Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Ludvig
1258
1900), hertigen af Aumale (f. 1822, d. 1897)
och hertigen af Montpensier (f. 1824, d. 1890),
samt 3 döttrar, af hvilka den äldsta, Louise
(f. 1812, d. 1850), var gift med konung
Leopold I af Belgien. - Litt.: Thureau-Dangin,
"Histoire de la monarchie de Juillet" (7 bd,
1885-92). 1-16. (E.A-t.) 17.V.S-g. 18. J. F. N.*
19. E. W.
Ludvig (fr. Louis), franska tronföljare ("dau-phins"):
1. L., Ludvig XIV:s och Maria Teresias af Spanien ende
till mogen ålder komne son, kallad le grand dauphin
(den äldste tronföljaren), f. 1661 i Fontainebleau,
d. 1711 i Meudon. Han fick Bossuet till lärare,
men visade endast medelmåttig begåfning. Utan att
utöfva något politiskt inflytande lefde han senare
för det mesta i tillbakadragenhet i Meudon. Han
efterlämnade 3 söner: Ludvig (se nedan), Filip
(hertig af Anjou, sedermera konung af Spanien) och
Karl (hertig af Berry). –2. L., den föregåendes son,
hertig af Bourgogne, f. 1682, d. 1712, undervisades
af Féne-lon, som för honom skref sina fabler och sin
"Télé-maque". Han blef en dygdig furste, men visade
ringa krigisk förmåga, då han 1708, med Ven-döme vid
sin sida, kämpade i Flandern mot prins Eugene och
Marlborough. Vid faderns död (1711) blef han dauphin,
men dog själf efter 10 månader. Han var fader till
Ludvig XV. - 3. L., den föregåendes sonson, Ludvig
XV:s och Maria Leszczyri-skas son, f. 1729, d. 1765,
bly^des öfver den lättfärdiga anda, som rådde vid
hofvet, samt lefde i enslighet under studier och
fromhetsöfningar. Han var gift med Maria Josef a
af Sachsen och hade med henne sönerna Ludvig XVI,
Ludvig XVIII och Karl X samt 2 döttrar.
Ludvig, storhertig af Hessen. Se Ludvig, tyska
furstar, sp. 1264-65.
Ludvig (fr. Louis, höll. Lodewijk), konung af
Holland. Se Bonaparte 7.
Ludvig, grefve af Nassau. Se Ludvig, tyska furstar,
sp. 1265.
Ludvig (it. Lodovico), konungar af Neapel.
1. L. af T aren t, drottning Johanna I:s frände och
andre gemål, d. 1362, äktade henne 1346 efter mordet
på hennes förste gemål, Andreas af Ungern (1345),
följde henne till Provence 1348, då hon fördref
s af konung Ludvig af Ungern, återvände med henne
till Neapel 1350 och kröntes 1352 till konung. -
2. L. I, f. 1339 i Vin-cennes, d. 1384 i Bari,
son till konung Johan II af Frankrike, fick 1356 af
sin fader i förläning det forna grefsk. Anjou med
titeln hertigdöme och blef det s. k. yngre huset
Anjous stamfader. Han var en tid ståthållare öfver
Languedoc, kämpade mot engelsmännen och tilltvang
sig efter sin broder Karl V:s död 1380 regentskapet
öfver den omyndige Karl VI. Af drottning Johanna I af
Neapel, som ville vinna Frankrikes hjälp mot Ungern,
utnämndes L. till tronföljare i Neapel och kröntes
1381 af Klemens VII i Avignon, medan Urban VI i Eom
gaf kronan åt Karl af Durazzo, som störtade Johanna
och med framgång motstod L:s anfall. - 3. L. II,
den föregåendes äldste son, f. 1377 i Toulouse,
d. 1417 i Ångers, kröntes 1389 af Klemens VII till
kon ing af Neapel och begaf sig 1390 dit, men måste
efter tio års kamp lämna landet i konung Vladislavs
besittning. L. deltog
sedan lifligt i de franska inre striderna och
företog 1412 i förbund med påfven Johannes XXIII och
florentinarna åter ett fåfängt angrepp på Neapel. -
4. L. III, den föregåendes son, f. 1403, d. 1434 vid
Cosenza, blef 1423 adopterad af drottning Johanna II
af Neapel och drog 1424 in i detta land, men lyckades
ej öfvervinna sin rival, Alfons V af Aragonien. Hans
arfsrätt gick öfver på hans broder, hertig René
af Lothringen.
Ludvig, konung af Polen. Se Ludvig, konun^ gar af
Ungern l, sp. 1266.
Ludvig l (port. Luiz). konung af Portugal, andre son
till Maria II da Gloria och konung Ferdinand II, f. 31
okt. 1838 i Lissabon, d. 19 okt. 1889 i Cascaes invid
Lissabon, förde som prins titeln hertig af Oporto
och efterträdde 11 nov. 1861 på tronen sin äldre
broder, Pedro V. Om L:s regeringstid se Portugal
(Historia). Han förmälde sig 1862 med Maria Pia af
Italien (f. 1847, d. 1911), Viktor II Emanuels andra
dotter. I detta äktenskap hade han två söner, dom
Carlos, hertig af Bragan$a, sedermera konung Karl I
(se Karl, sp. 1026), och dom Affonso, hertig af Oporto
(f. 31 juli 1865). - L. var lifligt intresserad
för litteraturen och öfversatte bl. a. Shaksperes
dramatiska arbeten på portugisiska.
Ludvig, prins af Preussen. Se Ludvig, tyska
furstar, sp. 1265.
Ludvig, romerska kejsare:
1. L. I den fromme (fr. Louis le débon-naire),
frankisk konung, f. 778, d. 20 juni 840 nära
Ingelheim, var kejsar Karl den stores tredje son
med Hildegard. Redan 781 smordes han till konung af
Akvita-nien, och då hans båda äldre bröder, Karl
och Pippin, dogo före fadern, vardt L. hösten 813
faderns medkejsare och vid dennes död, 28 jan. 814,
ensam herre öfver hela riket. L. egde bildning och
utmärkte sig för stor frcmhet; i det hela svag som
härskare, ofta öf-verdrifvet tålmodig och ef ter gif
vande, saknade han dock icke krigaregenskaper och
älskade jakt. Hans första omsorg blef en räfst med
hofvet i Aachen; tillika ingrep han mot missbruk
i förvaltningen, som inrotat sig under faderns
sista år; synnerlig omvårdnad egnades kyrko- och
klosterväsendet. Tronföljden ordnades på en herredag
i Aachen 817 så, att L:s äldste son, Lothar, korades
till kejsare, faderns medregent och hans efterträdare
som öfver-
Ludvig den frommes kejserliga sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
