- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1169-1170

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louis Ferdinand ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1169

Louverture-Louvre

1170

tigen af Berry, då denne vid utgången från operan i
Paris förde sin gemål till vagnen. Mordet förorsakade
ministären Decazes’ fall, enär ultraroja-listerna
ville göra densamma ansvarig därför. Trots en
tre månader lång undersökning kunde dock ingsn
medbrottsling till L. upptäckas. L:s förhoppning
att genom detta mord afklippa möjligheten till
bourbonska konungahusets fortplantning gäckades dock,
enär hertiginnan redan bar under sitt hjärta den
blifvande grefven af Chambord, "Henrik V". L., som
greps nästan omedelbart efter gärningen, dömdes 5 och
6 juni 1820 till döden och besteg med mod schavotten.
E- A-t.

Louverture [lovrtyr]. Se Toussaint Louverture.

Louvet de Couvray [lova da kovrä], Jean Baptist e,
fransk skriftställare och revolutionsman, f. 1760
i Paris, d. där 1797, var 1790 verksam medlem
af jakobinklubben samt slöt sig i lagstiftande
församlingen och i konventet till girondisterna. Han
var en af dessas mest bemärkta talare och slungade,
29 okt. 1792, oförfäradt från konventets tribun
en anklagelse mot själfva Ro-bespierre för
sträfvan efter diktatur. Under skräckväldet
irrade L. flyktig kring på lands-by o-den, men
återinträdde en tid efter Ro-bespierres fall i
konventet (mars 1795), var en tid dess president
och sedermera medlem af Välfärdsutskottet samt
blef efter direktorialförfattningens införande
(s. å.) medlem af De femhundras råd. Vid samma tid
invaldes han i Franska institutet samt uppsatte en-
bokhandel. Han kämpade i tal och skrift ifrigt emot
roja-listernas stämplingar. L. utgaf 1787-90 den för
tidehvarfvets sedeslöshet kännetecknande, ohöljdt
liderliga romanen Les amours du chevalier de Faublas
(l:a upplis häften under andra, växlande titlar;
flera uppl.; "Chevalier de Faublas’ memoarer", 1851,
ny uppl. 1877). Aulard har utgifvit hans Mémoires
(2 bd, 1889). (V. S-g.)

Louviére Floviär], La, kommun i belgiska
prov. Hainaut, vid en större järnvägsknut och
kanalerna Charleroi-Bruxelles och Möns-Charleroi,
med 18.232 inv. (1902), hvilka sysselsätta
sig med stenkolsbrytning samt tillverkning
af glas, järnvägs-materiel och fajans.
(J- F- N.)

Louviers [lovié], arrondissemangshufvudst^d i
franska dep. Eure, på ömse sidor om floden Eure,
21 km. n. om Évreux 9.449 inv. (1906). Liflig
fabriksstad. Storartad yllefabrikation (billiga
massartiklar och modetyger). L. går jämte det
närbelägna Elbeuf i spetsen för den franska
kardullsindu-strien. Dessutom finnas i L. stora
valkkvarnar, blekerier, ullspinnerier, pappersbruk
m. m. (J- F. N.) Louvois [lovoa’], Francois Michel
Le T el l i er, markis de L., fransk statsman, f. 18
jan. 1639 i Paris, d. där 16 juli 1691, var son till
kanslern Michel Le Tellier (se denne). Han utnämndes
1654 till statssekreterare för krigsären-

dena i survivance efter sin fader och tillträdde
1666 detta ämbete samt fick därmed en plats
i konseljen. L. åtnjöt till en början Ludvig
XIV:s synnerliga ynnest på grund af sina djupa
kunskaper i krigsväsendets alla grenar och sin
stora arbetsförmåga, hvarjämte konungen hoppades
kunna leda honom helt och hållet efter sina
af-sikter. L. fullkomnade franska armén i alla
afseenden och understöddes därvidlag kraftigt af
Colbert. Efter dennes död (1683) fick L. äfven
uppsikten öfver de offeitliga byggnaderna samt
ledde bl. a. utförandet af Invalidhotellet i
Paris och slottet i Versailles. Han blef småningom
oumbärlig för konungen, men var genom sin stolthet
och egenmäktighet ofta besvärlig för honom. För att
bibehålla sitt inflytande invecklade han konungen
alltjämt i nya krig. Efter Golberts död skaffade han
sig äfven ledningen af Frankrikes finanser. I valet
af medel hyste han inga betänkligheter. Strassburgs
och Luxemburgs borttagande under djupaste fred,
reunionerna och våldsbragderna mot protestanterna
(de s. k. dragonaderna) voro till stor del L:s
verk. I kriget förfor han med ytterlig grymhet;
det var han, som gaf befallning om de förfärliga
härjningarna i Pfalz (1674 och 1689). För öfrigt
ville han leda allt såväl i krig soin i fred, till
följd hvaraf härförarnas händer bundos och deras
företag förlamades. Detta var så mycket betänkligare,
som han därjämte till ytterlighet beundrade sin
tids metodism i krigföringen. Med Turenne stod han i
fiendskap, emedan denne icke ville underkasta sig hans
högsta ledning i kriget. Efter ett häftigt uppträde
mellan konungen och hans alls-mäktige undersåte dog
L. plötsligt. C. O. N.* Louvre [lövr]
och ^T u i l er ler n a (Palais des Tuileries] voro
två sammanbyggda, på Seines högra strand i hjärtat
af Paris belägna palats, som upp-

Fig. 1. Plan af Louvre och Tuilerierna.

togo en yta af 198,000 kvm. Louvre inrymmer sedan
1793 Frankrikes nationalmuseum, Tuilerierna brändes
under kommunardupproret 1871. - Det egentliga Louvre
är en kvadratisk byggnad (L å fig. 1), hvars borggårds
sidolängor mäta på inre sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free