Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunarium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke till dess fortsatta utveckling, och ända
fram emot midten af 1800-talet kom L. att föra en
tämligen stillastående tillvaro. Dess existens
som stad var under denna tid helt knuten till
universitetet. Invånarna hade sin utkomst af detta
eller lifnärde sig af jordbruk; handeln var ringa, och
någon egentlig industri fanns icke. Folkmängden, som
1750 uppgick till 2,814 pers., hade 1800 stigit till
endast 3,381. Först från midten af 1800-talet har en
period af materiellt uppsving inträdt, som förvandlat
L. från att uteslutande vara en universitetsstad
till att äfven vara en icke obetydlig industri-
och handelsstad. Dess utseende har samtidigt därmed
undergått genomgripande förändringar; stadsområdet har
icke oväsentligt utvidgats, gatorna ha schematiserats,
och de långa envåningshusen med stora trädgårdar
fått ge rum för nya hus och fabriker. – Litt.:
"Necrologium lundense" (i "Scriptores rerum
danicarum", ed. Langebek, III, 422), "Lunde
domkapitels gaveböger", utg. af C. Weeke, "Lunds
ärkestifts urkundsbok", III–IV, utg. af L. Weibull. –
K. G. Brunius, "L:s domkyrka" (1854), E. V. Berling,
"Lund" (1859, 1868 och 1879), M. Weibull, "L:s och
Lundagårds minnen" (1882) och "Lunds universitets
historia", I (1868), K. Stjerna, "L. och Birka" (i
"Hist. tidskr. för Skåneland", III), och L. Weibull,
"Lunds ålder" (i "Hist. tidskr. för Skåneland", IV).
C. W-ll.
Ett slag vid L. stod 28 april 1525, då den bondehär,
som af Sören Norby rests mot Fredrik I af Danmark,
besegrades af Johan Rantzau. 4 dec. 1676 stod det
berömda slaget vid Lund mellan svenska armén under
Karl XI:s och Helmfelts befäl och den danska under
befäl af Kristian V och Karl Arenstorff. Efter att
med den nyorganiserade armén ha ryckt in i Skåne (24
okt.) hade Karl XI manövrerat för att kringgå danska
hären och komma ned till södra Skåne, men resultatet
hade ej varit lyckligt. Vid dec. månads början lågo
härarna på hvar sin sida om Löddeå, den svenska
vid Örtofta och väster därom, den danska i trakten
af Svenstorp. Svenska hären led af proviantbrist
och var af sjukdom betydligt försvagad, så att man
kunde befara att nödgas gå tillbaka öfver den gamla
riksgränsen. Karl XI beslöt emellertid att i stället
våga ett slag. Natten till 4 dec. ställdes hären i
slagordning; den synes ha utgjort vid pass 7,000 man,
hvaraf öfver 5,000 man kavalleri. Egendomligt nog kom
armén öfver den frusna ån, utan att vid öfvermarschen
ha upptäckts af de fientliga förposterna, och den
ryckte vid femtiden på morgonen fram i skydd af
den djupa ravin, som från öfvergångsstället vid Hoby
sträcker sig söderut. Det var väl från början meningen
att gå rakt mot danska lägret, men då terrängen här
var besvärlig och fienden nu märkt svenska härens
frammarsch, beslöts i ett hastigt hållet krigsråd att
ställa marschen mot höjderna norr om L. Högra flygeln
under generallöjtnant Fersen gick främst; med den
följde konungen och Helmfelt. Danska armén gick äfven
mot L., med vänstra flygeln främst; dess numerär var
inemot 11,000 man, hvaraf 4,700 man kavalleri. Efter
en förtruppsstrid kl. 1/2 9 f. m. sammanstötte svenska
högra flygeln med den danska vänstra, som närmast
fördes af generalmajor Sandberg; Kristian V
och Karl Arenstorff voro närvarande. Den första
stridsplatsen var på Möllevångshöjden norr om
L. Genom skarpa sammandrabbningar drefvos de danska
skvadronerna åt nordöst ut på Galgebacken; en ny strid
här resulterade i, att de måste vika. Arenstorff blef
illa sårad. Den danska högerflygelns reträtt gick
tillbaka till lägret; något samlande eller ordnande
visade sig omöjligt, och flykten fortsattes till och
öfver Lödde å. Vid ridten öfver floden drunknade en
del ryttare, och återstoden fortsatte återtåget mot
nordväst till Landskrona. Karl XI och Helmfelt hade
med den svenska högerflygeln ifrigt förföljt ända till
ån och alltså kommit långt bort från slagfältet. Det
egendomliga förhållandet inträdde då, att öfverbefälet
helt och hållet lämnade de på slagfältet kvarstående
afdelningarna af hären åt sig själfva. De båda
kungsflyglarnas strid hade varat från kl. 9 till vid
pass kl. 11. Den svenska centerns och vänstra flygelns
första strid varade från kl. 1/2 11 till 1/2 l2. Centern
fördes främst af generalmajor Schultz, dess andra
linje bestod endast af kavalleri. Den danska midten
fördes af generalmajor Schack. Stridsplatsen är
mellan Sliparebacken och Vallkärra i hufvudsak
ö. om nuvarande landsvägen. Sammandrabbningarna
skedde med växlande lycka, men slutresultatet
var att, ehuru i en sammanstötning några danska
afdelningar rent af måste fly ur fältet, svenskarna
dock ej kunnat fullfölja en framryckning, utan måst
gå tillbaka efter att ha lidit svåra förluster. Den
svenska vänstra flygeln, främst förd af generalmajor
Galle, sammanstötte s. ö. om Vallkärra kyrka i
rätt besvärlig terräng med den danska högra under
generallöjtnant Fredrik Arenstorff. En höjd skilde
stridsplatsen från centern och hindrade insynen. Den
danska flygeln hade bestämd framgång, Galle stupade,
och i ett par sammanstötningar drefvos svenskarna
afgjordt tillbaka. Både denna slagna flygel och
centern drogo sig nu västerut. En paus inträdde,
och härunder gjorde Schultz och Schönleben,
som kommenderat vänsterflygelns andra linje, en ny
slagordning, hvilken uppställdes i linje söderut från
Nöbbelöfs kyrka. På danska sidan gjordes också en ny
slagordning; Fredrik Arenstorff var här den egentlige
befälhafvaren, men konungen själf, som vid sin
vänsterflygels flykt ridit öfver till centern, befann
sig äfven här. Sedan ordnandet fullbordats, satte sig
de båda nya slaglinjerna i marsch med riktning mot L.,
alltså i hufvudsak i parallella kolonner. – Vid pass
kl. 1 börjar en ny afdelning af slaget. Stridsplatsen
är terrängen mellan staden och Sliparebacken, i
hufvudsak Möllevångshöjden. Svenskarnas nya vänstra
flygel, främst förd af den sedermera som generalamiral
berömde Hans Wachtmeister, hade här någon framgång,
men den högra under Schönleben tvangs af fienden
bakåt. Schultz med midten måste då äfven gå tillbaka,
och vid tretiden på eftermiddagen var ställningen
den, att den svenska armén stod med ryggen mot
staden L. och fronten mot norr; något framför den
med fronten mot söder var den danska slaglinjen. På
svenska sidan rådde djupt missmod, så mycket mer som
man var i saknad af hvarje underrättelse om Karl XI
och den ursprungliga högerflygeln. På fiendens sida
ansåg man slaget vara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
