Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 1417-1418 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lund-Käflinge järnväg ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förekommer flerstädes i Skånes romanska konst, äfven i
Lunds domkyrka (norra sidoportalens tympanon). I
långhusets arkader (se fig. 1) växla starkare pelare,
på hvilkas mellansidor halfkolonner framträda,
med svagare, fyrkantiga pelare. De förra förenas
genom principalbågar, hvilka öfverspänna de mindre
arkadbågarna. Halfkolonnerna bära dels

Fig. 1. Lunds domkyrkas inre i början af 1900-talet.

korintiserande kapitäl, dels långsträckta
tärningkapitäl. De halfkolonner å sidoskeppens
väggar, som motsvara pelarna, ha kalkformiga kapitäl
med bladverk och fantastiska djurgestalter. Byggnaden
är från början anlagd på öfverhvälfning, utom
midtskeppet, där en betäckning med platt trätak synes
varit ursprungligen planerad. De flesta af hvalfven
äro af yngre datum. Man vet t. ex., att efter branden
1234 ärkebiskop Uffo gaf betydliga skänker till
hvalf m. m., och de båda västligaste hvalfven voro,
i yngre stjärnform, ännu senare. (Om de praktfulla
snidade korstolarna se Kor, sp. 1012 med fig. 4.) –
Till sitt yttre (se vy däraf från sydöst å pl. XXI
till art. Byggnadskonsten samt nedanstående fig. 3)
företer byggnaden, som är uppförd af sandsten med
särdeles vackra färgskiftningar, en enkel romansk
anordning, med rundbågsfriser under taken. Blott
utstyrseln af absiden gjorde därifrån ett undantag,
rikt sirad som den var med lisener, kolonnetter,
bågställningar och galleri. Det är icke osannolikt,
att absidens ännu bibehållna yttre anordning är något
yngre än korpartiet i öfrigt; den visar nämligen,
med sina tre afdelningar, stark öfverensstämmelse
med den renska arkitekturen. Ett sådant inflytande
kan också spåras i hvalf- samt
tornanläggningen. Men för öfrigt visar domkyrkans äldre
ornamentik ända från några kapitäl och listverk
i kryptan ett öfvervägande lombardiskt eller
norditalienskt kynne med räfflade slingband,
antikiserande bladlister och kapitäl samt fantastiska
djurmotiv (i de senare tycker man sig någon gång finna
särskildt nordiska drag). Dessa ornament förekomma
rikligt å kryptportalerna samt norra och södra
sidoskeppens portaler, i sidokapellens bågöppningar
och vederlag samt å de i tvärskeppet förekommande
fyra baldakinerna. Också absidens yttre dekoration
visar i detaljen liknande drag, ehuru delvis
urartade. Västpartiet, som troligen tillkom först
omkr. 1200, företer i ornamentiken andra, franska
eller engelska, inflytanden. Tornen reste sig i enkla,
fyrkantiga massor, endast på ett par ställen lifvade
af bågfriser och små gallerier. – Kyrkan underkastades
redan tidigt, till följd af eldsvådor, yttre och inre
förändringar. Vi ha redan nämnt de nya hvalfven. Under
ärkebiskop Jakob Erlandssöns tid företogs sålunda,
bl. a., en utvidgning af koret (fram i långhuset), för
hvilket han sedan af konung Kristofer I anklagades
hos påfven. För att förstärka murar och hvalf
uppfördes, troligen på 1300-talet, sträfpelare utanför
sidoskeppen, och på södra sidan anlades två kapell
(rifna i början af 1800-talet). Men sin viktigaste
omgestaltning undergick kyrkan under ärkebiskop Birger
(från 1497). Det var då, som en westfalare, Adam van
Duren (omkr. 1512–27), såsom dennas byggmästare vidtog
åtskilliga om- och tillbyggnader, såsom större delen
af norra korsflygeln, sträfpelare med spännbågar,
gafvelröstena kring taket på absiden, påbyggnad af
tornen, brunnskaret i kryptan m. m. Af det lilla,
som sedan vidgjordes under tiden till 1700, må nämnas
uppförandet af en altarprydnad i lekmannakoret
(midtskeppets östra del; 1577) samt

Fig. 2. Lunds domkyrka sådan den till det yttre tedde sig 1835, sedd från s. ö. (Jfr dess nuv. utseende å pl. XXI till art. Byggnadskonsten samt fig. 3 här nedan.)

uppsättandet af en konstrik predikstol (af Johannes
Ganzog från Frankfurt a. d. O., 1592). Till följd af
vanvård var kyrkan mycket förfallen, då man omsider,
1735, måste gripa sig an med reparationer, hvilka
med stor kostnad förnyades 1759–78. 1782–85 ommurades
absiden till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>