Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig den fjortondes stil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1273
Ludwigit-Ludwigshafen
1274
ringar från Orienten, under titeln Damas et le
Li-ban. S. å. reste han till Amerika, där han
28 sept. 1861 tog tjänst i nordstaternas armé
som generalstabskapten och adjutant åt general
Mac Clellan samt deltog 1862 i belägringen af
Yorktown och slagen vid Williamsburg, Fair Oaks och
Gaines Mill. Men då oenighet hotade uppstå mellan
Förenta staterna och Frankrike med anledning af
mexikanska frågan, lämnade L. nordstaternas armé
och återvände till England. Under de följande
åren skref han under signaturerna Eugene Forcade
och "X" åtskilliga artiklar i "Revue des deux
mondes", och 1869 utkom hans förträffliga arbete
om de engelska yrkesföreningarna (Les associations
ouvriéres en Angleterre’, flera uppl., öfv. till andra
språk). Efter Frankrikes krigsförklaring mot Preussen
1870 anhöll L. att få tjäna i franska armén, men
denna be äran af slogs af lagstiftande kåren. Sedan
Frankrike blifvit republik och landsförvisningslagarna
mot familjen Orleans blifvit upphäfda, återvände
L. Han aflade 5 aug. 1873 ett besök hos grefven af
Charn-bord på slottet Frohsdorff, en händelse af stor
politisk vikt, emedan den betecknade en försoning,
"fusion", emellan den äldre, genom julirevolutionen
1830 störtade grenen af huset Bourbon och familjen
Orleans. 1873 utgaf L. en skrift om arbetarfrågan i
England (Situation des ouvriers en Angleterre) och
1874-89 en historia om nordamerikanska inbördeskriget
(Histoire de la guerre civile en Amérique, 7
bd). Efter grefvens af Chambord död, 24 aug. 1883,
blef L. af det stora flertalet legitimister erkänd
som franska konungafamiljens chef och var sedan
dess det rojalistiska partiets pretendent till
Frankrikes tron. Den kungliga ståt, som han vid
flera tillfällen utvecklade, väckte ovilja och
misstankar hos det republikanska partiet och hade
till följd, att kamrarna 11 juni 1886 antogo en lag,
som landsförvisade "pretendenter" (förr i Frankrike
regerande familjers hufvudmän). L. begaf sig då
till England, där han tillbragte sin återstående
lifstid. Han hade 30 maj 1864 förmält sig med sin
kusin, prinsessan Maria Isabella, hertigens af
Montpensier dotter (f. 21 sept. 1848). Med henne
hade han 2 söner och 4 döttrar. Den äldste af
sönerna, hertig Ludvig Filip Kobert af Orleans,
f. 6 febr. 1869, blef vid sin faders död, 1894,
pretendent till Frankrikes tron och gifte sig
5 nov. 1896 med ärkehertiginnan Maria Dorotea
Amalia af Österrike (f. 1867); deras äktenskap är
barnlöst. Den yngre sonen, hertig Ferdinand Frans
af Montpensier, f. 9 sept. 1884, är ogift. Äldsta
dottern, Maria Amalia (f. 1865), förmälde sig 22
maj 1886 med dåv. kronprinsen, sedermera konung
Karl af Portugal (mördad l febr. 1908). Andra
dottern i ordningen, Helena (f. 1871), gifte sig
1895 med herti? Emanuel af Aosta. - 3. Ludvig
Filip Robert, hertig af Orleans. Se ofvan.
E. W.
Ludwigit Tschermak, miner., ett svartgrönt, tradigt,
vattenfritt borat, Mg3 B2 06 + Fe3 04, från Morawitza.
A. Hng.
Ludvig Lejonhjärta. Se Ludvig, franska konungar 8,
sp. 1238.
