillstånd
i sig själf. - Från samma idealistiska principer
utspinner L. sina mycket skarpsinniga undersökningar
om rummet. Mest originell är han därvid i sin
teori om lokaltecken, d. v. s. de hjälpmedel själen
använder för att i sin ideella rumvärld noggrant
lokalisera sina färg- och känselsensationer, så att
den därigenom uppkommande åskådningsbilden motsvarar
sitt yttre föremål (se Lokaltecken). -. I likhet
med Herbart definierar L. filosofien som ett försök
att ombilda de begrepp, som erfarenheten skänkt
oss. Därmed ställer han sig i opposition såväl mot
Fichtes, Schellings och Hegels anspråk på att vinna
absolut, objektiv kunskap som ock mot den ny-kantska
skolans ensidiga sysslande med kunskapsteoretiska
undersökningar. Till sin anda har emellertid
L:s filosofi mera gemensamt med den idealistiska
riktningen än med Herbarts kalla formalism. De
varaktigaste intryck har dock L. tagit från Leibniz,
hvars sannskyldige efterföljare han i själfva verket
är. Jämväl som estetiker var L. framstående, och
hans Geschichte der ästhetik in Deutschland (1868)
innehåller skarpsinnig kritik och bärande tankar icke
minst på den musikaliska estetikens område. Se arbeten
öfver L. af Pfleiderer (2:a uppl. 1884), Caspari (2:a
uppl. 1894), E. von Hartmann (1888), Falcken-berg
(I, 1901) och K. K. Geijer (se d. o., sp. 865).

Loubat [loba7], Joseph Florimond, hertig af L.,
amerikansk mecenat, f. 1831 i New York .af franska
föräldrar, vardt 1847 bachelier és lettres i Paris,
var i många år konsulattjänsteman där, utnämndes 1888
af påfven till grefve och 1894 till hertig. L. har
varit en utomordentligt frikostig vetenskaplig
mecenat, som under-stödt upptäcktsresor, bekostat
utgifningen af arbeten och upprättat professurer
i amerikanistik. Flera akademier ha af honom fått
donationer för utdelande af pris (s. k. Loubatska
pris] för framstående arbeten rörande Amerika. Äfven
Sverige har erhållit en sådan donation (se Vitterhets
historie och antikvitetsakademien). 1903 kallades
han till utländsk led. af nämnda akad.

Loubatska priset (se Loubat), i Sverige. Se Vitterhets
historie och antikvitetsakademien.

Loubet flobä’, i Syd-Frankrike lobä’tt], F r a
n-pois Em il e, president i franska republiken,
f. 31 dec. 1838 i Marsanne (dep. Dröme), studerade
juridik, blef juris doktor och praktiserande advokat
i-Montélimar, där han 1871 valdes till mar och medlem
af departementets generalråd, hvari han flera gånger
var ordförande. Utan motkandidat valdes L. 1876
till medlem af deputeradekammaren och slöt sig till
republikanska vänstern, om-

valdes 1877 mot en bonapartistisk medtäflare
och 1881 utan motkandidat. S. å. invaldes han i
senaten. Hans stora begåfning, politiska smidighet
och oratoriska talang gjorde honom snart till en af
de ledande politikerna. 12 dec. 1887-3 apr. 1888
var han minister för allmänna arbeten i Ti-rards
första ministär, och 29 febr. 1892 efterträdde han
Freycinet som konseljpresident och inrikesminister
under synnerligt vanskliga förhållanden. Flera
anarkistdåd, expeditionen till Dahomey, oroande
socialistkongresser, arbetarorolig-heterna i Lens och
Liévin, den stora strejken i Carmaux m. m. inträffade
under hans ministertid, en af de bryd-sammaste
epokerna i tredje republikens historia. L. förstod
dock att på ett erkändt opartiskt sätt sköta sin svåra
post. 6 dec. 1892 afgick han som konseljpresident,
men bibehöll inrikesministerportföljen under sin
efterträdare Ribot. Panamaaffären störtade honom
på grund af hans vältaliga försvar för den skarpt
anfallne Rouvier (se d. o.), och 10 jan. 1893
afgick han. 1894 omvaldes han till senator i
dep. Dröme samt blef president för de viktiga tull-
och finanskommissionerna och 1896 för senaten. Efter
Felix Faures död valdes L. till franska republikens
president 18 febr. 1899 af nationalförsamlingen i
Versailles med 483 röster af 812 godkända, hvaraf
279 tillföllo hans förnämste motkandidat Méline. Som
president intog han en strängt konstitutionell
hållning. Hans resa sjö-ledes 1902 (på tsarens
inbjudning) till Ryssland, där han i Petersburg
blef ytterst sympatiskt mottagen, bekräftade det
fransk-ryska förbundets existens, och hans öfriga
resor, såsom till Tunisien och Algeriet 1903, till
London s. å. och till Rom 1904 samt till Madrid 1905,
voro viktiga led i Frankrikes nya allianssystem. L:s
flärdlösa och nobla uppträdande vid de olika hofven
förskaffade såväl honom som hans land öfverallt
de hjärtligaste sympatiyttringar från folkets
sida. Afböjande åter-val, afgick han från sin post 18
febr. 1906 och har sedan ej lämnat privatlifvets lugn.
E. A-t.

Loud., vid växtnamn förkortning för J. C. Loudon
(se denne).

Loudéac [lodea’k], arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Cötes-du-Nord (Bretagne). 2,376 inv. (1901;
som kommun 5,782 inv.). Linneväfveri; ciderberedning.
J- F. N.

Loudon [laVdn], en gren af den gamla skotska ätten
Campbell. Se Campbell III, sp. 1052.

Loudon, G. E. v o n. Se L a u d o n.

Loudon [läVden]. John Claudius, skotsk
trädgårdsanläggare, författare, f. 1782, d. 1843,
utbildade sig till trädgårdsman och företog
vidsträckta resor för att studera sitt yrke. Han
gjorde sig mest känd som en synnerligen flitig
författare af trädgårdslitteratur. Sålunda behandlade
han i flera arbeten konstruktion af växthus och skref
flera arbeten om trädgårdsanläggningskonst. Största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free