- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1457-1458

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lungsjukdomar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1457

Lungsot

1458

sista stadier kunna dylika lungblödningar på grund ai
sin storlek medföra ögonblicklig död. Man har brukat
indela den kroniska lungsotens kliniska förlopp i
tre olika stadier, allteftersom en, två eller flera
lober af lungorna befinnas angripna samt alltefter
sjukdomsprocessens utveckling inom lungan (sönderfall
o. d.).

Sjukdomens förlopp är ofta ogynnsamt och leder då
förr eller senare till döden. Emellertid äro genom
senare tiders undersökningar och allmänna erfarenhet
fullt ådagalagdt, att utsikterna till en utläkning af
sjukdomsprocesserna och patienternas återställande
till hälsan icke på långt när äro så hopplösa,
som man förut ansåg. Det är först och främst genom
systematiska undersökningar af lungorna hos lik
från personer, hvilka aflidit af annan sjukdom än
lungsot, som denna mera optimistiska uppfattning af
lungsotens botbarhet fått sitt förnämsta stöd. Hos
ända till 2/s af dylika lik har man inom lungorna
funnit förändringar, som tydt på, att individen
under någon period af sitt lif haft tuberkulos
med säte i lungorna. Lungsoten har i dessa fall
tydligen läkt sig utan yttre åtgörande på grund af
organismens egna läkekrafter. Det är klart, att dessa
upptäckter i hög grad uppmuntrat försöken att genom
en allmän hygienisk dietetisk behandling (se nedan)
bryta udden af sjukdomen. Erkännas måste emellertid,
att det egentligen är endast de relativt små eller
tidiga förändringarna, som sålunda undergå en läkning
af sig själfva. I samma mån som sjukdomen nått en
större utbredning, minskas naturligtvis utsikterna
till ernående af full hälsa. Vanligen äro utsikterna
för de fullt utbildade, kroniska fallen bland de mera
väl situerade klasserna betydligt ljusare än för dem
bland de fattigare. En äldre statistik från England
ang. 1,000 patienter af de förra visa en längd af
sjukdomen af i medeltal 7 år. Bland de fattigare var
durationen (varaktigheten), åtminstone före införandet
af en mera genomförd folksanatorievård, betydligt
mindre. I många fall, där infektionsämnet af någon
anledning varit synnerligen rikligt, angreppsorten
multipel eller organismens motståndskraft svag,
utvecklar sig sjukdomen från en relativ latens
(dold-het) med mycken hastighet. Dylika fall har
man sedan gammalt kallat "galopperande lungsot"
(phthisis florida), och i den kunna lungorna inom
mycket kort tid förstöras och döden inträda redan
efter några veckor.

Diagnos. Af den allra största vikt är, att tidig
och tillförlitlig diagnos af sjukdomen ställes. En
dylik måste taga hänsyn såväl till de tidigt
framträdande allmänsymtomen som till de lokala från
lungorna. Då de förra, såsom redan framhållits,
äro ganska sväfvande och framför allt liknande
dem vid en del andra sjukdomar än lungsot, har man
riktat ett ihärdigt arbete på att utbilda dels den
lokala diagnosen af lungförändringarna genom ytterlig
noggrannhet vid och förfining af de gamla fysikaliska
undersökningsmetoderna (perkussion, auskultation
etc.), till hvilka nu äfven Röntgenolo-gien slutit
sig som ett viktigt led, dels äfven bak-teriologiens
hjälpmedel för upptäckandet af det specifika
smittämnet, tuberkelbacillen. Bakteriolo-gien har
genom Koch härvidlag skänkt oss en, efter all hittills
vunnen erfarenhet, fullt bevisande

diagnostisk metod, nämligen påvisandet af
tuber-kelbacilier i den sjukes upphostning. Detta kan
ske genom färgning af dem efter speciella metoder,
genom odling af dessa baciller (metoderna härför ännu
1912 föga tillfredsställande) samt genom inympning af
upphostningssekret på marsvin. Dessa djur få nämligen
härvid, om virulenta (verksamma) tuberkelbaciller
finnas närvarande i ympningsmate-rialet, på grund
af sin stora benägenhet för tuberkulos efter någon
tid så godt som ofelbart en allmän form af denna
sjukdom, hvilken efter någon tid (omkr. 3 veckor
efter ympningen) lätt kan konstateras, sedan
marsvinet dödats. Dessa metoders användbarhet
inskränkes emellertid väsentligt därigenom, att
tuberkelbaciller elimineras från de sjuka lungorna
endast i de fall, där s. k. "öppen tuberkulos"
förefinnes. Vid "sluten tuberkulos" åter - och
hit höra just ofta de tidiga fallen af sjukdomen -
saknas baciller i upphostningen. Just i dessa fall
är en säker diagnos dock af särskild betydelse,
ty processen kan när som helst, särskildt som en
följd af vanvård, bli "öppen", och den sjuke blir
då en omedveten och därigenom så mycket farligare
smittkälla. Man kan då tillgripa andra bakteriologiska
metoder. De viktigaste bland dessa grunda sig på det
förhållandet, att den tuber-kelsmittade organismen
på ett frappant och från den friska afvikande sätt
reagerar mot ett inympande af tuberkulin. Detta är ett
äf-venledes af Koch ur tuberkelbaciller framställdt
gift i flytande form, för hvars egenskaper han först
redogjorde på den internationella kongressen i Berlin
1890. Tuberkulinets användning i diagnostiskt syfte
sker f. n. väsentligen på tre sätt. Det kan insprutas,
under den sjukes hud, den äldsta metoden, då dels
en allmän reaktion (feber, hufvudvärk, illamående),
dels äfven stundom en lokal (s. k. topisk) reaktion
på det sjuka stället i lungan (förökning af slemmet
därstädes etc.) kan framkallas. Tuberkulinet
användes ock - för undvikandet af den ofta för
den sjuke pinsamma allmänna reaktionen - till
att framkalla lokala inflammations-processer
antingen i huden (enl. v. Pirquet) eller å
någon af kroppens slemhinnor, vanligen ögats,
den s. k. oftalmoreaktionen (enl. Wolff-Eisner,
Cal-mette). Af dessa former för specifik
tuberkulosdiagnostik anses den äldsta,
tuberkulininsprutnin-gen, åtminstone i fråga
om lungsotsfall hos äldre personer, ännu för
tillförlitligast. Dess användbarhet är emellertid
högst väsentligt inskränkt bl. a. därigenom, att
den icke kan företagas, om patienten har äfven den
minsta feber, öfriga specifika bakteriereaktioner
för ställandet af diagnosen lungsot, särskildt
serumreaktionen, d. v. s. framkallandet af
tuberkelbacillens agglutination (sammanbak-ning)
medelst den sjukes eget blodserum, som först
angifvits af franska forskare (Arloing och
Cour-mont), äro tämligen osäkra samt besvärliga att
utföra och ha därför hittills ej vunnit allmännare
användning. Som ett allmänt omdöme ang. frågan om
lungsotsdiagnostikens nuvarande ståndpunkt torde kunna
framhållas, att ingen af de nu använda diagnostiska
metoderna, med undantag af påvisandet af den sjukes
egna tuberkelbaciller, är ofelbar. Däremot stödja de
på ett utmärkt sätt hvarandra. Med vederbörlig hänsyn
tagen till den sjukes allmänna symtom och hereditet,
d. v. s. möjliga anlag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free