- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1449-1450

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1449

Lungsjukdomar

1450

1765 i Frankrike, och från 1790 utbredde sig sjukdomen
öfver hela Tyskland, Frankrike och Italien och i
början på 1800-talet öfver nästan alla västeuropeiska
länder; från Europa har den sedermera äfven öfverförts
till Amerika, Afrika och Australien. I Sverige
förekom elakartad lungsjuka första gången 1847, då
den infördes genom några från England importerade
nötkreatur, af hvilka en del kom till Halland och
en del stannade i Skåne. Bland dessa djur utbröt
sjukdomen och erhöll ganska stor spridning inom de
nämnda landskapen, tills man genom nedslaktning af
hela hjordar, inom hvilka sjukdomen förekom, lyckades
utrota farsoten i Skåne 1850 och i Halland 1851. Andra
gången öfverfördes sjukdomen till Sverige 1856,
likaledes genom djur från England, hvilka dock först
landsattes i Kristiansand i Norge, men därifrån öfver
Uddevalla infördes till en egendom i Skaraborgs län,
där sjukdomen sedermera utbröt. Genom nedslaktning af
all nötboskap på stället blef sjukdomen dock genast
utrotad, och sedan dess har elakartad lungsjuka
ej förekommit inom vårt land. Till förekommande af
smittans införande äro numera stränga bestämmelser
utfärdade rörande import af kreatur, särskildt från
länder, där elakartad lungsjuka förekommer (K. M:ts
kung. ang. hvad iakttagas bör till förekommande af
smittsamma husdjurssjukdomars införande i riket af
9 dec. 1898 i Sv. förf:s saml. n:r 127 s. å. samt
Medicinalstyrelsens kung. angående in- och utförsel af
kreatur m. m. af 20 nov. 1908 i Bihang till Sv. förf:s
saml. n:r 89 s. å.), och sjukdomen är äfven upptagen
bland dem, mot hvilka särskilda föreskrifter ansetts
nödiga till förekommande af deras utbredning inom
landet (K. M:ts förnyade förordn, ang. hvad iakttagas
bör till förekommande och hämmande af smittsamma
sjukdomar bland husdjuren af 9 dec. 1898 i Sv. förfrs
saml. n:r 126 s. å.), hvari bl. a. stadgas att, om
elakartad lungsjuka konstaterats, skall af sjukdomen
angripet djur jämte nötkreatur, som inom loppet af 10
dygn varit i beröring med sjukt djur, ofördröjligen
dödas, därest icke Med.-styrelsen med hänsyn till
särskilda omständigheter anser andra åtgärder
lämpligare. Ersättning för de sålunda nedslaktade
djuren lämnas af statsmedel, och genom iakttagande
af dessa stränga försiktighetsmått har man lyckats
förekomma, att sjukdomen blifvit stationär inom vårt
land, hvilket äfven är fallet med våra grannländer
Norge, Danmark och Finland, hvaremot sjukdomen är
gängse i de flesta andra länder i Europa, där den
årligen fortfarande förorsakar stora förluster.
E. T. N. Lungsjukdomar, med., ha sitt säte
antingen i luftrören (bronkerna) eller i
lungväfnåden (paren-kymet) eller i lungans
beklädande hinna (pleura). Den enklaste och
vanligaste lungsjukdomen är lungkatarren,
luftrörsinflammatio-nen 1. luftrörskatarren,
d. v. s. den katarrala inflammationen i bronkernas
slemhinna (bronchitis catarrhalis). Denna är vanligen
en följd eller utveckling af den akuta laryngiten
(se d. o.) och orsakas af samma slags infektioner
(se f. ö. Bronkit). - Hos barn eller genom svåra
allmäninfektioner nedsatta fullvuxna samt hos
ålderstigna personer framkallar lungkatarren, då den
sträckt sig ned i de finaste luftrören, lätt en s. k.

katarral lunginflammation, äfven kallad lobulär
- till skillnad från den lobära (se nedan)
-, 1. bronkopneumoni (se d. o.). - Bland öfriga
sjukdomar i lungparenkymet är en af de viktigaste
den akuta lunginflammationen 1. krupösa pneumonien,
äfven kallad lobär pneumoni, emedan den i olikhet med
den nyssnämnda bronkopneumonien oftast angriper en hel
lunglob på en gång. Att denna sjukdom har en kontagiös
orsak, anades redan i slutet af 1700-talet af Cullen,
Karl Stark m. fl., och i början af 1880-talet
uttalades af den om lung- och hjärtsjukdomarnas
diagnostik så högt förtjänte fransmannen Laennec
bestämdt samma åsikt. Först bakteriologiens utveckling
under 1800-talets sista årtionden medförde emellertid
bekräftelsen häraf. Efter föregående iakttagelser
af Klebs, Ehrlich, R. Koch samt Friedländer -
den sistnämnde kunde från fall af lunginflammation
renodla en s. k. pneumobacill, hvars etiologiska
betydelse dock är omtvistad - lyckades det 1884
A. Fraenkel att från pneumoniska lungor och deras
upphostningar samt ur de sjukes blod renodla den
bekanta kapseldiplokock (se B a k t e r i o l o g
i, sp. 718-719), hvilken sedermera allmänt erkänts
som den typiska krupösa pneumoniens vanligaste
orsak. Denna diplokock har befunnits mycket ofta
vegetera i munsekretet hos personer i fullt friskt
tillstånd, näml. hos */s bland dem af de undersökte,
som genomgått lunginflammation, och hos Vs af
dem, som ej haft denna sjukdom, en iakttagelse,
som kan belysa såväl frågan om sjukdomens vanliga
recidivering som om dess uppträdande. Infekteras nu
de nedre luftvägarna af detta smittämne, framkallas
genom inflammationen ett hastigt fullproppande
af lungvesiklerna med ett till största delen af
fibrin och blodceller bestående exsudat, hvarigenom
lungan inom ett visst område, vanligen en hel
eller flera lober, förlorar sin lufthalt samt
blir fast och tät som en lefver (hepatisation, se
d. o.) och därigenom otjänstbar för andningen. Det
upphostade slemmet (sputum) är till en början
glasartadt, genom blodtillblandning rost-färgadt,
men blir sedermera, då sjukdomen fortskridit till
resolution eller fördelning af det inflammatoriska
exsudatet, mera varliknande eller katarralt. Den
akuta krupösa lunginflammationen börjar vanligen
ytterst häftigt med frossbrytning, starkt håll och
därigenom försvårad andning, intensiv sjukdomskänsla
samt hög feber - vanligen 39-41° C. Förutom genom
det lokala angreppet i lungan dokumenterar sig
sjukdomen i eminent grad genom en allmäninfektion
(pneumo-kockerna och deras gift cirkulera
i blodmassan) och framkallar ofta hjärnsymtom
(delirier, menin-git etc.), njurinflammation samt
understundom ledinflammationer. Hållet är beroende
på en samtidig inflammation på lungsäcksbladens yta,
hvilken ofta fortgår till verklig utgjutning (pleurit)
af mer eller mindre varliknande beskaffenhet (se
nedan). Den krupösa lunginflammationen är alltid en
allvarlig sjukdom, och dödligheten är relativt stor,
men naturligtvis beroende på infektionens vimlens
(kraft). Är den sjuke försvagad genom hög ålder, andra
samtidiga sjukdomar eller kroniska förgiftningar,
t. ex. af alkoholism, minskas i hög grad utsikterna
för en god utgång, hvilken i sista hand är beroende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0785.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free