Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lozèrebergen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1203
Lubentina-Lubomirski
1204
förste president i bankirinstitutet och medlem af den
internationella myntkommissionen. Han invaldes 1870
i underhuset, där han 1880-19CO var representant
för Londons universitet. Han slöt sig där till de
liberale och uppträdde hufvudsakligen i tinans-och
undervisningsfrågor samt hade stor lycka i att få sina
motioner antagna. L. är den förnämste förfäktaren
i England af det proportionella valsättet. Han
har varit ordf. i Linnean society och i Englands
Nobel-kom-mitté. Olika universitet ha utnämnt honom
till hedersdoktor. Sin bästa berömmelse har L. vunnit
inom fornforskningen och naturvetenskapen, hvarest han
framstår som en af Darwins främste anhängare. Förutom
ett stort antal tidskriftsafhandlingar (om leddjurens
anatomi och utveckling, om växternas befruktning
genom insekternas besök, om bins, getingars och myrors
lif, om pålbyggnader, kjökkenmöddingar o. s. v.) har
L. utgifvit de utmärkta kulturhistoriska arbetena
Prehistoric times, as illustrated by ancient remains
and the mariners and customs of modern savages (1865;
4:e uppl. 1878; "Men-niskans urtillstånd", 1869)
och The origin of civilization and the primitive
condition of man (1870; 6:e uppl. 1902) samt flera
mycket högt uppskattade naturvetenskapliga arbeten,
såsom Monograph of the Thysanura and Collembola
(1871), Ön the origin and metamorphoses of inse
ds (1874), Relations between plants and insects
(1878). Ants, bees and wasps (1882-89) och Ön the
senses, instincts and intelligence of animals, wilh
special reference to insects (1888). Vidare märkas The
pleasures of lif e (1887; "Lifvets fröjder". 1888-91)
och The use of lif e (1894; 2:a uppl. 1902; "Lifvets
uppgift", 1895). Smärre skrifter af L. äro samlade
i Addresses, political and educa-tional (1879),
Scientific lectures (s. å.) och Fifty years of science
(1882). L. är led. af Vet. soc. i Uppsala (1898)
och Vet. akad. (1901). (L-c.) Lubentina. Se L i b i
t i n a. Lubiana [lobiäna], italienska namnet på L
a i-b a c h.
Lubienetz. Se L e ib n i z, G. Lubilasch.
Se L om a m i. Lubjenski, A. Se V en d i sk
a litteraturen.
Lublin (ry. Ljublin) 1. Rysk-polskt guvernement,
i v. genom Weichsel skildt från guv. Radom, i
ö. genom Bug från Volynien samt i s. gränsande till
Galizien. 16,838 kvkm. Landet är en högslätt, som
sluttar mot n. och vattnas af Weichsel, Bug, Wieprz,
San och flera mindre floder, samt i allmänhet
mycket bördigt. Invånarna voro 1897 1,165,122,
hvaraf omkr. 63 proc. voro katoliker (polacker), 20
proc. grekisk-ortodoxa (lillryssar), 14 proc. judar
och 3 proc. protestanter, samt 1910 1,508,300. Handeln
ligger i judarnas händer. – 2. Hufvudstad i nämnda
guv., vid Wieprz’ biflod
Bistrzyca och järnvägen till Warschau. Det är näst Warschau
och Lodz den största staden i Polen och hade 1910
62,730 inv., hvaraf nära hälften judar. Säte för
en rom.-katolsk biskop och för generalkommandot
för 14:e armékåren. Det har flera gamla kloster
och adelspalats, ett goss- och ett flickgymnasium
och är ett af Polens hufvudcentra för tillverkning
af linne- och yllevaror. L. är af okänd ålder, men
fanns åtminstone på 900-talet. På jagellonernas tid
räknade staden 40,000 (enl. andra 70,000) inv. och
behärskade hela handeln med Podolien, Volynien och
Röda Ryssland. Ännu är staden omgifven af ruiner,
som visa, att den förr intagit en större areal. Men
dess välmåga gick förlorad genom förhärjande
angrepp af tatarer och kosacker. I L. hölls 1568–69
under Sigismund August en riksdag, på hvilken
Polens och Litauens förening kom till stånd. I
aug. 1702 bildades där en konfederation för August
II mot Karl XII, som i jan. 1703 lät brandskatta
staden och i 6 veckor hade sitt hufvudkvarter på
furst Lubomirskis gods Jacobowice, 4 km. från
staden. Förr fanns där ett birgittinkloster,
Marias triumf (lat. Triumphus Mariæ).
1 o. 2. (J. F. N.)
Luhllner [lo-], Hugo, tysk dramatiker under
pseudonymen Hugo Bur ger. f. 22 apr. 1846 i Breslau,
d. i dec. 1911, gjorde lycka med en enaktare, Nur
nicht romantisch (1865), och vann betydande framgång
med Der frauenadvocat (1873) och Die modelie des
Sheridan (1875), hvarefter han uteslutande egnade
sig åt dramatiskt författarskap. Hans stycken äro
tämligen flyktigt gifna situationsmålningar, delvis
efterliknande Sar-dous. Nämnas kunna Die frau ohne
geist (1879; "En fru utan hufvud", uppf. i Sverige),
Gold und eisen (1881), Die armen reichen (s. å.),
Splitter und balken (1899) och Ein kritischer tag
(1904).
Lub!i’nski [lo-], Samuel, tysk författare, f. 1868
i Johannisburg (Ostpreussen), verkade först som
bokhandlare, men har sedan 1895 sysslat med historiska
och litteraturkritiska arbeten: Litteratur und
gesellschaft im 19. jahrhundert (4 bd, 1899- 1900),
Die bilanz der möderne (1904), Shake-speares problem
im Hamlet (1908), Die entstehung des christentums
aus der antiken kultur (1910) och äfven skrifvit
vittra verk.
Lu’bnij, kretsstad i ryska guv. Poltava, vid Sula
och järnbanan Kiev-Poltava. 10,108 inv. (1897). Två
gymnasier och betydande handel med spannmål och
inlagda frukter. J- F- N.
Lurbnjov, det vendiska namnet påLtibbenau.
Lubok, ö. Se B a w e an.
Lubomirski, polsk adelssläkt. Stamfader för de nu
lefvande ättgrenarna, hvilkas medlemmar äro dels
österrikiska, dels ryska undersåtar, var S t a-n i
si a w L. (f. 1583, d. 1649), som vann flera segrar
öfver turkarna. Genom honom erhöll ätten 1647 tysk
riksfurstlig värdighet. Hans son J e r z y Sebastyan
L. (f. 1616, d. 1667 i Breslau), polsk stormarskalk
och fälthetman, var näst Czar-niecki måhända den,
som ihärdigast sökte befria Polen från Karl X
Gustafs invasion. 1660 vann han en stor seger
öfver ryssarna. Tidigt invecklad i drottningens
och det franska partiets intriger, framträdde han
dock från 1661 som ledare för oppositionen mot
dessas plan att låta välja en fransk prins till
tronföljare. Konflikten ledde till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
