- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1271-1272

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig den fjortondes stil ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Frankrike sina mest tongifvande formskapare i
J. A. Meissonier, Boffrand och Boucher. Den ger sina
yppersta verk i små palats som Grand Trianon vid
Versailles eller Sans-souci i Potsdam och i allra
främsta rummet i interiörer (Versailles, Hôtel de
Soubise i Paris, Fredrik II:s rum i Sans-souci).

G–g N.

Ludvig den fjortondes stil (fr. Style Louis-quatorze)
kallas den stil i fransk arkitektur, dekoration och
trädgårdskonst, som härskade under senare hälften
af 1600- och början af 1700-talet. Den utgår ur
föregående skedes franska renässans, utvecklar
i främsta rummet palatsstilen och för den till
klassisk-nationell fulländning. Den är grundlärd,
målmedveten, formsäker. Dess utveckling går till
stel förnämhet, den blir pompös, "storvulen"
i sin dekorativa, tunga prakt, sina stora salar
och gallerier med gobelänger, väggmålningar
och speglar i skulpterad inramning, med väldiga
praktspisar och tunga plafonder med stuckdekoration,
skulpturer och allegoriska målningar med olympiska
gudomligheter och dygder i människogestalt. I
dylika ceremonisalars och galleriers anordning
spelar italiensk senrenässanssmak in. Till dessa
palats med deras vidlyftiga terrassanordningar höra
parker med alléer, dammar och fontäner, utstuderade
perspektiviska effekter, allt regleradt efter
linjal. Stilens palatstyp karakteriseras af Palais
Cardinal (Palais Royal, sedermera tillbyggdt),
Palais Mazarin, Palais Carnavalet m. fl. i Paris
och därutanför Maisons-sur-Seine, Vaux-le-Vicomte
o. a. Ludvig XIV:s Versailles är såväl innan som
utan stilens mest storslagna alster. Den franska
smaken från "det stora århundradet" spreds i hela
Europa, och den franska palatstypen går igen i olika
länders arkitektur, mer och mindre lämpad efter lokal
tradition. I Tessinernas Drottningholm ha vi en svensk
afläggare af Versailles-stilen.

G–g N.

Ludvig den fromme. Se Ludvig, franska konungar 7,
sp. 1237, och Ludvig, romerska kejsare 1, sp. 1258.

Ludvig den helige. Se Ludvig, franska konungar 9, sp. 1238–40.

Ludvig den overksamme (Fainéant). Se Ludvig, franska konungar 5, sp. 1236.

Ludvig den sextondes stil (fr. Style Louis-seize)
kallas den arkitektur- och dekorationsstil, som
uppstod i Frankrike kort efter midten af 1700-talet
och som innebar ett mildrande af den härskande
rokokostilens nyckfulla, lekande former. Den uppstår
ur tidens smak för det antika och gör sig gällande
såväl i byggnadernas yttre – med sträfvan till
monumental enkelhet – som i interiören med dess raka
linjer och dess "pompejanska" väggdekoration. Äfven
möblerna hållas i raka linjer, dock utan all
sträfhet. Marketeriarbete är mycket vanligt, och
konstfärdigheten inom möbeltillverkningen är högt
uppdrifven. Style Louis-seize är den mest nobla,
förfinade och på samma gång behärskade stilart, som
rumkonsten uppfunnit. Den fördes till öfverdrift
och till stram klumpighet af revolutionstidens
och kejsardömets smak (empirestilen, se
d. o.) med dess romerska och egyptiska former. I
Sverige kallas Louis-seize-stilen gustaviansk
stil
; den hade sina representanter i Adelcrantz och
Palmstedt – i sitt sista skede äfven i L. A. Masreliez
– samt en öfverlägsen möbelkonstnär i G. Haupt.

G–g N.

Ludvig den stammande. Se Ludvig, franska konungar 2, sp. 1234.

Ludvig den store. Se Ludvig, konungar af Ungern, sp. 1266.

Ludvig den tjocke. Se Ludvig, franska konungar 6, sp. 1236–37.

Ludvig den tolftes stil (fr. Style Louis-douze) kallas
den blandning af fransk sengotik med italienska renässansformer,
som härskade i Frankrike vid öfvergången mellan 1400- och 1500-talen.

Ludvig den trettondes stil (fr. Style Louis-treize)
kallas den byggnadsstil, som härskade i Frankrike
under förra hälften af 1600-talet. Den utbildar
vidare "Frans-I:s-stilen" – med fransk tradition i
byggnadens karaktär och hufvuddrag, men med detaljer,
upptagna från italiensk renässans. Nederländskt
inflytande tillkommer. Byggnaderna få en tung,
men förnäm och ståtlig hållning; i främsta rummet
få de sin karaktär af de höga, branta taken med
deras skorstenar, som tillsammans ge byggnaden en
verkningsfull silhuett. Stilen uppbars hufvudsakligen
af arkitekterna Androuet de Cerceau (som framför
allt var en lärd teoretiker), Jacques de Brosse,
som byggde Luxembourgpalatset, och Levau, som
bl. a. byggde Versailles i dess äldsta skick (den
nuv. slottskomplexens kärna), påbörjadt 1624. Stilen
utvecklades vidare med skärpt klassisk karaktär under
Ludvig XIV.

G–g N.

Ludvig den trätgirige. Se Ludvig, franska konungar 10, sp. 1240.

Ludvig den tyske. Se Ludvig, tyska furstar 1 a, sp. 1261–62.

Ludvig den unge. Se Ludvig, franska konungar 7, sp. 1237,
och Ludvig, tyska furstar 1 b, sp. 1262.

Ludvig Filip (fr. Louis-Philippe), franska
furstar. 1. Fransmännens konung. Se Ludvig,
franska konungar 19, sp. 1253. –
illustration placeholder

2. Ludvig Filip Albert, grefve af Paris, den föregåendes sonson,
fransk tronpretendent, son till hertig Ferdinand af
Orléans (d. 13 juli 1842) och Helena af Mecklenburg,
f. 24 aug. 1838 i Paris, d. 8 sept. 1894 på sin
villa Stowe-House i Buckinghamshire, England. Hans
uppfostran leddes af den utmärkte vetenskapsmannen
A. Regnier. Genom sin faders olyckliga död blef
han vid fyra års ålder arftagare till Frankrikes
tron. Då hans farfader 24 febr. 1848 till följd af
revolutionen afsade sig kronan, sökte änkehertiginnan
af Orléans förmå deputeradekammaren att utropa
hennes son till konung. Hon understöddes af Dupin
och Barrot. Men denna plan strandade på de radikales
och republikanernas motstånd, och grefven af Paris
måste vid tio års ålder jämte hela sin släkt gå i
landsflykt. Han fullbordade sin uppfostran dels
i Eisenach, där hans moder bosatte sig, dels i
England samt företog vidsträckta resor i Europa och
Orienten. Han utgaf 1861 en samling reseskild-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free