Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1379
Lundberg
1380
Gustaf Lundberg. Efter ett själf porträtt, pastell.
tillgängliga. Det var således naturligt, att
L. utbildade sin teckning och sin uppfattning i
fullkomligt fransk anda. Man känner emellertid i
hans hemland inga prof på hans oljemålning. Ty under
det L. som bäst studerade, kom (1720) till Paris
den venezianska konstnärinnan Rosalba Garriera och
intog alla, icke minst honom, genom sina målningar
med pastellkritor, en genre, som hvars upp-finnarinna
eller åtminstone förnyerska hon gäller. L. tog genast
undervisning af henne och fullkomnade sig snart så
mycket, att han fick måla den unga drottning Maria
Leszczynska. Äfven hennes fader, konung Stanislaus,
och moder porträtterades af den unge svensken,
och konungen blef så intagen af honom, att han
hvar dag lät ge sig ett par timmars undervisning
i pastellmålning, så länge L. var kvar i Chambord,
Stanislaus’ dåvarande vistelseort. En inflytelserik
gynnare fick L. i svenske ambassadören, K. G. Tessin,
och denne säges ha genomdrifvit hans upptagande som
led. af franska målar- och bildhuggarakademien 1741,
oaktadt L. var .protestant. Som receptionsstycken
målade L. Bouchers och Natoires porträtt, hvilka
uppvisades å salongen 1743 och ännu hänga i
Louvre. 1745 följde han svenske ministern i Madrid,
Fleming, till Spanien och återvände därefter
till Sverige, sedan han genom K. G. Tessin vunnit
anställning hos kronprinsparet. I Sverige mottogs
hans nya konst med sannskyldig hänförelse. Ifrån
konungen och det unga tronföljarparet ända till
förmögna borgare och ämbetsmän - alla skulle de ha
sina konterfej målade af L. "Med honom står rokokon
fullvuxen inom sin konst, i hela sin egendomlighet,
med många förtjänster, många brister. Det sirliga,
kvicka, koketta i denna konstriktning återfinnes i hög
grad hos honom, medan han tillika förfogar öfver en
utbildad och elegant teknik, som länge gör honom till
allrådande inom det svenska porträttmåleriet. Detta
herravälde har också efterlämnat djupa spår i vår
konst, ej blott däri att pastellen blef en modesak
hos den förnäma världen, utan i synnerhet genom
den lag denna målningsart en tid bortåt skref för
oljemålningen. Man har berättat, att L:s hjärta
var ytterst lättrördt och att han, för att lyckas i
ett fruntimmersporträtt, borde vara smått betagen i
dess förebild. Låt vara, att någon öfverdrift ligger
till grund härför, så är dock visst, att L:s bilder
af unga kvinnor ega ett visst något, som talar om
älskarens yra på samma gång som konstnärens eld". Med
fullkomligt mästerskap behandlar L. sina kritor;
hans färger äro bredt och djärft pålagda, och hans
förmåga att gjuta lif i dessa skenbart torra ytor är
förvånande. Tyg, harnesk, spetsar o. d. återger han
beund-ransvärdt väl, och själfva uppfattningen af den
skildrade, ehuru ingalunda alltid djup eller origi-
nell, visar sig dock alltid älskvärd, fin och
vacker. Det var helt naturligt, att L., som åtnjöt
så stor ynnest, skulle betydligt undantränga sina
medtäf-lare. Om en bland dem, hofintendenten Schröder,
berättas, att han dog af grämelse öfver det förfall,,
som han ansåg inbryta med L:s konst. Samma år (1750)
blef L. af konungen nämnd till hofkonter-fejare
efter Schröder. Han erhöll äfven andra utmärkelser,
blef hofintendent, stiftande led. af Målarakademien
1768, en af de förste riddarna af Vasaorden (1772)
samt 1773, jämte Fehrman, vald till nämnda akademis
rektor. Med oförminskadt anseende och långt in
i sena åldern bevarad kraft fortfor han att vara
verksam äfven under större delen af det gustavianska
tidehvarfvet. Ännu på 1780-talet utförde han bilder. -
L:s alsterrikedom under hans svenska konstnärsbana var
betydande. Han afbildade nästan alla mer framstående
personer i Sverige under de fyrtio år, som han* där
var verksam. Många af hans arbeten träffas i statens
samlingar i Nationalmuseum samt å Drottningholm och
Gripsholm, ännu flera å våra gamla gods och i enskilda
samlingar. Ett stort antal har dock förgåtts dels
genom tidens åverkan, dels till töljd af oförsiktig
rengöring. En längre tid lät han sin elev Jakob Björck
i olja kopiera de porträtt, som lämnade hans ateljé,
och i många fall ha vi dennes ovanliga skicklighet
i kopiering att tacka för bevarandet af bilder,
hvilkas original försvunnit. Andra direkta elever
hade L. i Hall, von Ro-senheim och Forsslund,
af hvilka blott den förstnämnde skapade sig ett
betydande namn. Se 0. Levertin, "G. L." (1902).
-rn.*
Lundberg, Fredrik Albertinus, veterinär, f. 24 april
1825 i Lund, d. 27 maj 1882 på sin egendom Broby (i
Söderby-Karls socken, Stockholms län), blef student
i Lund 1842, med. licentiat 1849 och kir. magister
vid Karolinska institutet 1852. S. å. förordnades han
att förestå en professur vid Veterinärinrättningen
i Stockholm och utnämndes 1859 till ord. professor
vid nämnda läroanstalt, hvars föreståndare han
var 1862-74. Af Landtbruksakad. blef han medlem
1860, och vid Lunds universitets jubelfest 1868
promoverades han till med. hedersdoktor. 1876
nödgades L. till följd af sjuklighet taga afsked från
professuren. L. var led. i kommittén för afgifvande
af förslag till ny veterinärfarmakopé (1868)
och af stuterikommissionen (1873-75). 1865-76 var
han ordf. i Svenska veterinärläkarf öreningen. Utom
tidskriftsuppsatser författade L. Husdjurens sjukdomar
(1868), det fullständigaste arbete i detta ämne, som
hittills utkommit i Sverige, samt utgaf "Tidskrift
för veterinärer, hästvänner och landthushållare"
(1861-63, tills, med J. G. H. Kinberg) och "Tidskrift
för veterinärmedicin och husdjursskötsel" (1864-74).
E. T. N.
Lundberg, Karl August, skolman, f. 28 okt. 1843 i
Halmstad, blef 1863 student i Uppsala, 1869 filos,
doktor och 1872 lektor i latin och grekiska vid högre
allmänna läroverket i Norrköping samt tjänstgjorde
samtidigt (1873-82) som lärare för konung Oskar II:s
söner. Han var 1883-1909 rektor och 1893-1909 lektor
(i latin och grekiska) vid högre latinläroverket å
Norrmalm i Stockholm. L., hvilken som läroverkschef
och lärare egde synnerligen framstående egenskaper,
blef led. 1884 af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
