- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1459-1460

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lungsjukdomar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1459

Lungsot

1460

för sjukdomen, kan sålunda en noggrann och omdömesgill
undersökning af patienten numera tillåta en säker
diagnos af lungsot äfven i dess tidigaste stadier. En
dylik är dock mången gång en af läkarens svåraste
uppgifter, fordrande i lika hög grad skicklighet,
omdöme och takt, hvilket ännu ingalunda af allmänheten
till fullo insetts.

Sjukdomens förebyggande. Sedan diagnosen blifvit
med säkerhet ställd, är en energisk behandling
naturligtvis af största vikt. Innan denna fråga
beröres, bör dock framhållas, hvad som kan göras,
för att öfver hufvud taget undvika ett insjuknande i
lungtuberkulos. Ett dylikt förutsätter naturligtvis
alltid, dels att lungorna infekterats (smittats)
med de former af tuberkelbaciller, för hvilka
människan är mottaglig, dels att en dylik infektion
icke öfvervinnes af kroppens egna skydds- och
läkekrafter. Sjukdomens förebyggande måste därför
syfta mot två mål, först och främst ett undvikande af
infektion med tuberkelbaciller, därnäst ett höjande
i högsta möjliga grad af kroppens motståndskraft
mot dessas utveckling inom densamma. På grund af
sjukdomens oerhörda utbredning hos nästan alla folk,
speciellt inom kulturländerna, är det oerhördt svårt
för de där lefvande individerna att undgå att vid
något tillfälle medvetet eller omedvetet bli utsatt
för smitta. Tuberkelbaciller kunna elimineras i
oerhörda massor af de lungtuberkulösa individer,
som lida af s. k. "öppen tuberkulos", såväl genom
upphostningarna som genom afförinffarna och äfven
andra sekret och exkret (urin o. d.). Ovarsamma,
om smittfaran okunniga eller om sitt lidande
omedvetna personer bilda därför städse en stor
och i samhällslifvet nästan oundviklig smittfara
icke allenast för sin omgifning, utan för alla dem,
som kunna komma i beröring med de af dem utsöndrade
tuberkelbacillerna. Dessa medfölja hoststötarna uppåt
icke allenast i det upphostade slemmet, utan äfven
med de små, för det obeväpnade ögat osynliga droppar
(Fliigge), som vid hosta, nysning o. d. spridas
från munnen ut i luften ofta på ett afstånd af flera
meter från den sjuke. Dylika droppar anträffas helt
naturligt endast framåt från den sjuke räknadt,
icke bakåt. Då sedan upphostadt slem eller dylika
droppar på marken, golfvet eller möbler få intorka,
speciellt i skydd för solljusets desinfekterande
inverkan, kunna de lätt efter någon tid upphvirflas
med dammet och sedermera af andra inandas. Om de då
icke i luftvägarna (nässlemhinnan etc.) oskadliggöras
eller från dessa åter elimineras (t. ex. genom
luftrörsepitelets utåt riktade cilie-rörelse), kan
naturligtvis lätt infektion, d. v. s. fastsättande
och förökning af tuberkelbacillerna i de finaste
luftrören, ske. Att detta vanligast eger rum
i lungspetsarna, d. v. s. i de bakom och öfver
nyckelbenen belägna delarna af lungorna, torde bero
på de mekaniska förhållandena därstädes, särskildt på
den svaga luftventilationen af dessa lungpartier. Ett
dylikt sätt för smittans öfverförande, hvilket,
hvad beträffar fullvuxna individer, torde vara det
vanligaste, är emellertid ingalunda det enda. Äfven
medelst blod- och lymfbanorna samt genom ett direkt
inväxande i lungorna eller öfvergripande på dessa
af närliggande med tuberkulos förut angripna organ,
såsom körtlar, kunna tuberkelbacil-

ler inkomma i lungorna. Om baciller införas i näsa
eller mun, behof va de icke tränga direkt ända ned
i luftrören och deras finaste förgreningar. De
kunna fastna på vägen, t. ex. i tonsil-lerna
(öronmandlarna), i karierade tänder o. d. Härifrån
föras de sedan ned i närmast liggande lymfkörtlar
på halsen eller djupare ned i lymfkörtlarna kring
lungroten (de s. k. bronkialkört-larna) och från dessa
vidare till själfva lungan. Bacillerna behöfva härvid
ingalunda på den slemhinna, där de först slagit sig
ned, åstadkomma någon tuberkelbildning, utan kunna
passera denna intakt. En genomvandring af bacillerna
från tarmen, dit de kommit genom tuberkelbacillhaltiga
födoämnen, och deras senare deponerande i tarmarnas
lymfkörtlar torde emellertid vara ett sällsynt sätt
för den primära smittans införande i kroppen. Härtill
kommer att, såsom senare tiders undersökningar af Koch
och hans skola visat, människan endast i ringa grad
är mottaglig för djur-tuberkulosens bacillformer,
speciellt för nötkreaturens. Faran för infektion
medelst kött från tuberkulösa djur och särskildt med
mjölk från s. k. pärlsjuka nötkreatur har därför utan
tvifvel länge ansetts öfverdrifvet stor. Särskildt
i barnaåldern torde lungsotens uppträdande ofta
vara att söka i nyss skildrade inträngande af
bacillerna på lymf- och blod vägarna. Af det nu
sagda torde vara uppenbart, at£ en infektion af
lungorna med tuberkulos i hög grad gynnas genom
ett oförsik-ligt umgänge med osnygga lungsjuka,
genom snusk och brist på renlighet i allmänhet,
genom trångboddhet, osunda mörka bostäder o. d. sedan
gammalt kända, för tuberkulosens spridning gynnsamma
omständigheter. Genom att andas genom näsan, genom
iakttagande af renlighet af tänder, mun (sköljning med
antiseptiska lösningar) och händer, genom att undvika
oventilerade, osnygga lokaler, där massor af människor
samlas, öfver-fyllda järnvägskupéer, spårvagnar
o. d., gör den enskilde hvad på honom ankommer för
att i de stora samhällena undvika smitta. Det är
emellertid fullkomligt omöjligt att alltid undgå
hvarje tillfälle till infektion. Af den största vikt
är därför, att den sjuke i tid får reda på sin sjukdom
och upplyses om sättet att kunna deltaga i lifvet,
utan att infektera sina medmänniskor. Lyckligtvis
dödas tuberkelbacillen af många omständigheter. Redan
en långvarig intorkning eller solljusets inverkan på
bacillen någon tid hämmar dess lifskraft. Den sjuke
kan genom spottkoppar o. d. undvika dess spridning i
sin omgifning. Slutligen dödas densamma liksom alla
bakterier genom hög värme (kokning etc.) och medelst
antiseptiska lösningar (karbolsyra, lysol, formalin,
sublimat o. d.) i tillräcklig koncentration. Då
emellertid hvarje tillfälle till en infektion icke
kan undvikas, gör en hvar frisk individ klokt uti
att söka höja sin individuella motståndskraft mot
sjukdomen och därmed tillgodose det ofvan nämnda andra
momentet för sjukdomens förebyggande. Smittämnet
slår hufvudsakligen an på dem, som lida af medfödd
svaghet eller försvagats genom sjukdomar eller andra
orsaker. I synnerhet drabbar sjukdomen sådana, som
härstamma från ftisiska föräldrar, de sista barnen
i talrika familjer, personer med medfödt trång aorta
m. fl. Att sjuk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0790.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free