Ludvigsbergs verkstad i Stockholm, mekanisk verkstad
med gjuterier och ingenjörskontor, anlades
1843 af ingenjören Jacques Lamm, som 1876
öfverlät densamma på Ludvigsbergs verkstads
aktiebolag. Verkstaden, som alltifrån sin anläggning
hade haft sina lokaler vid Söder Mälarstrand,
f. d. Dufvogränden 2, inflyttade 1909 i nyuppförda,
modernt inredda lokaler ej långt därifrån, vid
Rosenlundgatan på Södermalm. Den sysselsätter en
personal af omkr. 450 personer. Aktiekapitalet är
400,000 kr. Aktiemajoriteten innehafves af Luth &
Roséns elektriska aktiebolag. Tillverkningen omfattar
nu hufvudsakligen pumpar af alla slag, ång- och
motorsprutor, vattenledningsverk, luftkompressorer,
ångturbiner, kylanläggningar och renhållningsverk
samt hjälpmaskiner för marinen. Verkstaden är
leverantör till de flesta europeiska statsverk och
mariner och exporterar till alla världsdelar. Såväl
vid världsutställningen i Paris 1900 som vid
internationella utställningen i Berlin 1901 erhöll
verkstaden högsta utmärkelsen för sina tillverkningar
och har under sin verksamhet fått sig tillerkändt
ett större antal hedersdiplom, guldmedaljer och
första pris.
Ludwigsburg [lodvigsbo’rg], Württembergs andra
residensstad, hufvudstad i Neckarkretsen, ligger i
en naturskön, kuperad trakt 12 km. n. om Stuttgart,
2 km. från Neckar. 24,926 inv. (1910). L. anlades i
början af 1700-talet af hertig Eberhard Ludvig, för
att bli en medtäflare till Stuttgart, och tillväxte
under hertig Karls tid, hvilken residerade där
1764–85. Tillkommen såsom bihang till ett kungligt
palats, bär staden intrycket af något konstgjordt
och dess raka gator och stora öppna platser ha ett
tråkigt och ödsligt utseende. Den är säte för en
generalsuperintendent, har gymnasium, realskola,
handelsskola, stor garnison och var förr en viktig
vapenplats. 1758–1824 fanns där en porslinsfabrik. Nu
idkas där tillverkning af cikoria, metallvaror,
maskiner, orglar etc. Kungliga palatset, ett af de
största och vackraste i Tyskland, är omgifvet af en
vacker park samt innehåller ett porträttgalleri och
de württembergske regenternas grafhvalf. I närheten
ligga lustslotten Monrepos, Favorite och
Solitude.
(J. F. N.)
Ludwigs–Donau–Main-kanalen (Ludwigskanalen)
förenar Donau med Rhen och byggdes 1834–46
under Ludvig I:s i Bajern regering. Den börjar
vid Kelheim vid Donau, följer den kanaliserade
Altmühl till Dietfurt, går därefter mot n. och
senare mot v. förbi Nürnberg, Fürth och Erlangen
samt längs Regnitz till Bamberg; där den förenar
sig med Main. Kanalen, som användes endast till
varutransport (hufvudsakligen af trävaror), är 172,4
km. lång (hvaraf 41,6 kanaliserade flodsträckor)
samt har 101 slussar, är 15,7 m. bred i vattenytan,
9,3 m. i bottnen och i medeltal 1,46 m. djup.
(J. F. N.)
Ludvig Sforza (Lodovico il moro), hertig af
Milano. Se Sforza.
Ludwigshafen [lod-] 1. L. am Rhein, kretsstad i
Bajern, reg.-omr. Pfalz, vid vänstra Rhenstranden,
midtemot Mannheim, med hvilket det är förenadt genom
en järnvägsbro och en ångfärja. 83,301 inv. (1910),
hvaraf omkr. 40,000 katoliker. Gymnasium och
realskola. Stadens exempellöst hastiga ökning i
folkmängd (1855: 2,290, 1880: 15,012 inv.) beror på
dess handel och industri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
