- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1309-1310

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftkrevadeld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långsträckt form. Höljets bibehållande i fullt
utspändt tillstånd är en oundgänglig förutsättning
för luftskeppets navigering, och efter de olika
metoder, som härför användas, särskiljas luftskepp
byggda enligt helstyfva, halfstyfva och
ostyfva systemet. Ett helstyft hölje
åstadkommer man genom att öfverkläda en fast stomme
af ballongkroppens form med gastätt tyg. Genom
sinnrika fackverkskonstruktioner och användande
af den lätta metallen aluminium kunna mycket stora
dimensioner ernås. För att hålla ett ostyft eller
löst hölje utspändt i bestämd form erfordras ett
öfvertryck i ballongen utöfver den yttre luftens
tryck. Detta åstadkommes medelst en s. k. ballonet
(luftsäck), som är förlagd innanför höljet och
genom en i gondolen befintlig fläkt blåses upp
med luft, allteftersom gasförrådet genom förluster
under färden minskas i den stora ballongen. Genom
kombination mellan dessa två system har erhållits det
halfstyfva, enligt hvilket höljet hålles utspändt
med ballonet, men har hela underdelen förenad med
en fast bottenstomme. För styrning i sidled användas
ett eller flera vertikala balansroder, för styrning
i höjdled plana ytor, som vridas i olika vinklar mot
horisontalplanet. För att luftskeppet under gång skall
bibehålla full stabilitet och utan slingring hålla
sin kurs, behöfvas dels horisontella, dels vertikala
stabiliseringsplan, fast förbundna med höljet. De
förra afse att hindra stampning och anbringas liksom
pilens fjädrar i ballongens längdriktning vid den
bakre delen af höljet. De senare utbildas å vissa
typer till formliga kölar under ballongkroppen. Den
erforderliga maskinkraften erhålles med lätta
explosionsmotorer för bensin, de enda motorer, som
kunna utföras med tillräckligt låg vikt i förhållande
till behöflig effekt för detta ändamål (1 1/2–3 kg. pr
hkr). Framdrifningen sker medelst en eller flera
luftpropellrar. I princip var konstruktionen af en
styrbar luftballong framdrifven med maskinkraft
löst i och med det franska luftskeppet "La France"
(fig. 1), som för militära ändamål byggdes af
Renard och Krebs 1884. Med stöd af erfarenheter
från tidigare försök af Giffard (1852), Dupuy
de Lôme (1872) och bröderna Tissandier samt med
ledning af Renards egna studier öfver luftmotstånd
och stabilitetsfenomen vid kroppars rörelse genom
luften förlänade konstruktörerna "La France" så godt
som alla de för nutida luftskepp karakteristiska
dragen: en långsträckt, spolformig ballongkropp,
luftballonet inuti höljet, luftpropeller, styrplan
och stabiliseringsytor m. m., samtliga i mer eller
mindre utvecklad form. Emellertid hade man då icke
tillgång till nutidens lätta motorer; luftskeppet
kunde utföra evolutioner endast i vindstilla
eller mycket svag vind, då det hade en motor
(galvano-elektrisk) om endast 9 hkr och därför ej
bibringades större egenhastighet än omkr. 5 m. i
sekunden. I medeltal blåser vinden vid jordytan på den
europeiska kontinenten ungefär 5 m. i sek., hvilken
hastighet stiger med höjden öfver marken för att
redan omkr. 500 m. öfver jordytan vara den dubbla. Ett
luftskepp måste alltså ha en medelfart af minst 10–11
m. i sek. för att bli brukbart och fordrar härför en
maskinstyrka på hundratals hästkrafter, kraftbelopp,
som man numera genom användande af bensinmotorer kan
installera ombord på ett
luftskepp, utan att volymen på den bärande ballongen
behöfver stegras till orimliga dimensioner. .- De
förnämsta luftskeppskonstruktioner, som kommit till
utförande, äro Zeppelins helstyfva, Lebaudy-Juillots
halfstyfva och Parsevals ostyfva. Zeppelins
luftskepp (fig. 2), utfördt af den åldrige tyske
kavallerigeneralen grefve F. von Zeppelin i ej mindre
än sju successiva modeller 1898–1910, har i sin
senaste utföringsform en 146 m. lång ballongkropp
i form af en 16-sidig prisma med 14 m. diameter,
uppdelad i 17 afdelningar, hvardera utfylld af
en gasbehållare af gummityg, det hela täckt af
ett gemensamt hölje. En fackverkskonstruktion
af aluminium fixerar den yttre formen till en
gifven volym af omkr. 19,000 kbm. Luftskeppet
kan på kortare färder medtaga högst 28 personer,
fördelade i två gondoler. Propellrarna äro 4 till
antalet, placerade parvis tätt intill ballongkroppen
ofvanför gondolerna. Hvarje par drifves af en motor
om 100 hkr. Lebaudy-Juillots luftskepp,
som fransmännen Juillot och Surcouf först utförde för
industrimagnaterna bröderna Lebaudys räkning, byggdes
sedan i flera exemplar för franska arméns räkning,
de bekanta motorballongerna "Patrie" (fig. 3),
"République" och "Liberté". Dess spolformiga
ballongkropp har en längd af 60 m., en diameter af
10,3 m. samt en volym af 3,630 kbm. och en ballonet om
750 kbm. Den framdrifves af en 70 hkr motor medelst
två propellrar, en på hvardera sidan om gondolen. En
snarlik konstruktion visar det s. k. tyska
militärluftskeppet, byggdt af major Gross. Parsevals
luftskepp (fig. 4) har ett cylindriskt formadt hölje,
påminnande om Parseval-Sigsfelds drakballonger (se
Luftballong, fig. 3); dimensionerna äro på en typ 58
m. längd, 9 m. diameter och 3,500 kbm. volym. Den har
två balloneter, en i främre och en i bakre delen af
höljet, hvilka genom samverkan underlätta luftskeppets
manövrering. Propellern är uppställd på ett stativ
i gondolen; dess blad äro förfärdigade af tyg med
inlagda blystrimlor och hänga under stillastående
slaka ned samt intaga först vid rotationen under
centrifugalkraftens inverkan sina vederbörliga
lägen. På grund af frånvaron af fast ramverk och
ömtåligare delar, kan Parseval-skeppet inpackas
och transporteras som en vanlig friballong samt
snabbt sättas i ordning för uppstigning, något
som icke är möjligt med luftskepp af Zeppelins
eller Lebaudys typ. I allmänhet fordra luftskeppen
stora förvaringsskjul – ballonghallar –, där de,
väl skyddade, kunna utrustas och förvaras mellan
färderna. De förhoppningar, som för några år sedan
knötos vid de framgångsrika försöken med styrbara
luftskepp, ha icke ännu uppfyllts. Det är egentligen
för militära ändamål dessa synnerligen dyrbara,
komplicerade och ömtåliga luftfarkoster byggts
och fortfarande bibehållas i de stora europeiska
militärstaterna. För regelbunden samfärdsel ha de
ej visat sig användbara, då de ej kunna utan stor
risk framföras annat än vid gynnsam väderlek. Storm
och oväder omöjliggöra en säker manövrering. Under
normala förhållanden torde man f. n. påräkna, att
luftskepp af ofvan angifna storleksordning kunna
tillryggalägga 300 km. på 10 timmar vid uppstigning
med återfärd till utgångspunkten under en vindstyrka
af 6–7 m. i sek. samt tillåta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free