- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1241-1242

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1241

Ludvig

1242

liga landsändar. 1440 flydde han från hofvet,
förbittrad på fadern och i synnerhet på dennes
älskarinna Agnes Sorel, och anslöt sig till ett
af några bland de främste stormännen, bland dem
hertigarna af Bourbon och Alencon, anstiftadt uppror,
kalladt "la praguerie". Sedan konungen med kraft
och skyndsamhet undertryckt detta, blef L. till
straff förvisad till sitt apanage Dauphiné, där han
vistades i mer än 15 år. Dock användes han i en del
krigståg och utmärkte sig bl. a. mot schweizarna
1444. Spänningen mellan fadern och L. blef dock allt
starkare. När han 1452 förvägrades att gå till strids
mot engelsmännen i Guienne, rustade han sig till öppet
krig mot fadern, som dock med lätthet bemäktigade sig
L:s land, hvilket förmådde denne att fly till hertig
Filip den gode af Burgund, som mottog L. väl och lät
honom slå sig ned på slottet Genappe nära Bruxelles,
där han, rikligt understödd med penningar af hertigen,
vistades till faderns död, 1461. L:s kröning firades
med ovanlig ståt, hvartill bidrog feodalherrarnas
hopp, att deras forne bundsförvant skulle som konung
fortsätta samma politik han följt såsom dauphin. Men
med synlig energi sökte L. genast från början arbeta
på stärkandet af sin makt och rikets enhet. Han
aflägsnade sin faders gamla tjänare, omgaf sig med män
ur lågadeln, såsom Lescun, Jean Jouffroy, Comines,
Gréveco3ur m. fl., och sökte öfverallt utländska
förbindelser för att krossa Burgund, den farligaste
fienden till Frankrikes enhet. Han inskränkte de store
länsherrarnas rättigheter, förbjöd alla utom kungliga
prinsar att jaga (för att skydda jordbruket), utkräfde
med noggrannhet alla feodala pålagor och fråntog en
del stormanssläkter delar af deras land. Då reste sig
stormännen och bildade 1465 mot L. den s. k. ligan
för allmänt väl (fr. la ligue du bien public}. Nästan
hela högadeln tog del däri med L:s broder hertigen af
Berry och tronföljaren i Burgund Karl den djärfve i
spetsen. Trots mycken energi lyckades L. ej nedslå,
den. Han förråddes på alla håll, hans fästningar och
städer gåfvo sig, t. o. m. Paris vacklade. Efter
nederlaget vid Monthléry (16 juli 1465) måste han
ingå på de förödmjukande fördragen i Conflans och
Saint-Maur (okt. s. å.), hvarigenom stormännens mest
öfverdrifna fordringar beviljades, så att Frankrike
skulle tett sig ungefär som på de förste kapetingernas
tid. Men L. var aldrig sinnad att uppfylla fördragen;
han insåg nu nödvändigheten att i st. f. våld använda
list och trolöshet, ja grymhet, att vinna den lägre
adeln och några af de större släkterna för att med
deras hjälp störta de andra. Han handlade därefter,
smickrade parisarna, uppviglade flera flamländska
städer mot Karl den djärfve, hans farligaste fiende,
utdelade penningar, titlar och för-läningar åt en
del dugliga stormän, lyckades utan svärdsslag indraga
Normandie till kronan genom att skickligt begagna en
tvist mellan dess hertig, L:s broder, och hertigen
af Bretagne, lät afrätta eller fängsla några af
de uppstudsige stormännen och hade på så sätt inom
kort sprängt ligans enhet. Genom ett fredligt möte
i Péronne (1468) sökte L. vinna Karl den djärfve,
men vid underrättelsen, att nya, af L. anstiftade,
orolig-heter utbrutit i det Karl tillhöriga Liége, tog

Karl honom till fånga och tvang honom att
personligen åtfölja straff expeditionen mot hans egna
allierade. Karl tordes dock ej afsätta L., men tvang
honom till ett nytt förödmjukande fördrag. L. höll
ej heller nu sina löften. Han aflägsnade sin broder
till Guienne från det honom tillerkända Champagne,
som gränsade till Karls välde, isolerade denne
alltmer från hans bundsförvanter och sammankallade
i Tours 1470 en notabelför-samling, som annullerade
fördraget i Péronne, hvarefter krig ånyo utbröt
mellan L. och Karl, som emellertid tvangs att bedja
om stillestånd. Ännu två krig hade L. att utkämpa
mot Karl. Under det första dog L:s broder hertigen af
Guienne plötsligt 1472, efter hvad L:s fiender, ehuru
utan bevis, påstått, förgiftad på hans order. Genom
skickliga militära dispositioner och underhandlingar
behöll L. emellertid alltjämt öfvertaget, och
det andra kriget slutade genom att han i freden i
Picquigny (aug. 1475) mot dryga pengar förmådde Karls
bundsförvant Edvard IV af England att återvända till
sitt land. Karl invecklades snart i nya strider i
Tyskland och mot de af L. understödde schweizarna och
stupade i striden mot dessa 1477. Nu var vasallernas
makt bruten. Genom af rättningar och konfiskeringar
hade L. redan väsentligt ökat sitt område med nya
provinser. Äfven för rikets inre styrelse hade L:s
regering synnerligt stor betydelse. Eegeringsmakten
koncentrerades alltmer i konungens hand. Endast en
gång tillkallade han riksständerna och ersatte dem
f. ö. med notabelförsamlingar. Hären, rättskipningen
och finanserna, allt tillhörde honom. Hären ökades
och blef bättre organiserad samt förstärktes
med legotrupper, mest skottar och schweizare,
artilleriet förbättrades, och L. hyste planer på
att skapa en flotta. Han bröt Parisparlamentets
motstånd och skapade nya parlament i Grenoble,
Bordeaux och Dijon. Rättskipningen anförtroddes
mest åt specialkommissioner, vanligen med Tri-stan
Lermite som ordf. Själf sparade L. ej på pengar,
när det gällde ett politiskt mål, ehuru han själf
uppträdde mycket enkelt. Med påfven slöt han ett
slags konkordat, enligt hvilket endast fransmän
skulle användas i kyrkans tjänst. Han arbetade
mycket för den inhemska industriens och handelns
fromma genom införande af ett verkligt tullskydd,
sökte införa enhetlighet i vikt och mått, afskaffa
provinstullar m. m. och var på dessa områden
en framsynt härskare. Han slöt handelsfördrag
med Yenezia och hansan samt lade grunden till
ett postsystem. Undervisningen gynnades genom nya
universitet, i Valences, Bourges och Bordeaux. L. gaf
äfven skydd åt från Konstan-tinopel fördrifna grekiska
lärde. Under hans tid anlades det första boktryckeriet
i Paris, 1469. -. L. tillbragte sina sista år på
slottet Plessis-lez-Tours, där han alltmer isolerade
sig och hängaf sig åt öfverdrifna och vidskepliga
andaktsöfningar under ständig dödsfruktan och begär
att förlänga sitt lif. Endast några få förtrogna,
såsom Tristan Lermite, Olivier Le Daim och läkaren
Coictier, åt hvilka han betalade furstliga löner,
utgjorde hans dagliga umgänge. L. var en af Frankrikes
mest betydande regenter, rikt begåfvad, högt bildad,
handlingskraftig och förutseende, men tillika lömsk
och grym och därtill personligen feg. Han sökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free