Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 1395-1396 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunde ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dikter (1896) och Asra (1898; öfv. till
da. s. å.). Denna vidlyftiga produktion led af
upprepningar och maner, men befäste L:s anseende som
talangfull berättare. Hans lifliga historiska intresse
och bildning jämte inflytanden i synnerhet från
Heiden-stam riktade emellertid hans håg alltmer åt
hi-storisk-romantisk diktning. Först utkom den stora
cykeln Struensee. En människoskildring ur historien (3
dlr, 1898–1900; öfv. till da. 1898–1900). I en serie
färgrika och fyndigt iscensatta tablåer framträder den
erotiske äfventyraren och intressante lyckoriddaren
mera än ideologen och statsmannen. Af L:s följande
tre mera realistiska arbeten, Sturz (1900; öfv. till
da. s. å.), Elsa Finne (2 dlr, 1902, 2:a uppl. 1903;
öfv. till da. 1902, till höll. 1903) och Känslans rätt
(1902; öfv. till da. s. å., till höll. 1903), är det
andra det mest betydande. Viktoria Benedictssons
lifshistoria får här ny förklaring. Till första delens
mera jämnt fortskridande episoder bildar den andra
delen, i ett slags dagboksform, med sin snabbare,
hetare puls, sitt sannskyldiga dramatiska crescendo
en bjärt och anmärkningsvärd kontrast. Denna del med
sitt skakande innehåll och sin för författarinnan
så karakteristiska direkta, sakliga och djupt
personliga språkform är ett värdefullt psykologiskt
dokument. Till den historiska romanen återvände L. i
de pittoreska medeltidskrönikorna Drottning Margareta
(I, 1905, 2:a uppl. 1906, öfv. till da. s. å.;
II, 1906, öfv. till da. 1907), Drottning Filippa
(1907; öfv. till da. 1909) och Drottning Cilla
U910). Hans senaste arbete, Den stora dagen (1911),
är en nutidsroman med lyrisk-polemisk grundton. – L:s
språk utmärker sig för sin genomskinlighet, men blir
ofta för utspädt eller för poleradt. Kompositionen
är vanligen säker och sorgfällig, ehuru ibland
alltför uttänjd, karaktärsteckningen skicklig,
men sällan djupgående, fabuleringen lättflytande,
händelseutvecklingen effektfullt arrangerad
och underhållande, stilen med sina förtjänster
stundom för "kalligrafisk". – Se O.
Levertin, "Svensk litteratur", I (1903).

2. E. A–ie.


Lundell, Johan August, fonetiker,
språkforskare, f. 25 juli 1851 i Hårstorp, Kläckeberga
socken, Kalmar län, inskrefs 1871 som student vid
Uppsala universitet och blef 1876 filos. kandidat.
L. var 1880–85 e. o. biblioteksamanuens vid samma
universitet och utnämndes 1882 till docent
i fonetik där. Sedan 1884 års riksdag beviljat,
å extra stat, ett årligt anslag af 2,500 kr. till
upprätthållande af undervisning i slaviska
språk vid Uppsala universitet, förordnades
L. s. å. att offentligen föreläsa i detta ämne. 1891
utnämndes han till e. o. (1909 ord.) professor i
ämnet och blef filos, hedersdoktor 1893. Han har med
Sundevalls "Phonetiska bokstäfver" till utgångspunkt
uppgjort det s. k. landsmålsalfabetet (se d. o.),
som från kompetent håll blifvit kalladt ett af
de mest storartade försök till fonetisk skrift,
som någonsin blifvit gjorda och som tillvunnit
sig allmän uppmärksamhet bland de europeiske
vetenskapsmännen. L. är hufvudutgifvare af den sedan
1878 existerande och af honom m. fl. grundlagda
tidskriften "Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen ock svenskt folklif". 1892–94 utgaf han
tills. med L. Bergström, H. Hjärne och G. Magnusson
skriftserien "Svenska spörsmål", 1899–1907 tills.
med A. Noreen skriftserien "För skola och hem",
1906–09 i förening med K. F. Johansson, K. B. Wiklund
och K. V. Zetterstéen tidskriften "Le monde
orientale" och utger sedan 1910 ensam tidskriften
"Archives d’études orientales". Han har företagit
flera vetenskapliga resor, bl. a. för slaviska
språkstudier till Ryssland och Österrike. Under en
till Österrike och Balkanhalfön 1893–94 företagen
resa för studerande af sydslaviska språk hade han
det uppseendeväckande äfventyret att i Turkiet
häktas som misstänkt för spioneri, ett misstag, som
emellertid snart på diplomatisk väg rättades. Tills.
med O. Jespersen och A. Western stiftade L. 1886 den
skandinaviska agitationsföreningen "Quousque tandem"
(se d. o.). Jämte A. Noreen stiftade han
1892 reformläroverket Uppsala enskilda läroverk
och 1895 den därmed förbundna Fackskolan för
huslig ekonomi, som han småningom utvecklat till en
i stor skala verkande mönsteranstalt i sitt slag,
och organiserade jämte H. Hjärne och A. Noreen
1893 i Uppsala de sedan till en permanent institution
öfvergångna sommarkurserna. Hösten 1885
höll L. i Uppsala och Stockholm föreläsningar i
rättstafningsfrastan (Om rättstafningsfrågan, 1886)
och gaf därmed ett nytt uppslag åt reformsträfvandena
på detta område samt har sedan i en massa
tidskrifts- och tidningsartiklar med stor talang och
okuflig energi förfäktat reformer i ortografiska och
pedagogiska frågor. Af hans vetenskapliga skrifter
förtjäna f. ö. att som viktiga framhållas de i
nämnda tidskrift publicerade
afhandlingarna Det svenska landsmålsalfabetet
(1879), Öfversikt af de senaste årtiondenas
värksamhet för kännedom om folkmål ock folklif i
Sverige ock andra länder (1880) och Om
dialektstudier (1881; öfv. till fr.: "Sur l’étude des
patois"; Leipz. 1884), vidare Om de svenska
folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse
(i Antropologiska sektionens tidskr., 1880), Norskt
språk (i "Nord. tidskrift", 1882), Études sur
la prononciation russe, I (1890),
Skandinavische mundarten (i Pauls "Grundriss der
germanischen philologie", 1890, 2:a uppl. 1901),
Skandinavische volkspoesie (därsammastädes, 1893, 2:a
uppl. 1909), Svensk ordlista med reformstavning
ock uttalsbeteckning (1893), Lärobok i ryska
språket, I (1911), och den tills. med A. Noreen utgifna
upplagan af 1500- och 1600-talens visböcker, n:r 5
och 6 (1900, 1907). – L:s broder, Per Olof L.,
f. 9 febr. 1849 i Kläckeberga församling, egare
till Ebbetorp, Dörby socken, sedan 1880 med endast
ett par års afbrott landstingsman och sedan 1886 led.
af Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
har fr. o. m. 1894 varit Norra Möres och Strandas representant
i riksdagens Andra kammare, där han tillhört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>