- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1445-1446

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1445

Lunge-Lungröta

1446

ättling blef stammoder till många danska
adelssläkter. En af dessa upptog namnet L. (den hette
egentligen Dyre) och dog ut 1637. Till densamma hörde
Vincens L., som var brorson till Mätta Ivarsdotter,
Knut Alfssons och Svante Nilsson Stures maka. Han
föddes omkr. 1496, tog doktorsgrad i filosofi samt i
kanonisk och borgerlig rätt vid utländska högskolor
och blef 1521 professor i juridik vid Köpenhamns
universitet. Redan året därefter inträdde L. i statens
tjänst, såsom befallningsman på Krogen, och sändes på
hösten 1523 af Fredrik I till Norge för att där verka
för hans kungaval. S. å. ingick han äktenskap med den
norske rikshofmä-staren Nils Henrikssons (Gyldenlöves)
dotter Margareta och blef därigenom medlem af det
norska riksrådet. I aug. 1524 öfvertalade han detta
att afsätta Kristian II, men häfdade på samma gång
afgjordt Norges själfständighet och förmådde Fredrik
I att antaga en handfästning, som gjorde Norge till
ett valrike, likställdt med Danmark. L. blef därefter
befallningsman på Bergenhus och i nästan hela det
nordanfjällska Norge. Han var då den mäktigaste
mannen i riket samt sträfvade ifrigt efter att
hopsamla egodelar åt sig och sin släkt. Han tillät
sig egenmäktigt att beskydda "Daljunkern" mot Gustaf
Vasa (1527) och hjälpte honom på flykten, då han året
därefter skulle föras till Danmark. Han förlorade
därför Bergenhus, men fick i stället det rika klostret
Nonneseter med dess jordagods och låg ständigt i tvist
med ärkebiskop Olaf. L. blef 1532 konungen trogen, då
Kristian II sökte återvinna Norge, fick 1535 Kristian
III vald till konung i det sunnanfjällska Norge, men
blef 3 jan. 1536 på herredagen i Trondhjem dräpt af
borgarna, säkerligen på ärkebiskopens tillskyndan,
10 dagar efter svågern Niels Lykkes (se d. o.) död.
E. Ebg.

Lunge [lo’ne], Georg, tysk kemist, f. 1839 i Breslau,
studerade 1856-59 där och i Heidelberg, blef filos,
doktor 1859, var till 1876 i Schlesien och England
verksam som teknisk kemist och 1876 -1907 professor
i teknisk kemi vid polyteknikum i Zürich. L. anses
sedan flera årtionden vara en af den tekniska
kemiens främsta representanter. Bland hans större
litterära arbeten må särskildt nämnas en monografi
öfver stenkolstjärans och ammoniakens industri (4:e
uppl. i 2 bd 1900), hans Handbuch der sodaindustrie
(2:a uppl. i 3 bd 1893 -96) samt hans handbok
Chemisch-technische untersuchungsmethoden (6:e uppl. i
4 bd 1909 ff.). Äfven inom den tekniska gasanalysen
har L. an-gifvit nya metoder. Han har konstruerat
många apparater, bland hvilka hans nitrometer (se
d. o.) torde vara mest bekant och använd. H. E.

Lungegaarden [-går-]. Se Nonneseter.

Lungemfysém, med. Se E m f y s e m och L u n
g-sjukdomar, sp. 1452.

Lungen, Stora och Lilla, insjöar i Lung-sunds socken
i östra Värmland (112 m. ö. h.), al-rinna genom
öjevättern till Ullvättern och andra sydligare sjöar,
hvilkas vatten genom Timsälfven går till Svartälfven
och Skagern. Stora L. ingår i Filipstads bergslags
kanal. Wbg.

Lungfiskar, zool. Se D i p n o i.

Lunggangrén. Se Lungsjukdomar, sp. 1452.

Lunghi Llo’SgiL Martin o, d. ä., italiensk arkitekt,
f. i Milano i början af 1500-talet, började

som stenhuggare och utbildade sig sedan till
byggmästare samt arbetade i Rom under Gregorius
XIII. Hans arbeten utmärka sig i jämförelse med
efterföljarnas för stil och smakfullhet, t. ex. den
enkla och korrekta kyrkan S. Girolamo degli Schia-voni
vid Ripetta i Rom, vidare Chiesa nuova och den
förträffligt utförda, lätta och luftiga pelar-gården
i Palazzo Borghese, bägge i Rom, samt en berömd trappa
till Palazzo Lancelotti i Velletri. Hans sonson Martin
o L. d. y., som också var arkitekt, dog 1637.

Lunghilus, anat. Se Lunga 1.

Lunginfarkt, med. Se Infarkt 1.

Lunginflammation, med. och veter. Se Lungsjuka och
Lungsjukdomar.

Lungkatarr, med. Se Bronkit och Lungsjukdomar,
sp. 1449.

Lung-khe, folkstam. Se H l i n g - d s j u.

Lungkollapsmetoden. Se Lungsot, sp. 1462.

Lungkräfta, med. Se Lungsjukdomar, sp. 1452.

Lunglaf, bot. Se Stic t a.

Lungmagnerven, anat. Se Hjärnnerver.

Lungmossa, bot. Se Stic t a.

Lungprofvet, ett vid obduktion af späda barnlik
begagnadt prof på lungornas lufthalt, bestående
i organens neddoppande i vatten, vanligen för
rättsmedicinsk undersökning af, huruvida barnet
lefvat och andats eller ej. Har barnet andats, äro
lungorna luftförande och därigenom lättare än vattnet,
hvarför de, hela eller styckade i bitar, flyta eller
simma på vattnet. Har barnet däremot icke andats,
befinna sig lungorna i sitt fetala, sammanfallna
("atelektatiska"), icke luftförande tillstånd och
sjunka i vatten såsom specifikt tyngre. Ensamt från
detta enkla praktiska prof får man dock ej draga sina
slutsatser, emedan lungorna äfven af andra orsaker,
såsom genom förruttnelsegaser m. m., kunna flyta
eller genom pneumonisk förtätning o. d. sjunka.
F. B.*

Lungpulsädern, Artéria pulmonälis, anat., det stora
blodkärl (omkr. 3 cm. diameter med l mm. tjock vägg),
som utgår från hjärtats högra kammare, stiger uppåt
framom aorta och därefter ännu i hjärtats grannskap
delar sig i två grenar, af hvilka en går till hvardera
lungan, där den ytterligare förgrenar sig. Ehuru
lungpulsådern för venöst blod, kallas den artär,
emedan blodströmmen däri går från hjärtat. Jfr Artär,
B l o d-

0 m l o p p och H j ä r t a t.
G. v. D.*

Lungrot. 1. Anat. Se L un g al. -2. Bot., namn på
Chenopodium bonus Henricus L., en på odlade ställen
och vid vägkanter tämligen allmänt förekommande ört
med blomgyttringar

1 bladlöst toppax och långskaftade,
triangel-formiga, oftast helbräddade,
mjölprickiga blad, som äro ett förträffligt
spenatsurrogat. 2. G. L-m.

Lungröta, Pleuropneumonifa contagiösa, veter., en hos
hästar förekommande, smittsam lunginflammation, ofta
åtföljd af inflammation i brösthinnan (p l e u r i t)
och andra inre organ (hjärta och njurar). Symtomen
äro något växlande, beroende på sjukdomsgraden
och tillstötande komplikationer. De viktigaste
sjukdomstecknen äro en hastigt påkommande, hög feber,
kännetecknad af frossbrytningar och en till 40° å 41°
förhöjd kroppstemperatur, åtföljd af stor mattighet
med oftast något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:53:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free